Visar inlägg med etikett Orientexpressen. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Orientexpressen. Visa alla inlägg

söndag 15 februari 2015

När resan är målet, 1




"Nog finns det mål och
mening med vår färd -
men det är vägen som
är mödan värd"

Karin Boye

Avdelning 1: Tåg


Som Ni kära läsare av min blogg säkert har förstått så älskar vi att resa.

För oss är själva resan oftast målet när vi är ute och upptäcker världen.

Oavsett om vi Flyger, åker Tåg, Buss, Bil eller färdas till sjöss så njuter 
vi av själva resan.

Vi har rest till USA för att uppleva Chicagoexpressen efter att sett
 filmklassikern med samma namn.

Tågluffat i England och Skottland men även i Tyskland.

Vi har åkt några klassiska tåglinjer som Glaciärexpressen 
och Bernina Express.


Glaciärexpressen nr 1 utan tvekan



Inlandsbanan tillhör även en av mina klassiker och även resan till Narvik.
Dessa var långt innan Anne-Marie kom in i mitt (dystra?) liv.



Bernina Express också en fantastisk upplevelse


Vår resa med Bernina Express arrangerades av Tjörnarpsbuss (*****) 
som hade egen vagn till förfogande (se infotexten i bakgrunden)

Dessa två resor (Glaciärexpressen och Bernina Express) tillhör nog
de mest spännande och trevligaste vi upplevt.

USA

I topp ligger också vår resa med Chicagoexpressen Chicago - Los Angeles
(Southwest Chief) via bl.a. Dodge City, Kansas City och Albuquerque.
 En fantastisk resa genom Wild West som tog nästan två och ett halvt dygn. 

Southwest Chief, foto nätet

Härlig utsikt från Panoramavagnarna. Foto nätet

Panama

En annan oförglömlig tågresa var mellan Panama City och Cristobal. 
Dvs vi följde Panamakanalen i hela dess längd. Resan tog c:a 90 minuter 
och var en riktig höjdare.



Tågen som går längs Panamakanalen är inköpta f.d. Santa Fee tåg från USA.
Helt i ordningställda både in- och utvändigt. 

Dessa var mycket fina och komfortabla och inte bara kanalresan var
 en upplevelse utan även tågresan.



Söta tågvärdinnor bjöd på förfriskningar och såg till att alla
trivdes.


Turkiet
Högt upp på listan är också en tågresa i Turkiet, Ankara - Istanbul vilken tog
c:a 7 timmar. Vi åkte från c:a 1000 meters höjd i snöoväder och
passerade, innan Istanbul, Svarta havets kust med Azurblått vatten och
vajande palmer.

Baskent Express Ankara - Istanbul
Resan med Baskent Express är värd en egen historia. Jag arrangerade 
en resa för medlemmar i Skånes Bussbranschförening. Vi var inbjudna 
att besöka busstillverkaren MAN:s fabrik i Ankara.

Efter Ankara så skulle vi till Istanbul och efter att jag kollat alla möjliga
färdmedel så fastnade jag för tågresan. 

Inte bara för att denna var billigaste alternativet utan för att vi då fick se
en del av Turkiet och Asien.

När jag presenterade programmet för deltagarna så slog man bakut. 
Herregud, det tar bara en timme att flyga men nästan en hel dag med tåg.

Är du inte klok? När alla mina argument tröt så sa jag "det finns en bar-
vagn med i tåget". Detta förändrade situationen helt. Succé är lindrigt
sagt om denna resa som jag fick göra om för en annan bussgrupp från
Västsverige. Järnvägsbolaget var säkert mycket glada för vi tömde 
barvagnen två gånger och alla var nöjda.    

Lokovision
vad är nu detta?

Som tågentusiast så har man genom åren köpt en del trevliga videos
 bl.a. om diverse tågresor. 

Jag såg en sådan (VHS) i Tyskland som heter Lokovision och som jag bara
 m å s t e  ha.

Väl hemma med darrande händer så laddade jag upp VHS spelaren
med kassetten. Och vad handlade denna om?

