Äntligen den utlovade bloggen

Äntligen, den utlovade bloggen.

Ni som följer min blogg har väl undrat vad som hände med det utlovade

kapitlet ur Svenerics och Jüris bok Hjulboken?   

Sveneric på Autoseum i Simrishamn.

Lugn för här kommer avsnittet dock 
något förenklad. 

Plat du Jour

Sveneric och Reine (Wisell) hade tillbringat ett par dagar i Paris
och skulle nu ta tåget till Calais för att fortsätta till London.

Man behöver knappast nämna att dagarna (och nätterna) i Paris 
hade varit mycket trevliga.

Tåget skulle gå strax efter lunch så det var gott om tid. En droska
till Gare de Nord och en hel timme till tåget skulle gå.

 Väl framme vid stationen så gjorde magarna sig påminda om att 
det var lunchdags. I en liten restaurang mitt emot Gare De Nord
stod kocken i fönstret och brassade en härlig köttbit vid en kolgrill 
 detta gick bara inte att nonchalera.

En halva Beaujolais slank också ner "man skall ta seden dit man 
kommer" skriver Sveneric. Tiden hade runnit iväg så kaffet får vänta
 tills vi är ombord på tåget varpå man kutade rakt över gatan inför
tutande och irriterade bilister. Genom spärren och ombord på första
bästa tåg som just då började att röra på sig. 

Vi kom in i restaurangvagnen direkt men blev något konfunderade
 när man såg hur uppklädda alla var här i den nästan fullsatta
 restaurangen.  

Det var en fin restaurangvagn i "Fin du Siesle-stil" och kyparna i 
svart och vitt var klippta ur ett reportage från den tiden. 

Nåväl herrarna Reine och Sveneric skulle bara ha en kopp svart 
kaffe och en Calva till detta.

Man började att vifta med en gång för att uppmärksamma kyparna
om sin enkla beställning men ingen tog någon novis om detta.

Först diskret därefter något mer intensivt. Icke. Icke ens en pupillreflex 
som Jüri skulle ha sagt.

Plötsligt kommer en kypare och serverar oss något som inte såg ut
 som en alltför stor fisk i grön sås. Jag började protestera. M´sieu!
Vi har inte...så var kyparen borta. Jag tittade på Reine. Vad gör vi nu?
Fisken luktade faktiskt riktigt gott och på bordet stod en karaff kylt
vitt vin. Ah, va fan! så kom det sig att vi började att äta och dricka 
vin igen. Ibland får man offra sig.

I nästa ögonblick inträffar det otroliga. Från ingenstans kommer tvenne
 varma tallrikar upp på bordet med en rejäl tournedos vardera. Till
detta grönsaker och Pommes Duchesse. M´sieu! Vi har inte....Borta!

Såhär fortsatte det nu med en väl tilltagen ostbricka och ännu en 
karaff vin hade kommit ifrån ingenstans.

"Vi hade insett att det tjänade inte till någonting att protestera så 
vi åt och drack till allt var slut"

Då kom kyparen. -Ah, mussjö! Ni har vinkat på oss hela vägen från 
Paris, vad vill Ni egentligen?  -Jo, eh, vi ville bara beställa kaffe
och kanske en Calvados eller Cognac...-Ah, mussjö! Varrrförr sa
Ni inte det på en gång? -Jo, eh, jag tycker nog att vi försökt...

Snart stod det en mini-kopp espresso och ett jättestort ballongglas
 Cognac, jag ljuger inte, det var ingen sexa ingen åtta snarare en 
tolva! -Ah, mussjö! It eeezzz on ze house! sade kyparen som
tillförsäkrade sig därmed dagens häftigaste dricks. 

Här slutar jag med min förkortade berättelse om Svenerics och Reines
tågresa till Calais.  

Teckning: Jüri Kann

Som avslutning av detta kapitel skriver Sveneric:

Jo, käre läsare...Du har säkert räknat ut att tåget herrar Wisell och 
Eriksson hoppat ombord på var den berömda Orientexpressen! 

Tack vare vår sittning i restaurangvagnen där vi åt Plate du Jour (!) 
kom ingen konduktör och störde oss med något så trivialt som 
våra biljetter. Och lunchen ingick.

Foto, nätet

Men kyparen fick som sagt dagens häftigaste dricks. 


Första bloggen som handlar om hjulboken kan Ni läsa om i min
blogg den 11 januari i år. 

