Äntligen, den utlovade bloggen.
Ni som följer min blogg har väl undrat vad som hände med det utlovade
kapitlet ur Svenerics och Jüris bok Hjulboken?
 |
| Sveneric på Autoseum i Simrishamn. |
Lugn för här kommer avsnittet dock
något förenklad.
något förenklad.
Plat du Jour
Sveneric och Reine (Wisell) hade tillbringat ett par dagar i Paris
och skulle nu ta tåget till Calais för att fortsätta till London.
Man behöver knappast nämna att dagarna (och nätterna) i Paris
hade varit mycket trevliga.
Tåget skulle gå strax efter lunch så det var gott om tid. En droska
till Gare de Nord och en hel timme till tåget skulle gå.
Väl framme vid stationen så gjorde magarna sig påminda om att
det var lunchdags. I en liten restaurang mitt emot Gare De Nord
stod kocken i fönstret och brassade en härlig köttbit vid en kolgrill
detta gick bara inte att nonchalera.
En halva Beaujolais slank också ner "man skall ta seden dit man
kommer" skriver Sveneric. Tiden hade runnit iväg så kaffet får vänta
tills vi är ombord på tåget varpå man kutade rakt över gatan inför
tutande och irriterade bilister. Genom spärren och ombord på första
bästa tåg som just då började att röra på sig.
Vi kom in i restaurangvagnen direkt men blev något konfunderade
när man såg hur uppklädda alla var här i den nästan fullsatta
restaurangen.
Det var en fin restaurangvagn i "Fin du Siesle-stil" och kyparna i
svart och vitt var klippta ur ett reportage från den tiden.
Nåväl herrarna Reine och Sveneric skulle bara ha en kopp svart
kaffe och en Calva till detta.
Man började att vifta med en gång för att uppmärksamma kyparna
om sin enkla beställning men ingen tog någon novis om detta.
Först diskret därefter något mer intensivt. Icke. Icke ens en pupillreflex
som Jüri skulle ha sagt.
Plötsligt kommer en kypare och serverar oss något som inte såg ut
som en alltför stor fisk i grön sås. Jag började protestera. M´sieu!
Vi har inte...så var kyparen borta. Jag tittade på Reine. Vad gör vi nu?
Fisken luktade faktiskt riktigt gott och på bordet stod en karaff kylt
vitt vin. Ah, va fan! så kom det sig att vi började att äta och dricka
vin igen. Ibland får man offra sig.
I nästa ögonblick inträffar det otroliga. Från ingenstans kommer tvenne
varma tallrikar upp på bordet med en rejäl tournedos vardera. Till
detta grönsaker och Pommes Duchesse. M´sieu! Vi har inte....Borta!
Såhär fortsatte det nu med en väl tilltagen ostbricka och ännu en
karaff vin hade kommit ifrån ingenstans.
"Vi hade insett att det tjänade inte till någonting att protestera så
vi åt och drack till allt var slut"
Då kom kyparen. -Ah, mussjö! Ni har vinkat på oss hela vägen från
Paris, vad vill Ni egentligen? -Jo, eh, vi ville bara beställa kaffe
och kanske en Calvados eller Cognac...-Ah, mussjö! Varrrförr sa
Ni inte det på en gång? -Jo, eh, jag tycker nog att vi försökt...
Snart stod det en mini-kopp espresso och ett jättestort ballongglas
Cognac, jag ljuger inte, det var ingen sexa ingen åtta snarare en
tolva! -Ah, mussjö! It eeezzz on ze house! sade kyparen som
tillförsäkrade sig därmed dagens häftigaste dricks.
Här slutar jag med min förkortade berättelse om Svenerics och Reines
tågresa till Calais.
Som avslutning av detta kapitel skriver Sveneric:
Jo, käre läsare...Du har säkert räknat ut att tåget herrar Wisell och
Eriksson hoppat ombord på var den berömda Orientexpressen!
Tack vare vår sittning i restaurangvagnen där vi åt Plate du Jour (!)
kom ingen konduktör och störde oss med något så trivialt som
våra biljetter. Och lunchen ingick.
Men kyparen fick som sagt dagens häftigaste dricks.
Första bloggen som handlar om hjulboken kan Ni läsa om i min
blogg den 11 januari i år.