Jo, en tågresa mellan Würzburg och Kassel, c:a 22 mil och filmad med en
kamera som var placerad bakom lokföraren med samma utsikt som en
lokförare har. Bara det att det var tunnel efter tunnel, den längsta drygt
5 kilometer lång. Kameran var på hela tiden.

Sällan har jag blivit så platt i huvudet......

Där satt man och glodde och undrade vad fasiken köpte jag denna
för? Dessutom kostade den en bra slant.

Det är med denna typ av tåg (ICE) som man upplever den spännande
 lokovision resan.
 

Trots allt lite spännande att sitta i förarhytten i ett framrusande tåg.


Intressantaste är nog att få uppleva alla tunnlarna för då kan man ju syssla med
andra saker.



Att möta ett tåg som också går i 250 km/t säger bara schwuuung. 

http://www.eisenbahn-europa.de/01_Katalog/Eisenbahn_Video_01.html
Ovan länk till Lokovision
Orientexpressen

Det finaste man kan resa med, när det gäller tåg, i Europa är Orientexpressen.

Detta exklusiva tåg har vi åkt med. Vi befann oss på Wiens flygplats
och skulle flyga tillbaka till Köpenhamn efter några dagars semester.

Vid incheckningen så fick vi besked att vi inte fanns platser på flyget.

Vi reste Stand By eftersom Anne-Marie arbetade på SAS vid den tiden.

Vad göra? Jo vi tar tåget till Frankfurt och flyger därifrån nästa dag.
Sagt och gjort. Vi köpte våra biljetter och avnjöt en av det största
Wienerschnitzlarna jag upplevt innan tåget skulle avgå.

Väl ute på perrongen så stod det Orientexpress och vi tappade hakorna
båda två.  

Helt otroligt, vi skall åka med det mest omtalade och klassiska tåget i Europa.

Så småningom rullade tåget in på Wiener Bahnhof och då gick mungiporna
ner. Ett tåg med gamla slitna vagnar, detta var bara början.

Inne i de nedrökta vagnarna var det fullpackat med folk från sydeuropeiska 
länder och det kändes som att alla stirrade på oss som kom med fina
resväskor och såg annorlunda ut. Det röktes, det dracks, det åts i kupéerna. 

Detta var inte det vi förväntade oss men det var bara att acceptera.
Hade man bara varit medveten om att detta inte var den Orientexpress 
som alla pratade om, så hade det varit lättare att acceptera upplevelsen.  


Andra Tågresor

Utöver nämnda länder USA, Panama, Österrike, 
Schweiz, Turkiet, England, Skottland, Tyskland

Så har vi också åkt tåg i Italien, Frankrike, Holland, 
Belgien, Australien, Japan samt givetvis i våra 
grannländer Danmark och Norge.

Shinkansen ett av flera tåg som vi åkt med i Japan, foto nätet.
Beträffande Lokovision så stötte jag på detta för första gången i
Tyskland, då en TV-kanal hade lokovision som pausbild istället för 
de traditionella pausbilderna. 

En betydligt intressantare pausbild än vad man var van vid.

Fler bloggar om resor

Denna blogg är den första av tre, vilka alla handlar om reseupplevelser.

Vi har rest Jorden Runt två gånger, vi har varit ett trettiotal gånger 
i USA, 4 gånger i Japan och 6 gånger i Australien. 

Vi har dock många vita fläckar på vår karta och dessa kommer vi
nog inte att få uppleva, eftersom vi kommit till den åldern då man
känner att man inte längre njuter av de långa flygresorna. 

Nästa blogg berättar vi om att färdas till sjöss och den tredje handlar
 om flyg. Där kommer jag att berätta om ett sällsynt flygäventyr som jag 
var med om 1969.  

Jag skulle kunna skriva mycket mycket mer om respektive tågresor 
men då blir det en hel bok är jag rädd för.

Möjligtvis någon gång i framtiden när jag inte kommer på något 
ämne så kan jag kanske plocka fram minnen från de mest 
intressanta resorna.

