Händelsen som jag ville glömma 2

Händelsen jag ville

 glömma del 2.

Mitt fina flygplan. Foto: Freddy Stenboms arkiv

Lübeck syntes i soldiset. Nu var detta med att inte ha klart för sig inget

 problem längre.

Nu var det raka spåret hem till Bulltofta men ännu en incident inträffade.

Det var när vi flög över Själland och strax skulle svänga av över Öresund. 

Då var det ännu ett jetplan som la sig bredvid oss. Planet hade en Nato-

 beteckning på stjärtfenan och var larmad att kolla alla flyg från Tyskland

med tanke på gränskränkningen och beskjutningen, som givetvis var en

viktig händelse att kolla upp.

Även detta plan la sig framför oss och strax därefter så drog piloten på

så att planets efterbrännkammare sköt iväg det som en raket.

Vad som hände nu gjorde oss i motsats till händelsen i Tyskland väldigt

rädda. Strålen från efterbrännkammaren gjorde att vi höll på att slå runt

i luften men en snabb dykning gjorde att vi kom ur denna situation.

Åter på Bulltofta

En halvtimme senare än beräknat så landade vi snyggt och prydligt på

Bulltofta. Trots allt så var vi på gott humör och skolchefen Karl-Erik

Rosenkvist frågade om allt gått bra.

Ja svarade jag för inte ville jag säga att jag navigerat fel. Detta var ju

oerhört pinsamt.

Vi  gick och la oss vid 23 tiden och strax efter så ringde telefonen.

"Hej det är Karl-Erik". Han frågade direkt om jag inte hade haft kontakt

med stridsflygplan eftersom det var ett jäkla liv i Tyskland. "Nja vi 
hade kontakt med några plan, jag tror att det var någon flygövning"
 svarade jag.

Därefter så sa vi godnatt och jag somnade med en gång. Klockan sju

på morgonen så startade min klockradio och Morgonnyheterna började.

"SVENSKT FLYGPLAN TROS NEDSKJUTET I TYSKLAND"

Jag blev klarvaken med en gång, ruskade liv i Anne-Marie och sa "lyssna".

Där satt vi i sängarna och visste varken ut eller in. Inte bättre blev det

när jag plockade upp Sydsvenskan och konstaterade att vi rört om rejält

i grytan.

    

  

  Inte blev det bättre när jag körde till mitt jobb på Hedbergs Bil på 

Lundavägen. Varenda löpsedel skvallrade om mitt (vårt) äventyr.

  Efter några timmar på min arbetsplats så stack jag iväg till Aeroklubben 

på Bulltofta. Det kändes oerhört pinsamt, navigera fel, vilken idiot till

flygare. 

När jag steg in på Aeroklubben så tystnade alla och jag hörde viskandet 

Pssst, där kommer han som flög över Östyskland.

 Alla möjliga tidningar ringde mig. Så fort jag la på luren så ringde det

igen och igen. Till slut så drog jag ur jacket men så fort jag kopplade

in detta igen så ringde det igen och igen. Jag tänkte på dessa kändisar

som aldrig får vara ifred.

  

Undertecknad bakom spakarna i en Piper PA 28

Vad hände sedan?

Jag blev kallad till Chefen på Luftfartsverket på Bulltofta. Hon ville

att jag skulle redogöra i detalj för min flygning.

Jag berättade precis som här i bloggen och hon skrev och skrev.

När detta var klart så sa jag "det var väl detta certifikatet det". Hur

då frågade hon. Jo sa jag att navigera fel är väl ingen höjdare. Då sa

hon "jag kan berätta att det händer också yrkespiloter men då är 

dom inte inne och flyger i DDR".

Detta kändes för mig som en stor tröst och jag fortsatte min blyg-

samma och tvivelaktiga karriär 6 à 7 år till innan jag la av p.g.a.

tidsbrist.

Min moder då, hon blev helt vild av flygningen och ville hänga med

så mycket hon fick i framtiden.

Till Hamburg flög jag flera gånger och dessbättre utan några problem.

Nu skulle egentligen äventyret sluta men det gick 30 år och detta 
berättar jag om i kommande blogg.

