Ett kärt återseende

Just nu, min kryssningsblogg uppdaterad   www.kennethsvardagfoton.blogspot.com

Flodkryssningar och Kryssningsterminaler

Ett kärt återseende

Jag har i ett antal år haft ett reseföretag, KES Travel. Vi hade en

speciell nisch. d.v.s. att arbeta med mindre grupper. Till detta så

köpte vi en 20 personers specialbyggd Mercedesbuss. Den skulle

ha allt som de stora bussarna hade men saknade toalett, vilket 

sällan var ett större problem när man planerade sina körningar.

Bussen utrustades magnifikt av Karosseriverken i Backaryd och 

var av högsta kvalitét. En av de flottaste man hade byggt vid

leveransen sa Björn Urbanusson, företagets VD. Tack Björn. 

Att jag lägger in några foton på vår buss är bara för att stilla

besökarnas nyfikenhet.

Nu är det Ottsjökocken

 som gäller.

För några dagar sedan hälsade jag på Ottsjökocken. Det var många

år sedan senast. På den "gamla goda tiden" så var jag åtskilliga gånger

och hälsade på Lars-Göran. Alltid Succé. 

Det var med "mitt" Storband d.v.s. Amiralens Storband som i år fyller

45 år och som i år kommer upp till 12 konserter. Bl.a två med

Gunhild Carling och en i Pildammsteatern i Malmö.

 Vi måste fixa till en fest och jag fick i uppdrag att göra detta. Efter

många dagars funderande så gick det upp ett ljus, Ottsjökocken 

givetvis.

Detta förslag väckte inte några större positiva känslor, vem är

Ottsjökocken lät det, många sura miner men efterhand så gick

det upp för vännerna i bandet att detta var något alldeles extra.

Hjälp fick jag av Erik "Direkt" Kvällsposten som gjorde ett besök

hos Ottsjökocken för några år sedan.

Alla anmälde sig, fantastiskt och jag pustade ut för jag vet att

alla som kommer till Ottsjökocken kommer att stortrivas.

Lars-Göran själv välkomnar och presenterar kvällens innehåll 

Sven-Ola Dahlström (Soda) med hustrun Runa njöt i fulla drag.

Lars-Göran har mycket han kan skryta om. Vem har haft en bilaga
 på 12 sidor i Expressen tror Ni? 

Till slut några rader om 

Amiralens Storband

Som jag nämnde ovan så fyller bandet 45 år i år. I år har man

framträtt i: Landskronas Jazzklubb, Höörs Jazz, Öresundsterminalen,

Vellinge Konserthus, ÅvanpÅ Staffanstorp, Pildammsteatern, 

Johannamuseet x 2 och Palladium. 

Kvar i år Tuppen i Hot House regi den 11 November 

samt Öresundsterminalen 7 december.

En grandios avslutning på Palladium med Gunhild Carling, Petri Soikkeli
 och hela bandet

Bästa Hälsningar
Kenneth

Ps! nytt inslag i min Fotoblogg (kryssningsbloggen)

Länkar:

http://www.expressen.se/kvp/kronikorer/erik-direkt/erik-direkt-skratta-och-forlang-livet-hos-ottsjokocken/

 http://www.ottsjokocken.se/

           www.amiralensstorband.se

Anmälan till Amiralens Storbands Nyhetsbrev

 (nu 490 nyhetsbrevvänner)

keam@bredband.net

När resan är målet, 4

Uppdaterad 18.3.2015

"När resan är målet"

Karin Boye

Avdelning. 4: Bussen

Karin Boyes vackra devis om att resan är

 målet gäller också i hög grad Bussen.

Men låt oss börja från början. Redan för c:a 90 år sedan 

började det bli vanligt att åkerier som ägde en lastbil

under helgerna utnyttjade sin lastbil med bussutflykter. 

På sin lastbils flak satte man bänkar och gjorde utflykter för
 byns invånare. Detta skedde på helgerna när lastbilen 
inte hade några egna körningar

Inga bänkar ännu på plats men dessa är enkelt att montera. foto nätet.   

Detta blev början för flera bussföretag. I Skåne finns Tjörnarpsbuss, 
etablerat 1924, som fortfarande är i full verksamhet och dessutom 
med samma familj i tredje ledet som driver företaget. 

De allra äldsta bussföretagen finns fortfarande kvar. Buss Persson 
(Hammenhög) och Lidbergs Buss (Horred). Båda startade 1922. 
Lidbergs Buss finns kvar i tredje generationen medan Buss Persson 
numera ingår i Bergkvarabuss koncernen med sin ägare Joakim
Kjellsson fortfarande vid rodret.  

Ytterligare några av de som finns med idag är Olssons Buss Vitt-
skövle (1923) men numera i Bromölla Buss regi. 

Ett företag som vi inte får glömma är Röke Buss (Röke) som kom
in i bilden 1928 och som idag drivs av familjen Erlingssons 3:e 
generation  

Den gamla DDR bussen är knappast representativ för Karin Boyes resa.
Trots detta var det säkert många som skulle hålla med Karin.