Kommer om några veckor    





Ha det så bra

Vi ses
Kenneth

foton Undertecknad

måndag 27 januari 2014

Äntligen den utlovade bloggen



Äntligen, den utlovade bloggen.

Ni som följer min blogg har väl undrat vad som hände med det utlovade
kapitlet ur Svenerics och Jüris bok Hjulboken?   


Sveneric på Autoseum i Simrishamn.



Lugn för här kommer avsnittet dock 
något förenklad. 

Plat du Jour

Sveneric och Reine (Wisell) hade tillbringat ett par dagar i Paris
och skulle nu ta tåget till Calais för att fortsätta till London.

Man behöver knappast nämna att dagarna (och nätterna) i Paris 
hade varit mycket trevliga.

Tåget skulle gå strax efter lunch så det var gott om tid. En droska
till Gare de Nord och en hel timme till tåget skulle gå.

 Väl framme vid stationen så gjorde magarna sig påminda om att 
det var lunchdags. I en liten restaurang mitt emot Gare De Nord
stod kocken i fönstret och brassade en härlig köttbit vid en kolgrill 
 detta gick bara inte att nonchalera.

En halva Beaujolais slank också ner "man skall ta seden dit man 
kommer" skriver Sveneric. Tiden hade runnit iväg så kaffet får vänta
 tills vi är ombord på tåget varpå man kutade rakt över gatan inför
tutande och irriterade bilister. Genom spärren och ombord på första
bästa tåg som just då började att röra på sig. 

Vi kom in i restaurangvagnen direkt men blev något konfunderade
 när man såg hur uppklädda alla var här i den nästan fullsatta
 restaurangen.  

Det var en fin restaurangvagn i "Fin du Siesle-stil" och kyparna i 
svart och vitt var klippta ur ett reportage från den tiden. 

Nåväl herrarna Reine och Sveneric skulle bara ha en kopp svart 
kaffe och en Calva till detta.

Man började att vifta med en gång för att uppmärksamma kyparna
om sin enkla beställning men ingen tog någon novis om detta.

Först diskret därefter något mer intensivt. Icke. Icke ens en pupillreflex 
som Jüri skulle ha sagt.

Plötsligt kommer en kypare och serverar oss något som inte såg ut
 som en alltför stor fisk i grön sås. Jag började protestera. M´sieu!
Vi har inte...så var kyparen borta. Jag tittade på Reine. Vad gör vi nu?
Fisken luktade faktiskt riktigt gott och på bordet stod en karaff kylt
vitt vin. Ah, va fan! så kom det sig att vi började att äta och dricka 
vin igen. Ibland får man offra sig.

I nästa ögonblick inträffar det otroliga. Från ingenstans kommer tvenne
 varma tallrikar upp på bordet med en rejäl tournedos vardera. Till
detta grönsaker och Pommes Duchesse. M´sieu! Vi har inte....Borta!

Såhär fortsatte det nu med en väl tilltagen ostbricka och ännu en 
karaff vin hade kommit ifrån ingenstans.

"Vi hade insett att det tjänade inte till någonting att protestera så 
vi åt och drack till allt var slut"

Då kom kyparen. -Ah, mussjö! Ni har vinkat på oss hela vägen från 
Paris, vad vill Ni egentligen?  -Jo, eh, vi ville bara beställa kaffe
och kanske en Calvados eller Cognac...-Ah, mussjö! Varrrförr sa
Ni inte det på en gång? -Jo, eh, jag tycker nog att vi försökt...

Snart stod det en mini-kopp espresso och ett jättestort ballongglas
 Cognac, jag ljuger inte, det var ingen sexa ingen åtta snarare en 
tolva! -Ah, mussjö! It eeezzz on ze house! sade kyparen som
tillförsäkrade sig därmed dagens häftigaste dricks. 

Här slutar jag med min förkortade berättelse om Svenerics och Reines
tågresa till Calais.  


Teckning: Jüri Kann
Som avslutning av detta kapitel skriver Sveneric:

Jo, käre läsare...Du har säkert räknat ut att tåget herrar Wisell och 
Eriksson hoppat ombord på var den berömda Orientexpressen! 