 Vännen 
Kenneth

   

Händelsen som jag ville glömma

Händelsen jag ville glömma

Året var 1969, jag var en stolt nybliven flygare med ett A-certifikat.

Med mitt nya certifikat så ville jag se världen och inte bara flyga lite runt 

och landa på flygplatser som Eslöv, Landskrona, Sövde (Sjöbo), Höganäs,
Bornholm och inte att förringa Kastrup.

Jag var medlem i Aeroklubben Malmö som då hade sin hemvist på Bulltofta. 

Min flyglärare var Karl-Erik Rosenkvist (lever tyvärr inte längre)

 en helt cool människa, vilket jag tycker att alla flyglärare är.

Som sagt, nu ville jag uppleva världen och bestämde mig för att ta en tur

till Hamburg och dess stora flygplats Fuhlsbüttel. Med i planet fanns min

moder och Anne-Marie. Pappa hade inte mod att följa med på denna tur.

Mitt flygplan för denna Hamburgflygning. Foto Freddy Stenboms arkiv.

På morgonen den 7 april 1969 lyfte vi från Bulltofta vid 1/2 10 tiden.
Vi hade en timme och 40 minuters flygning framför oss. Vädret var
perfekt med svaga vindar och bra sikt.

    En perfekt landning i Hamburg och vi taxade in till stationsbyggnadens
parkeringsplats för denna typ av flygplan med en VW buss, som lotsade 
oss med blinkandes gula ljus. Vi klev stolta ur planet och njöt att alla
beundrade blickar.

En lätt måltid och lite motionerande på flygplatsen. En tur till Briefing
för att få aktuella väderleksuppgifter. Vinden hade tilltagit något
och vindriktning 30 grader (20 knop). Marksikten var mycket god men 
ett smog bälte skulle göra sikten sämre på den höjd jag skulle flyga
på (3000 fot c:a 1000 meter).

Jag hade gjort denna flygning en gång tidigare under min utbildning.
Min flyglärare Karl-Erik tipsade då om att man efter c:a 8 - 9 minuter
skulle få kontakt med en sjö, som kallades Banansjön i flygkretsarna 
p.g.a. att denna liknade en banan. När man väl fått kontakt med denna 
sjö så var det raka spåret d.v.s. 360 grader mot Danmark och Sverige. 

Vårt fina plan var inte speciellt snabbt (motoreffekt 180 Hkr) och
hade en marschfart på c:a 190 km/tim.

Aeroklubben hade sparat in på en del av Navigeringsutrustningen (ADF) 
men det fanns VOR instrument, som ansågs fullt tillräckligt för en säker
flygning.

Starten från Hamburg gick som smort och jag steg till de 3000 foten
som jag var godkänd för. 

Ganska snabbt konstaterade jag att marksikten nu var betydligt 
sämre, och sämre blev det ju högre jag kom, det var riktigt disigt.
Nu gällde det att snabbt få kontakt med Banansjön, jag la kursen på
20 grader istället för 360 grader som är normalt. Detta med kursen
på 20 grader var för att lägga upp planet lite mot vindriktningen för 
att inte få för mycket avdrift från min egentliga kurs.

Det är svårt att avgöra vindriktningen när man är i luften. Därför
märktes det inget när vinden ändrat sig från 30 grader till c:a
340 grader. Detta innebar att jag drev mot Öster och Banan-
sjön blev allt mer avlägsen.

Grekiskan

Jag ber om ursäkt för detta är nog Grekiska för den oinvigde men
jag ville ändå förklara lite ifall det finns flygintresserade som läser
bloggen

Jag hade nog flugit i bortåt 20 minuter utan att se skymten av sjön.
 Jag hade en karta i knät och försökte tyda var jag befann mig. Såg
bara vägar småsjöar och annat som hör till när man är uppe i luften.

Äntligen en rejäl sjö, avlång som en banan men ändå inte riktigt lik en 
banan. Jag la om kursen för att försöka orientera mig, nu flög jag
rakt Österut d.v.s. mot DDR. 