Här finns också adresser hur Ni köper hjulboken och ännu ett 
(av de roligaste) avsnitt från Svenerics eskapader.

Kenneth

Järnvägar ocksåååå

Båstad i väntan på tåg. Snart är denna station passé.
(nämnas skall att jag föddes i Ängelholm men föräldrarna 
bodde i Båstad närmaste BB i Ängelholm)

Järnvägar ocksååå!

De senaste tio dagarna har väldigt mycket handlat om järnvägarna.
Mest om urspårningarna som skett i Stockholm och som avslöjat
stora brister i järnvägsunderhållet. Det finns bara ett ord för detta

SKANDAL  

Idag kom nästa dråpslag när SJ meddelade att man måste spara.

Vadå spara, det finns bara en sak som gäller, satsa Er ur krisen,
gör inte saker och ting sämre utan tvärtom, hur skall Ni annars
 möta inrikesflyget?

Rena och snygga tåg. När hade SJ detta senast? När såg Du
ett skitigt flygplan senast?

Det skall sparas en miljard på tre år. Detta genom att 17 av 24
 Resebutiker stängs. Kundcenter i Tranås stängs också, nästan 100 
får gå samt nästan 300 på huvudkontoret får också lämna företaget.

Järnvägarna har fått fler och fler resenärer samtidigt som servicen

försämras. Det borde vara tvärtom. Man skall inte göra det svårare
att resa med tåg utan tvärtom. Se hur det går med Malmö lokal-
trafik. Har man inte biljetter så kan man inte åka. Hur många som
turistar i Malmö har biljetter när man stiger ombord på bussen?

Sedan undrar man hur mycket det kostar SJ med alla de fel som
drabbat det dåliga banunderhållet.Det är kanske där miljarden
finns. 

Gamla tåg blir som nya

Nu skall man dock satsa en massa pengar för att bygga om X2000 som

döps om till SJ2000. Det är ABB som kommer att svara för detta jätte-

projekt. Om dessa arbeten kommer att göras i Sverige är dock oklart.

Ett elegant X2000 i Oslo. Tyvärr så fick man lägga ner Linx p.g.a.
dåligt resandeunderlag.

Gamla bussar blev nya

Vad tycker jag om att man skall bygga om X2000 tågen? Jag vet inte,

på sitt sätt så är det bra att man inte bara skrotar dem. Man kan 

jämföra med flygbolagen som uppdaterar gamla flygplan till skick

som nytt med goda resultat.

Men man kan också jämföra med Arriva som för några år sedan vann

en upphandling i Malmö. Det var bl.a. med hjälp av ett tjugotal

ombyggda/uppdaterade ledbussar. 

De skulle bli som nya sades det. 

Som representant för bussbranschen erkänner jag gärna att jag 
var mycket positiv till detta. 

Bussarna var verkligen fina när de sattes i trafik. Malmöborna var 
glada och positiva men!! men!! det dröjde inte länge förrän 
dessa bussar började att förfalla. 

Arriva liksom SJ och Trafikverket var samtliga lika dåliga
 på att underhålla och reparera sina anläggningar/bussar/tåg. 

Efter några år så drog Arriva sig tillbaka från Malmö och deras 
påkostade ledbussar blev snabbt mer eller mindre skrot.

Några år efter att bussarna uppdaterades så ställdes dessa upp på en ödetomt och
fick förfalla helt. Pengaslöseri utan motstycke.

Sedan var det järnvägarna

För en gammal järnvägare så är detta ofattbart. Jo, jag har arbetat vid

Banverket/Signalavdelningen på 60-70-talet i Malmö. för att ha en 
uppfattning om vad som händer. På den tiden var SJ uppdelat i två 
stora enheter, SJ och Banverket. Det fanns också Färjelinjerna,

Buss och Gods. Minns inte så mycket från detta men jag minns hur

stor vikt man lade vid Banunderhållet. Här fanns det alltid folk på 

språng för att ta hand om eventuella problem. Tågen skulle gå till 

varje pris oavsett väder och vind. Nedfallande ledningar hörde man

sällan talas om. 

SJ var hela Svenska folkets Järnväg. Att jobba vid SJ var något som 

man var mycket stolt över. Förvisso så kanske det är motsägelsefullt 

eftersom jag ägnade endast en kortare del av mitt yrkesliv vid SJ. 
Idag är allt annorlunda på gott och ont. Jag trivdes mycket bra med 
jobbet men nackdelen var att jag var nästan alltid bortrest och ville 
vara hemma mer hos min flickvän (numera min hustru). 