Tack vare vår sittning i restaurangvagnen där vi åt Plate du Jour (!) 
kom ingen konduktör och störde oss med något så trivialt som 
våra biljetter. Och lunchen ingick.



Foto, nätet
Men kyparen fick som sagt dagens häftigaste dricks. 


Första bloggen som handlar om hjulboken kan Ni läsa om i min
blogg den 11 januari i år. 

Här finns också adresser hur Ni köper hjulboken och ännu ett 
(av de roligaste) avsnitt från Svenerics eskapader.

Kenneth

lördag 11 januari 2014

Orientexpressen





Ombord på Orientexpressen
av misstag

En av mina vänner heter Sveneric Eriksson. Jag träffade honom ett
antal gånger när jag arbetade på Hedbergs Bil i Malmö på 70-80 talet.

Sveneric arbetade för Motormässan (Sydexpo) i Malmö och vi sågs,
hälsade på varandra och växlade några ord lite då och då.

Motormässan i Malmö upphörde efter ett antal år och nästa kontakt 
med Sveneric var när jag blev KAK-medlem i mitten av 90-talet.

Sveneric skötte KAK:s förträffliga motortidning Svensk Motortidning
och gjorde detta med den äran. Hans krönikor var obetalbara så
när ett nytt nummer damp ner i brevlådan så var den dagen räddad.

Han kunde och visste allt inom motorsport. Han själv ofta med vännen
illustratören och tecknaren Jüri Kann for runt inbjudna till de stora
Mässorna, Arrangemangen, Sportbilstillverkarna och Tävlingarna runt 
om i Europa. Han var dessutom Ronny Petterssons Promotor, vilket
bidrog till att han hade fin kontakt med de olika stallen och de flesta
förarna i Formel 1 Cirkusen.
  
Sveneric på Autoseum i Simrishamn 2012
    Varför vill jag berätta om Sveneric?

Förvisso så har jag redan bloggat om Sveneric, Autoseum och KAK
vid tidigare tillfälle men att jag tar upp tråden igen är en bok som
Sveneric gav mig och Anne-Marie som gåva för ett antal år sedan.



Hjulboken

Här finns en del av Svenerics krönikor som publicerats i SMT 
(= Svensk Motortidning). 

När jag med stor tacksamhet fick boken som gåva av författaren
själv så kastade jag mig över den med en gång.

Jag läste den ungefär till hälften och skrattade och njöt i fulla drag.
Sedan hamnade boken i min bokhylla ända tills för några dagar sedan.

Då upptäckte jag den på nytt. Här fanns ju en hel del som jag 
bara ögnat igenom, eftersom det var en del avsnitt som jag inte
 trodde var intressanta. Ack vad jag bedrog mig.

    

Legendaren Picko Troberg skrev så här när han skulle
 recensera boken:

"Hjulboken är ett måste för alla bilentusiaster. Jag garvade ibland
så jag skrek. Roligaste på år och dag"

Jag skulle gärna göra en liten rättelse, man behöver inte vara bil-
entusiast för att uppskatta boken. Är man intresserad av restauranger
(eller Plejs som Sveneric uttrycker det), hotell eller humor rent 
allmänt så är det underhållning av högsta klass. 

T.o.m. lite som 100-åringen.

Jüri då?

 Svenericks vapenbroder Jüri bildar tillsammans ett säkert par, 
stundtals lika tokig men framförallt så fångar hans teckningar 
situationerna på ett fantastiskt sätt. Dessa är pricken över i. 
Man saknar varken Rit Ola eller Tecknar Anders när man kon-
fronteras med Jüris teckningar.

För att citera Sveneric och Jüri:

 "vi behöver bara lämna riktnummerområdet så kastar sig 
konstiga händelser över oss" 

En av klassikerna

Alla KAK medlemmar eller de som hade tillgång till SMT vred sig
 av skratt när avsnittet från Motormässan i Malmö berättades.

För att göra detta kort (tyvärr) så berättade Sveneric att han liksom
alla mässbesökarna beundrade en läcker knallröd sprillans ny racer 
av märket Lola.