Bussen störst av alla   

Av alla transportmedel för resande är bussen ohotad. Den finns
överallt. Från resan till jobbet, till flygplatsen, till konserten, till
järnvägsstationen.

När flyget står så finns oftast bussen till hands, när tågen drabbas
av nerrivna ledningar så finns bussen. När tågen är inställda p.g.a.
snö så finns bussen återigen där, nästan alltid.

Men också när vi skall resa till Ullared, Bordershop och Julmarknader
för att nämna ytterligare resmål med bussen.

Nu är det kanske inte denna typ av resor som Karin Boye främst 
tänkt på när hon skrev sina berömda rader. Men när man åker till en Jul-
marknad kan resan även vara en del av målet. 

Speciella Busstransporter

I Schweiz finns staden Zermatt som ligger vid foten av Matterhorn. 
I staden är all trafik förbjuden för bränsledrivna fordon.

 Zermatt är en av ändstationerna till Glaciärexpressen.
Här finns bara elfordon, d.v.s. även eldrivna bussar.   

Ett av de populäraste Storbanden i Tyskland, Die Big Band Der Bundeswehr,
disponerar en egen buss till sina konserter.

och Svenska Mästarna i Fotboll MFF har också en egen buss till sina
matcher alt. till flygplatsen. Bussen på fotot är ny för 2014.

Detta med egen buss är idag vanligt i idrottens värld och de flesta
elitlagen har tillgång till sådan. 

I Spanien så stötte jag på denna eleganta buss från Irizar. Jag åkte med 
den under några snöiga dagar i Baskien i samband med besök 
på Irizar fabriken.

Bussen finns eller har funnits i trafik hos bland annat Bus 4 You men
är inte helt ovanlig i vårt land.

I Colombia utsmyckar man sina bussar på sitt eget lilla sätt.

Och i Orlando så ser stadsbussarna ut så här, häftigt va? 

Aten då? Inte vacker precis.

Åter till vardagen

Det var ju resan som är målet som jag skulle lyfta fram och detta är inte svårt
att uppleva i den eleganta buss atmosfären. Att sedan bussarna alltid är
rena och fräscha upplever man inte alltid ombord på ett tåg.

Som jag nämnt tidigare i denna lilla serie till resor som speglar Karin Boyes
upplevelser med själva resan.

Lugn i stormen, inte dansas det när bussen är i rullning men annars är
det inget problem

Lite godis ombord förhöjer tillvaron och stämningen.

Åka en tur med buss är mycket trevligt. Man får många nya vänner och
alla (nästan) är glada.

Bertil Book mångårig i bussbranschen med bl.a. eget företag, Busscentralen Malmö 

Vill man bara njuta och koppla av så är detta inga problem.

Oavsett om det handlar om en veckoresa till Alperna eller en tur till 

Österlen så njuter man av själva resan precis som Karin Boye skrev.

Sedan så handlar det om mannen eller kvinnan bakom ratten.

Färdas man i en turistbuss så vill man åka mjukt och skönt.

 Detta gäller givetvis alla sorts bussresor men i tätorten med en 

stadsbuss kan det ibland vara lite si och så med detta. 

Skyll då inte bara på chauffören för många bussar kan vara och är

slitna och därför svårt att köra mjukt med.

Alf hos Mårtenssons Buss är just en sådan man gärna har bakom ratten.

Tjörnarpsbuss som jag samarbetat med i flera år är också ett exempel

på bra chaufförer och duktiga reseledare.

Det där med dansen då?

Själv gav vi oss in i Bussbranschen 1994. Investerade i en buss som

bara rymde 19 passagerare. Många blivande kolleger som visste bättre

 än vi log bakom ryggen på oss.

En Buss för 19 passagerare, fullkomligt tokigt. Men det var det inte,

vi hade en nisch som vi praktiskt tagit var ensamma om. D.v.s.

köra med mindre grupper och där kom också Karin Boye in i bilden.

För oss så skulle folks semester börja när dom steg ombord på

bussen. Det handlade inte om resor från punkt A till punkt B.

Som researrangör så var detta med själva resan just det

som var vår grej men även att kunna ta mindre grupper till

 spännande resmål.

  

T.o.m. kunder i Stockholm hade fått nys om oss och en grupp Nyutexaminerade

Civilingenjörer liksom Svenska Budoförbundet och Svenska Handbollsförbundet

blev kunder till oss. 

Alla älskade vår buss och den service vi kunde ge dem.

I 14 år arbetade vi i denna härliga bransch. Därefter avvecklade vi vårt

företag snyggt och prydligt. Bussen såldes till ett större bussbolag

i Vasa (Finland) och var nästan lika fin som när vi startade 1994.

Bussresandet har efter en viss tillbakagång nu ökat igen.  

Jag skall sluta med att presentera en av de vackraste bussarna som

jag har haft kontakt med. Det är Helsingborgstrafikens Museiförenings 

Scania 63 års modell. 

Vackraste Bussen?

VÄLKOMMEN OMBORD

Detta fina fotot har jag lånat av vännen Staffan Sävenfjord. 