Det fanns dock mörka moln på himlen. Generaldirektör Lars Pettersson

 som av regeringen (S) beordrades att lägga ner alla olönsamma järnvägs-
linjer och de var många.

Den gamla goda tiden.

T.o.m. Veteranjärnvägarna
 är bättre underhållna!

Ja, detta var att spetsa till det ordentligt men ibland känns det så
i alla fall. 

 Det stora felet är att Trafikverket har tagit över Banverkets

uppgifter. Dessa har i sin tur tagit in olika entreprenörer för att 

underhålla och reparera järnvägarna. 

Detta måste återgå så snart som möjligt till Banverket eller kalla 

det vad Ni vill. Nu vill jag helst inte blanda in politik i min blogg

men dagens regering har totalt misslyckats när det gäller "Svenska

Folkets Järnväg"  Vi har en infrastrukturminister som inte vågar

inse faktum. Hon har lovat miljarder till Järnvägen för att förbättra

underhållet. Hon är lika verklighetsfrämmande som vår försvars-
minister är som påstår att Sverige har ett starkt försvar. Är man 
så rädd för verkligheten att man inte vågar säga sanningen.

Svenska folket är inte så dumma att man går på vad som helst.

Tidigare Bloggar

Jag har bloggat om detta med järnvägar vid åtskilliga tillfällen tidigare. 

Den 7 och den 15 augusti 2012 handlade bloggarna delvis om de
 dåligt underhållna järnvägarna.

http://kennethsvardag.blogspot.se/search/label/T%C3%A5gstrul

http://kennethsvardag.blogspot.se/2012/08/fjarde-gangen-gillt.html

I den senare bloggen så finns det några intressanta länkar. Dessa visar
 vad som händer när man river ner en ledning. Filmat från kamera på 
lokets tak.

Jag vill också avslutningsvis tillägga att jag har åkt tåg i Japan, USA,
Australien, Tyskland, Holland, Belgien, Italien, Frankrike, Turkiet,
Stor-Britannien, Österrike, Turkiet samt givetvis de Scandinaviska
länderna.   

   

När såg Ni ett sådan rent X2000 senast?  På fotot en Portugisisk
motsvarighet till X2000. 

Orientexpressen

Tyvärr så skjuter jag denna intressanta resa med Sveneric framför 
mig ytterligare en vecka. (se bloggen för c:a en vecka sedan)

Foto:  Nätet

Ha en skön fortsättning på vintern önskar

Kenneth

Vi hoppas på framtiden

Telefonproblem

Telefonproblem

Min Nokia Lumina är nu historia. 

Men självförvållat. 

Så här ligger det till. Jag skulle byta skal på telefonen, vilket är 

ett rent helsike. Ibland så går det som ett kick och ibland går 

det nästan inte alls, som denna gång när jag fördärvade displayen.

Jag använde ett mycket fint och tunt verktyg för att bryta mig in i 

telefonen. Det fungerade men! När jag bytt skal och satt på Nokian

så hände inget, när jag skulle slå in koden var det helt dött.

Först trodde jag att det var ett garantiärende (telefonen var

 11 mån gammal)  

Nokia verkstaden (Delta Service) i Åkarp konstaterade att

det var en liten spricka i displayen. Detta hade jag också 

noterat och denna förorsakade jag själv när jag bytte skal.

Givetvis, ingen garanti vilket inte är att säga något om.

Jag bad om prisuppgift och fick ett c:a pris på 1000 kronor.

"Oj då det var dyrt" var min kommentar. Efter en stunds råd-

görande med någon kollega bakom disken så sa servicekillen

 att det blir inte riktigt så dyrt. 

Snarare c:a 800 kronor. "Inget att be för, reparera telefonen" 

var mitt svar varför jag lämnade denna i goda händer!

Telefonen lämnades den 27 december och efter detta så hade jag

inte min ordinarie telefon tillgänglig. 

Min gamla Samsung hade jag dessbättre kvar men jag kunde

 inte använda SIM kortet för Nokia kortet var av typ mindre. 

Jag försökte installera detta i Samsungen vilket inte fungerade.

Ringde Delta Service

Jag tyckte att det dröjde så jag ringde Delta Service i mån-

dags (13 januari). Vad händer med min telefon frågade jag?