Denna stod på hederplats i Mässan uppställd på ett podie.

Efter premiärkvällens stängningsdags så var det en hel del 
som skulle fixas som alltid vid utställningar. 

Just när Sveneric skulle till att lämna lokalerna sist av alla så
 kastade han en sista blick mot Lolan. 

Klockan sladdrade om att han bestämt tid med sin fru i
 Savoys Bar i Malmö och klockan tickade iväg. 

En minut mer eller mindre tänkte Sveneric när han hasade ner i 
Lolan, här skulle köras, 500 hästar bakom ryggen, härligt härligt.

Klockan tickade iväg och nu var det bråttom, men den "något"
korpulente Sveneric fastnade helt enkelt i bilens cockpit, han
kunde inte ta sig ur hur han än försökte, så där satt han ensam 
i sin förtvivlan.

Mässan var stängd sedan ett par timmar tillbaka och nu var det 
dessutom nedsläckt förutom nödbelysningen. 

Här satt han nu i sin ensamhet och funderade på vad hustrun tänkte.

Nattvakterna då? Inga tecken på någon aktivitet från deras sida.

Plötsligt så hör han en av nattvakterna, denne närmade sig Lolan,
vilken stod i en dunkel belysning. En ilsken schäfer (Roy) började
 morra ilsket.

Va ä det med daj Roy sa nattvakten som släppte Roy, vilken
 gav sig iväg med ett språng till racern. Där satt Sveneric och 
kände sig som en idiot.

"Najmen e dä ente Äriksson? 
Voffor sidder du där"?     
    
Jüris suveräna teckning av händelsen
Ja här slutar min något enkla berättelse om en av Svenerics
många pinsamma händelser. Jag tror att Ni själva kan
räkna ut slutet på denna händelse som man först kunde läsa
 i Svensk Motortidning och även i Hjulboken.

Givetvis skall Ni ta del av hela Svenerics obetalbara beskrivning
 av denna och övriga äventyr runt om i Europa. 

Autoseumbesök med KAK medlemmar. Alla lyssnar spänt på vad Sveneric berättar. 
Christina Carlsen ordförande i KAK Syd längst till vänster.

Orientexpresssen då?
Det överlåter jag också med varm hand till Er som inhandlar boken. 

Jag kan faktiskt svallra om att även undertecknad med Anne-Marie 
åkt med Orientexpressen. Detta mellan Wien - Frankfurt. 

Fast detta var ett skitigt, väl inrökt, överfullt tåg och utan 
någon komfort.

Det stod Orienexpressen på vagnarna och på ljustavlorna på
Wiens Centralbahnhof men det var tyvärr allt som var i när-
heten av detta klassiska tåg.

Provision?

Nu tror Ni säkert att jag har någon form av provision när jag gör
reklam för Hjulboken nr 1. 

(2:an finns också utgiven men denna har jag inte läst).

Nej, inte ett öre för jag vill gärna berätta och rekommendera sådant
 som jag gillar, speciellt som det glädjer ens vänner.

Var kan man köpa boken? 

Jag har sett den i Autoseums shop och på nätet på nedanstående

(http://www.tickoracingshop.com/se/hem/)

Bästa Hälsningar
Kenneth

Ps. Varför inte bli medlem i KAK?

Tack vare dessa så har jag varit med om en hel del roligt och
 intressant som bara KAK medlemmar är förunnat.
  

    

lördag 13 april 2013

Mellan två bloggar

Höörs hemtrevliga Gästis mitt i byn

Mellan två bloggar

Jag har alldeles nyligen lagt in en blogg som skulle innebära en
inledning på ett stort äventyr.

Men så kom Amiralens Storbands konsert hos Jazzklubben i Höör
 igår, fredag, emellan. 

Förvisso så har bandet varit väldigt aktiva på senare tid, vilket
är mycket trevligt när man följer dessa sympatiska och ruskigt
bra musiker vecka ut och vecka in.

Men att blivit inbjudna av en av Skånes mest meriterade Jazzklubb
är ju lite speciellt. 