Plötsligt så kom ett militärplan i hög fart några 100 meter under oss. 
Va fan, tänkte jag har jag hamnat i ett militärområde eller? Kollade 
kartan igen och konstaterade att sjön jag närmade mig låg vid staden
Ratzenburg (c:a 40 km söder om Lübeck). Gränsen till DDR slingrade 
sig längs sjön, vilket innebar att ena sekunden var jag i DDR och nästa
 i Västtyskland.

Jag la om kursen direkt mot c:a 340 grader för att komma från DDR
gränsen.

 Det gick några minuter och jag kände mig iakttagen. Tittade åt höger 
och tittade åt vänster och trodde inte mina ögon. Ett militärplan
 låg vid sidan om oss. "Kan ett sådant plan verkligen flyga lika 
sakta som vi" var min första tanke. 

Strax därefter så drog planet iväg och gjorde en vingtippning och
drog åt höger. Detta betyder på flygspråk "följ mig".

Vad fasiken håller man på med tänkte jag men det tog inte många
minuter förrän ett nytt (samma?) plan la sig på höger sida bred-
vid oss. Vinge mot vinge, jag kunde nästan se in i ögonvitorna
på piloten. Mamma som satt därbak vinkade glatt ovetandes om
min prekära situation.

Mig 21, foto Airliners.net

Nu såg jag att planet hade en röd stjärna i stabilisatorn. Jisses tänkte jag. 
Planet upprepade det första planets manöver d.v.s. vingtippade och
 drog åt höger.

Jag drog skarpt åt vänster för att komma bort från gränsen. Ytterligare
någon minut gick och så hörde jag ett kraftigt smatter, vad är detta?

Så såg jag samtidigt koppartak och kyrkotorn i diset en bit framför
mig. Lübeck, vad skönt.

  

Vad hände sedan?

Ja bästa vänner för att inte trötta ut Er alltför mycket, eftersom jag har
mycket mer att berätta, så kolla min nästa blogg i slutet av veckan för
där finns mer matnyttigt.

Bästa Hälsningar
Kenneth
  

När resan är målet, 4

Uppdaterad 18.3.2015

"När resan är målet"

Karin Boye

Avdelning. 4: Bussen

Karin Boyes vackra devis om att resan är

 målet gäller också i hög grad Bussen.

Men låt oss börja från början. Redan för c:a 90 år sedan 

började det bli vanligt att åkerier som ägde en lastbil

under helgerna utnyttjade sin lastbil med bussutflykter. 

På sin lastbils flak satte man bänkar och gjorde utflykter för
 byns invånare. Detta skedde på helgerna när lastbilen 
inte hade några egna körningar

Inga bänkar ännu på plats men dessa är enkelt att montera. foto nätet.   

Detta blev början för flera bussföretag. I Skåne finns Tjörnarpsbuss, 
etablerat 1924, som fortfarande är i full verksamhet och dessutom 
med samma familj i tredje ledet som driver företaget. 

De allra äldsta bussföretagen finns fortfarande kvar. Buss Persson 
(Hammenhög) och Lidbergs Buss (Horred). Båda startade 1922. 
Lidbergs Buss finns kvar i tredje generationen medan Buss Persson 
numera ingår i Bergkvarabuss koncernen med sin ägare Joakim
Kjellsson fortfarande vid rodret.  

Ytterligare några av de som finns med idag är Olssons Buss Vitt-
skövle (1923) men numera i Bromölla Buss regi. 

Ett företag som vi inte får glömma är Röke Buss (Röke) som kom
in i bilden 1928 och som idag drivs av familjen Erlingssons 3:e 
generation  

Den gamla DDR bussen är knappast representativ för Karin Boyes resa.
Trots detta var det säkert många som skulle hålla med Karin.

Bussen störst av alla   

Av alla transportmedel för resande är bussen ohotad. Den finns
överallt. Från resan till jobbet, till flygplatsen, till konserten, till
järnvägsstationen.

När flyget står så finns oftast bussen till hands, när tågen drabbas
av nerrivna ledningar så finns bussen. När tågen är inställda p.g.a.
snö så finns bussen återigen där, nästan alltid.