"Vi har skickat en offert den 2 januari" fick jag till svar.

Denna offert hade försvunnit på vägen men jag misstror inte 

Delta Service för detta har hänt förr.

Hur som helst så stod det på offerten att kostnaden för repara-

tionen skulle uppgå till 1785 kronor! (1.364 ex moms + frakt)

Inga detaljer utan bara en massa datum.

Jag fick detta pris muntligt och bestämde mig för att inte låta 

reparera Nokian. Hämtade telefonen senare den 13:e och fick 

betala 320 kronor för undersökningen!

Jag skickade ett mail några dagar senare för jag ville naturligtvis

veta vad man skulle göra med telefonen mer än byta displayen.

 Det blev ju c:a 800 kronor dyrare än det första muntliga priset.

Det kom också en detaljerad beskrivning av ärendet men inte en

rad om själva reparationen utan bara en massa datum och tider. 

För mig så är det överstökat. Min fina Lumina 820 ligger där obruk-

bar och har ersatts av en fin Huawaei som "bara" kostade 1495:- på

El-Giganten. Priset till trots så är den riktigt bra och jag kommer

knappt att sakna den 4000 kronor dyrare Nokian.

Vad har jag lärt mig av detta? Byt aldrig skal om det inte går

lätt. Detta vittnar också massor med inlägg när man Googlar 

på det. Det handlar bl.a. om brutna naglar, svordomar och

 fördärvade mobiler.

Beklagar om Ni tycker att detta var en jobbig blogg men i nästa

skall Ni åter kunna dra på smilbandet för då skall jag berätta om

Svenericks och Reine Wisells resa med Orientexpressen, 

(se min förra blogg). 

Bästa Hälsningar

Kenneth

   

Ps. vad jag tycker om Delta Services hantering av ärendet 

behåller jag för mig själva.

  

Orientexpressen

Ombord på Orientexpressen

av misstag

En av mina vänner heter Sveneric Eriksson. Jag träffade honom ett

antal gånger när jag arbetade på Hedbergs Bil i Malmö på 70-80 talet.

Sveneric arbetade för Motormässan (Sydexpo) i Malmö och vi sågs,
hälsade på varandra och växlade några ord lite då och då.

Motormässan i Malmö upphörde efter ett antal år och nästa kontakt 

med Sveneric var när jag blev KAK-medlem i mitten av 90-talet.

Sveneric skötte KAK:s förträffliga motortidning Svensk Motortidning

och gjorde detta med den äran. Hans krönikor var obetalbara så

när ett nytt nummer damp ner i brevlådan så var den dagen räddad.

Han kunde och visste allt inom motorsport. Han själv ofta med vännen

illustratören och tecknaren Jüri Kann for runt inbjudna till de stora

Mässorna, Arrangemangen, Sportbilstillverkarna och Tävlingarna runt 

om i Europa. Han var dessutom Ronny Petterssons Promotor, vilket

bidrog till att han hade fin kontakt med de olika stallen och de flesta

förarna i Formel 1 Cirkusen.

  

Sveneric på Autoseum i Simrishamn 2012

    Varför vill jag berätta om Sveneric?

Förvisso så har jag redan bloggat om Sveneric, Autoseum och KAK

vid tidigare tillfälle men att jag tar upp tråden igen är en bok som

Sveneric gav mig och Anne-Marie som gåva för ett antal år sedan.

http://kennethsvardag.blogspot.se/2012/09/skanska-smultronstallen.html

Hjulboken

Här finns en del av Svenerics krönikor som publicerats i SMT 

(= Svensk Motortidning). 

När jag med stor tacksamhet fick boken som gåva av författaren

själv så kastade jag mig över den med en gång.

Jag läste den ungefär till hälften och skrattade och njöt i fulla drag.

Sedan hamnade boken i min bokhylla ända tills för några dagar sedan.

Då upptäckte jag den på nytt. Här fanns ju en hel del som jag 

bara ögnat igenom, eftersom det var en del avsnitt som jag inte

 trodde var intressanta. Ack vad jag bedrog mig.

    

Legendaren Picko Troberg skrev så här när han skulle

 recensera boken:

"Hjulboken är ett måste för alla bilentusiaster. Jag garvade ibland

så jag skrek. Roligaste på år och dag"

Jag skulle gärna göra en liten rättelse, man behöver inte vara bil-

entusiast för att uppskatta boken. Är man intresserad av restauranger

(eller Plejs som Sveneric uttrycker det), hotell eller humor rent 

allmänt så är det underhållning av högsta klass. 