Veckan innan konserten så rapporterades det en blygsam biljett-
försäljning men efter diverse aktiviteter så sa det tjong och 
Kulturhuset Anders i Höör var plötsligt knökfullt. Allt slutsålt
på konsertdagen.

Kulturhuset Anders var en stor positiv överraskning. Rymligt, högt
till tak och smakfullt inrett med läckert röda biografstolar.

En gammal vän Lars Jernryd (f.d. trummis hos Leif Uvemark)
skötte ljudet med den äran även om det inte var 100% från
början. Andra avdelningen satt som smäck däremot.

Själv så var det en högtidsstund för mig och Anne-Marie. Speciellt
för undertecknad som på senare tid fått kontakt med en gammal 
lumparkompis, Gustaf Malmström. Det är c:a 50 år sedan senast.

Vi gjorde värnplikten på A3 som ligger utanför Kristianstad
i början av 60-talet. Gustaf hade under en tid kommit in på en 
av mina bloggar och efterhand förstått att jag var en av hans
gamla vänner. Det var ett kärt återseende. Att sedan Lars
Jernryd var officer på samma regemente gjorde inte saken sämre.

Jo det var ju musiken

Konserten handlade om Basie och Sinatra. Detta ämne hanterar
bandet som om det inte spelat annan musik men man förfogar
över c:a 500 låtar/arrangemang. Till detta c:a 50 av Harry Arnolds
orginal arrangemang.

Men så har man ju en sångare som Petri Soikkeli som lyfter hela
 bandet till en högre nivå. 

Hade Petri bott i Stockholm så hade han uppmärksammats på
ett helt annat sätt än här i Skåne.

Fast vi är glada över att få ha Petri här nere.

Petri Soikkeli
  
Petris och bandets All of Me och Mack the Knife är några riktiga
höjdare. I min ungdom var en av mina favoriter Bobby Darin, som 
tyvärr gick bort vid unga år. Hans version av "Mack the Knife" var
suverän men Petris är på samma nivå.

När sedan Petri och bandets ledare (Anders Åhlin) sjunger scatsång
i "All of me" så knakar det i Kulturhusets väggar.

Anders Åhlin
När Anders Åhlin på Jazzklubbens begäran lägger in 
Midnight Sun Never Sets i programmet så suckar publiken av välbehag. 

Jag har hört många spontant säga "bättre än Arne Domnerus"

Vete katten om dom inte har rätt.  






Nu tycker säkert många att jag är färgad i min beundran av bandet.

Det stämmer nog men vart man drar fram så är det fulla hus med
 få undantag. 

Sedan är det upp till publiken att tycka till och vad man tycker 
pekar bara i en riktning.

Till höst blir det några föreställningar på Johannamuseet, temat är
hemligt än så länge.

Johannamuseets Bengt Almkvist skickade ett mail för några dagar 
sedan och berättade att en föreställning redan är slutsåld!!


Vi har åkt med Orientexpressen

Idag var Orientexpressen på genomresa i Malmö. Jag och Anne-Marie
störtade ner till Malmö C för att få en titt på det exklusiva tåget.


I  





Nja,nu var det väl inte den riktiga eller så var det den riktiga
 Orientexpressen eller ORIENT-EXPRESS som det stod på vårt
tågs vagnskyltar.

Det var för c:a 20 år sedan vi tvingades att ta tåget från Wien 
till Frankfurt. Det hade blivit strul med vårt plan till Köpenhamn
så vi tänkte istället ta tåget till Frankfurt för en övernattning 
och nästa dag flyg till Köpenhamn.

Vårt Orientexpresståg var smutsigt, ostädat och direkt 
motbjudande. Massor med folk överallt.

Så var det med det...

Jo förresten vill Ni höra och se Petri i Mack the Knife och Petri
tillsammans med Anders Åhlin Scratsjunga All of Me så gå in
på 
peka så kommer Du dit.

Åter till förra bloggen: på tisdag smäller det.

Kenneth o Anne-Marie


foton: Kenneth Svensson