Här finns också adresser hur Ni köper hjulboken och ännu ett
(av de roligaste) avsnitt från Svenerics eskapader.
Kenneth
Sveneric och Reine (Wisell) hade tillbringat ett par dagar i Paris
och skulle nu ta tåget till Calais för att fortsätta till London.
Man behöver knappast nämna att dagarna (och nätterna) i Paris
hade varit mycket trevliga.
Tåget skulle gå strax efter lunch så det var gott om tid. En droska
till Gare de Nord och en hel timme till tåget skulle gå.
Väl framme vid stationen så gjorde magarna sig påminda om att
det var lunchdags. I en liten restaurang mitt emot Gare De Nord
stod kocken i fönstret och brassade en härlig köttbit vid en kolgrill
detta gick bara inte att nonchalera.
En halva Beaujolais slank också ner "man skall ta seden dit man
kommer" skriver Sveneric. Tiden hade runnit iväg så kaffet får vänta
tills vi är ombord på tåget varpå man kutade rakt över gatan inför
tutande och irriterade bilister. Genom spärren och ombord på första
bästa tåg som just då började att röra på sig.
Vi kom in i restaurangvagnen direkt men blev något konfunderade
när man såg hur uppklädda alla var här i den nästan fullsatta
restaurangen.
Det var en fin restaurangvagn i "Fin du Siesle-stil" och kyparna i
svart och vitt var klippta ur ett reportage från den tiden.
Nåväl herrarna Reine och Sveneric skulle bara ha en kopp svart
kaffe och en Calva till detta.
Man började att vifta med en gång för att uppmärksamma kyparna
om sin enkla beställning men ingen tog någon novis om detta.
Först diskret därefter något mer intensivt. Icke. Icke ens en pupillreflex
som Jüri skulle ha sagt.
Plötsligt kommer en kypare och serverar oss något som inte såg ut
som en alltför stor fisk i grön sås. Jag började protestera. M´sieu!
Vi har inte...så var kyparen borta. Jag tittade på Reine. Vad gör vi nu?
Fisken luktade faktiskt riktigt gott och på bordet stod en karaff kylt
vitt vin. Ah, va fan! så kom det sig att vi började att äta och dricka
vin igen. Ibland får man offra sig.
I nästa ögonblick inträffar det otroliga. Från ingenstans kommer tvenne
varma tallrikar upp på bordet med en rejäl tournedos vardera. Till
detta grönsaker och Pommes Duchesse. M´sieu! Vi har inte....Borta!
Såhär fortsatte det nu med en väl tilltagen ostbricka och ännu en
karaff vin hade kommit ifrån ingenstans.
"Vi hade insett att det tjänade inte till någonting att protestera så
vi åt och drack till allt var slut"
Då kom kyparen. -Ah, mussjö! Ni har vinkat på oss hela vägen från
Paris, vad vill Ni egentligen? -Jo, eh, vi ville bara beställa kaffe
och kanske en Calvados eller Cognac...-Ah, mussjö! Varrrförr sa
Ni inte det på en gång? -Jo, eh, jag tycker nog att vi försökt...
Snart stod det en mini-kopp espresso och ett jättestort ballongglas
Cognac, jag ljuger inte, det var ingen sexa ingen åtta snarare en
tolva! -Ah, mussjö! It eeezzz on ze house! sade kyparen som
tillförsäkrade sig därmed dagens häftigaste dricks.
Här slutar jag med min förkortade berättelse om Svenerics och Reines
tågresa till Calais.
 |
| Teckning: Jüri Kann |
Jo, käre läsare...Du har säkert räknat ut att tåget herrar Wisell och
Eriksson hoppat ombord på var den berömda Orientexpressen!
Tack vare vår sittning i restaurangvagnen där vi åt Plate du Jour (!)
kom ingen konduktör och störde oss med något så trivialt som
våra biljetter. Och lunchen ingick.
 |
| Foto, nätet |
Första bloggen som handlar om hjulboken kan Ni läsa om i min
blogg den 11 januari i år.
Här finns också adresser hur Ni köper hjulboken och ännu ett
(av de roligaste) avsnitt från Svenerics eskapader.
Kenneth
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar