Femte Tysklandskonserten (på 24 månader).
Amiralens Storband fick inbjudan från den mäktiga Sockerfabriken (Nordzucker) i Nordtyska Anklam att få spela upp till dans i samband med företagets vår/sommarfest. Drygt 200 inbjudna medarbetare fanns på plats för att avnjuta denna sköna sommarkväll.
Det var ett skadeskjutet storband som ställde upp till dans då inte mindre än fyra medlemmar tvingats att lämna återbud. Inte bara det utan Zäta, en av bandets duktiga trumpetare, kom kraftigt förkyld och Lasse Lantz (gitarr) hade stora besvär efter en operation för några veckor sedan.
Mest oroande var dock saknaden av bandets suveräna sångare Petri Soikkeli som var upptagen på annat håll och som tyskarna minns med välbehag sedan de tidigare konserterna.
Tack vare det fina samarbete man har med musiker runt om så var fick man ändå ihop ett mycket slagkraftigt band inte minst tack vare vikarierna. Tord övertog som vokalist två låtar och Anders, bandets orkesterledare, fick en mer omfattande roll än normalt då flera av Petris låtar framfördes med Anders altsax.
Först, en "super" buffé.
Innan kvällens föreställning körde igång så bjöds det på en jättelik buffé vars like jag aldrig eller mycket sällan tidigare upplevt.
Givetvis så kunde man bara skumma över alla läckerheter eftersom det handlade om 20 á 30 uppvärmda rätter plus ett antal bord med allt från Sushi till diverse laxanrättningar för att inte tala om dessertborden.
Sen kom fler läckerheter!
Efter den överdådiga buffén kom som efterrätt tre läckra tjejer som hanterade sina instrument och kroppar på ett intressant! sätt. Tyvärr så har jag ännu inte lyckats få reda på vilka dessa var men dom blev (av någon märklig anledning ) stora publikfavoriter.
Namnen på dessa duktiga och söta musiker eller grupp hoppas jag att kunna förmedla framöver. Någon viskade att man tycks sett dom på Tysk TV, kanske i samband med tyska Eurovisionsschlager-uttagningen.
Någon trodde att flickorna kom från Polen, fast jag var övertygad att dom kom från en annan planet. Hur som helst så var Amiralenbandets musiker imponerade av deras skicklighet att hantera sina instrument (??) och det är bara att instämma.
Därefter 4 x 40 min med Amiralenbandet.
Det var naturligtvis inte lätt att komma in på den stora scenen efter "förbandet". Alla var ju lätt chockade. Och inte blev det bättre av att dansgolvet endast fylldes till en tredjedel och av dessa så var det endast ett fåtal som dansade. Kvällens repertoar var ju helt av det dansanta slaget. Låtar som Tangokavaljeren, Jag vet ett litet hotell, Underbart är kort och An den schönen blauen Donau och ett helt knippe Glenn Millerlåtar framförda av ett Big Band som trots de ovan nämnda problemen svarade för en näst intill perfekt insats.
Tord svarade för två underbart framförda klassiker.
Tord Alemo blev lite räddare i nöden när han svarade för två sångnummer (Pennies from Heaven och Fly me to the Moon). Tord sjunger lite då och då i ett lokalt band men aldrig i ett storband tidigare.
När jag i en paus frågade en tysk (som också var musiker) vad han tyckte om bandet så gjorde han tummen upp och tillade att "Der Singer ist sehr gut".
Discomusik fyllde dansgolvet.
Också blev det paus och därmed öronbedövande Discomusik. Vad hände? Golvet fylldes till bristningsgränsen av stående, hoppande och marscherande Tyskar.
Jag tror att vi alla kände det lite genant till att börja med men efter hand så förstod vi att det är få f.d. Östtyskar som kan dansa och när bandet spelade upp så satt folk och lyssnade som om det var en ren konsert med undantag av få dansanta par som var riktigt duktiga.
När bandet avslutade sitt program med korta versionen av Harry Arnolds Stand By så fick man rikligt med, välförtjänta, applåder som värmde riktigt.
Waldemar Kühn som är en av Amiralens stora beundrare i Tyskland berättade att han har två konserter på gång nästa år och han räknar med en eller två till. Mer om detta framöver.
Avkoppling mm.
Hemfärden blev en avkopplande dag. Vi skulle åka med 17 färjan och passade på att göra en sightseeing i Rostock med undertecknad som guide. Därefter så fortsatte vi till Warnemünde där vi i strålande solsken njöt av öl, wurstar och sillamackor.
Eva som rattade bussen gjorde succé. Inte bara för att hon kör mjukt och skönt utan även för sin serviceanda. Ett exempel på denna var när vi fick besked att vår 17 färja tyvärr blivit inställd p.g.a. tekniska problem. Hon dukade sonika fram kaffe och kaka, men inte bara det, den fina whiskyn som hon köpt till sin man Tomas bjöd hon friskt på genom att hälla den i kaffet.
Tomas kommentar till detta när Eva senare ringde hem och berättade om det hela var
" det gjorde Du rätt i ". Snyggt Tomas.
På bilden fr.v. Anne-Marie som ser till
att passagerarna trivs,
Tord som trivs och
Eva vår populära chaufför.
Bra Scandlines.
Skall tilläggas att Scandlines gjorde en fin insats när man flyttade över vår beställning till annan färja trots att Restaurangen var fullsatt. En mycket duktig servitris tog hand om oss och vi fick istället sitta i en reservrestaurang.
Bra service Scandlines.
Till sist så måste jag berätta att när vi körde av färjan i Gedser så satt jag bakom ratten i bussen. Eva som skulle upp tidigt nästa morgon fick p.g.a. reglerna för Kör-och vilotider inte köra längre. Eva strosade istället runt i bussen när denna rullade iväg och det hördes ett väldigt sorl bakifrån, VEM KÖR? varför Eva berättade om att dessa nya bussar är utrustade med Autopilot. Det gick dock upp snabbt vem som satt bakom ratten varför ett allmänt skratt hördes...
Vill Ni lyssna och se video med Amiralens Storband på Danspalatset Amiralen förra året spela upp till dans så gå in på min youtubesida och bläddra fram Er där. www.youtube.com/malmoearena
Bästa Hälsningar
Kenneth
För större bilder peka på dem. För större bildruta tryck på f11.
Besök fotobloggen, just nu Ensios foton: http://www.kennethsvardagfoton.blogspot.com/
Min hemsida om musik mm. http://www.kestravel.se/