Staffan har berättat (se kommentarer) om denna Gentleman som heter

Folke Johansson (Ramnareds Busstrafik) och som är fyllda 80 år

Folke rattar fortfarande bussar som denna veteran från 1948. 

Staffan har en blogg som handlar om bussar, tåg mm.

Staffan kan detta och mycket mycket mer så varför inte 

besöka Staffans egen Blogg?

savenfjord.blogspot.se

Bästa hälsningar 

Kenneth

foto Undertecknad där inte annat angives.

För större bilder klicka på ett foto så kommer dessa

bl.a. som bildspel.

Min Fotoblogg

Foto: Undertecknad

Min Fotoblogg

www.kennethsvardagfoton.blogspot.com

Ni som har vänligheten att följa min blogg har säkert noterat

mitt tjat om att Ni skall besöka min fotoblogg.

Tanken med denna blogg var att vänner och andra som vill

få bilder publicerade skulle få detta genom Fotobloggen.

Jag måste erkänna att det varit lite si och så med denna blogg

genom åren. I början så kom en hel del foton inströmmande för

att efterhand avta. 

För att inte sidan skulle helt falla i glömska så la jag in egna 

bilder lite då och då. 

Men så har jag ju Ensio

Ensio har försett mig med foton i en strid ström ända sedan

denna blogg startade för c:a tre år sedan. Nu senast med

78 bilder plus text från en Bussbranschresa till Hannover där

 en av de största mässorna i sitt slag äger rum.

Ensio lägger ner mycket tid för att fotografera och skriva 
texter. Jag har fått mycket trevligt av Ensio men även av
andra vänner som skickat foton. 

Ensio Salkojärvi 

http://www.ensios.se/

Vem är då Ensio?

Jo det skall jag berätta. Jag fick första kontakten med Ensio 
i slutet av 90-talet (tror jag). Jag hade några år tidigare 
(1994) startat ett litet Bussbolag, KES Travel, tillsammans
med min fru Anne-Marie.

Ensio ringde vid ett tillfälle och presenterade sig och berättade
om sitt företag som säljer kläder vilka är främst anpassade för
bussbranschen och andra branscher av samma typ.

Han bad att få komma och visa sin kollektion vilket han 
givetvis fick. 

Det blev ett trevligt möte men eftersom vårt företag var litet
så blev det inte mer än några par byxor någon jacka och lite till.
Man tyckte att det var synd att Ensio la ner tid på oss men 
Ensio vet att en liten kund kan bli en stor kund i framtiden.

Nu blev det inte så med vårt företag, vi hade inte ens planer på 
detta när vi startade. Vår nisch var att arbeta med små grupper.
Vi startade vid för hög ålder men ville göra något annat
än vad vi gjort hela livet innan d.v.s. Livskvalité var viktigast. 

Men Ensio kom troget år efter år. Vi tyckte nästan att det 
var pinsamt ibland eftersom vårt behov av yrkeskläder var 
begränsat. Ensio var av den "gamla" fina stammen och 
ville inte svika någon liten som stor.

 Därför blev Ensio också mycket uppskattad i hela 
branschen inte minst av oss.

Ur Ensios senaste katalog

Att Ensios varor hade högsta kvalitét visar bl.a. bilden
på Evert Magnusson i hans senaste fotoblogg. 

Ensio bor i Stockholm (Sundbyberg) men har sina rötter i 
Skåne. Under ett antal år så arbetade Ensio hos stadens
ledande herraffärer Cason och Ohlssons i Malmö. 

Ni vet Ohlssons som alltid visade tecknade filmer, på skylt-
söndagen, och fyllde Stortorget med folk, som bara Malmö-
festivalen klarar idag.  

Tillbaka till fotobloggen

Jag kan lova att Ensio satt mig i ett jättearbete. Bloggen var nog
en av de mest omfattande bloggar jag lagt in. Samtidigt så njöt 
jag av foton där både gamla kolleger och miljöer kändes igen.

Ensio blev nöjd med resultatet vilket även jag blev. Efter att
bloggen blev klar så satte Ensio igång att berätta för medrese-
närer och andra som finns med eller har intresse att ta del av 
bilderna och då inte minst Bjarne Wilmansgård och hans
tidning Bussbranschen, landets enda riktiga Busstidning. 

Nu har besöksantalet på fotobloggen tagit fart som aldrig förr 
vilket jag verkligen gläder mig åt.

Min (Misslyckade!) idé? 

Avslutningsvis så tycker jag att detta med en fotoblogg är en 
jättebra idé. Tänk så många foton folk har tagit genom åren
och som bara fastnar i datorns arkiv. Hur skall man visa upp
dem för vänner och bekantar? Man lägger in bilder med text
och kontaktar de som var med eller inblandade och tipsar om
www.kennethsvardagfoton.blogspot.com
   
Nu sticker jag några dagar till Rügen om detta kan Ni läsa i 
min nästa Vardagsblogg.

Vännen
Kenneth  
  foton: Ensios katalog