T.o.m. lite som 100-åringen.

Jüri då?

 Svenericks vapenbroder Jüri bildar tillsammans ett säkert par, 

stundtals lika tokig men framförallt så fångar hans teckningar 

situationerna på ett fantastiskt sätt. Dessa är pricken över i. 

Man saknar varken Rit Ola eller Tecknar Anders när man kon-

fronteras med Jüris teckningar.

För att citera Sveneric och Jüri:

 "vi behöver bara lämna riktnummerområdet så kastar sig 

konstiga händelser över oss" 

En av klassikerna

Alla KAK medlemmar eller de som hade tillgång till SMT vred sig
 av skratt när avsnittet från Motormässan i Malmö berättades.

För att göra detta kort (tyvärr) så berättade Sveneric att han liksom

alla mässbesökarna beundrade en läcker knallröd sprillans ny racer 
av märket Lola.

Denna stod på hederplats i Mässan uppställd på ett podie.

Efter premiärkvällens stängningsdags så var det en hel del 
som skulle fixas som alltid vid utställningar. 

Just när Sveneric skulle till att lämna lokalerna sist av alla så

 kastade han en sista blick mot Lolan. 

Klockan sladdrade om att han bestämt tid med sin fru i
 Savoys Bar i Malmö och klockan tickade iväg. 

En minut mer eller mindre tänkte Sveneric när han hasade ner i 
Lolan, här skulle köras, 500 hästar bakom ryggen, härligt härligt.

Klockan tickade iväg och nu var det bråttom, men den "något"

korpulente Sveneric fastnade helt enkelt i bilens cockpit, han

kunde inte ta sig ur hur han än försökte, så där satt han ensam 
i sin förtvivlan.

Mässan var stängd sedan ett par timmar tillbaka och nu var det 
dessutom nedsläckt förutom nödbelysningen. 

Här satt han nu i sin ensamhet och funderade på vad hustrun tänkte.

Nattvakterna då? Inga tecken på någon aktivitet från deras sida.

Plötsligt så hör han en av nattvakterna, denne närmade sig Lolan,

vilken stod i en dunkel belysning. En ilsken schäfer (Roy) började
 morra ilsket.

Va ä det med daj Roy sa nattvakten som släppte Roy, vilken

 gav sig iväg med ett språng till racern. Där satt Sveneric och 

kände sig som en idiot.

"Najmen e dä ente Äriksson? 
Voffor sidder du där"?     

    

Jüris suveräna teckning av händelsen

Ja här slutar min något enkla berättelse om en av Svenerics

många pinsamma händelser. Jag tror att Ni själva kan
räkna ut slutet på denna händelse som man först kunde läsa
 i Svensk Motortidning och även i Hjulboken.

Givetvis skall Ni ta del av hela Svenerics obetalbara beskrivning
 av denna och övriga äventyr runt om i Europa. 

Autoseumbesök med KAK medlemmar. Alla lyssnar spänt på vad Sveneric berättar. 
Christina Carlsen ordförande i KAK Syd längst till vänster.

Orientexpresssen då?

Det överlåter jag också med varm hand till Er som inhandlar boken. 

Jag kan faktiskt svallra om att även undertecknad med Anne-Marie 
åkt med Orientexpressen. Detta mellan Wien - Frankfurt. 

Fast detta var ett skitigt, väl inrökt, överfullt tåg och utan 
någon komfort.

Det stod Orienexpressen på vagnarna och på ljustavlorna på
Wiens Centralbahnhof men det var tyvärr allt som var i när-
heten av detta klassiska tåg.

Provision?

Nu tror Ni säkert att jag har någon form av provision när jag gör

reklam för Hjulboken nr 1. 

(2:an finns också utgiven men denna har jag inte läst).

Nej, inte ett öre för jag vill gärna berätta och rekommendera sådant

 som jag gillar, speciellt som det glädjer ens vänner.

Var kan man köpa boken? 

Jag har sett den i Autoseums shop och på nätet på nedanstående

http://www.autoseum.se/

(http://www.tickoracingshop.com/se/hem/)

Bästa Hälsningar
Kenneth

Ps. Varför inte bli medlem i KAK?

Tack vare dessa så har jag varit med om en hel del roligt och
 intressant som bara KAK medlemmar är förunnat.

http://www.kak.se/