Men också när vi skall resa till Ullared, Bordershop och Julmarknader
för att nämna ytterligare resmål med bussen.

Nu är det kanske inte denna typ av resor som Karin Boye främst 
tänkt på när hon skrev sina berömda rader. Men när man åker till en Jul-
marknad kan resan även vara en del av målet. 

Speciella Busstransporter

I Schweiz finns staden Zermatt som ligger vid foten av Matterhorn. 
I staden är all trafik förbjuden för bränsledrivna fordon.

 Zermatt är en av ändstationerna till Glaciärexpressen.
Här finns bara elfordon, d.v.s. även eldrivna bussar.   

Ett av de populäraste Storbanden i Tyskland, Die Big Band Der Bundeswehr,
disponerar en egen buss till sina konserter.

och Svenska Mästarna i Fotboll MFF har också en egen buss till sina
matcher alt. till flygplatsen. Bussen på fotot är ny för 2014.

Detta med egen buss är idag vanligt i idrottens värld och de flesta
elitlagen har tillgång till sådan. 

I Spanien så stötte jag på denna eleganta buss från Irizar. Jag åkte med 
den under några snöiga dagar i Baskien i samband med besök 
på Irizar fabriken.

Bussen finns eller har funnits i trafik hos bland annat Bus 4 You men
är inte helt ovanlig i vårt land.

I Colombia utsmyckar man sina bussar på sitt eget lilla sätt.

Och i Orlando så ser stadsbussarna ut så här, häftigt va? 

Aten då? Inte vacker precis.

Åter till vardagen

Det var ju resan som är målet som jag skulle lyfta fram och detta är inte svårt
att uppleva i den eleganta buss atmosfären. Att sedan bussarna alltid är
rena och fräscha upplever man inte alltid ombord på ett tåg.

Som jag nämnt tidigare i denna lilla serie till resor som speglar Karin Boyes
upplevelser med själva resan.

Lugn i stormen, inte dansas det när bussen är i rullning men annars är
det inget problem

Lite godis ombord förhöjer tillvaron och stämningen.

Åka en tur med buss är mycket trevligt. Man får många nya vänner och
alla (nästan) är glada.

Bertil Book mångårig i bussbranschen med bl.a. eget företag, Busscentralen Malmö 

Vill man bara njuta och koppla av så är detta inga problem.

Oavsett om det handlar om en veckoresa till Alperna eller en tur till 

Österlen så njuter man av själva resan precis som Karin Boye skrev.

Sedan så handlar det om mannen eller kvinnan bakom ratten.

Färdas man i en turistbuss så vill man åka mjukt och skönt.

 Detta gäller givetvis alla sorts bussresor men i tätorten med en 

stadsbuss kan det ibland vara lite si och så med detta. 

Skyll då inte bara på chauffören för många bussar kan vara och är

slitna och därför svårt att köra mjukt med.

Alf hos Mårtenssons Buss är just en sådan man gärna har bakom ratten.

Tjörnarpsbuss som jag samarbetat med i flera år är också ett exempel

på bra chaufförer och duktiga reseledare.

Det där med dansen då?

Själv gav vi oss in i Bussbranschen 1994. Investerade i en buss som

bara rymde 19 passagerare. Många blivande kolleger som visste bättre

 än vi log bakom ryggen på oss.

En Buss för 19 passagerare, fullkomligt tokigt. Men det var det inte,

vi hade en nisch som vi praktiskt tagit var ensamma om. D.v.s.

köra med mindre grupper och där kom också Karin Boye in i bilden.

För oss så skulle folks semester börja när dom steg ombord på

bussen. Det handlade inte om resor från punkt A till punkt B.

Som researrangör så var detta med själva resan just det

som var vår grej men även att kunna ta mindre grupper till

 spännande resmål.

  

T.o.m. kunder i Stockholm hade fått nys om oss och en grupp Nyutexaminerade

Civilingenjörer liksom Svenska Budoförbundet och Svenska Handbollsförbundet

blev kunder till oss. 

Alla älskade vår buss och den service vi kunde ge dem.

I 14 år arbetade vi i denna härliga bransch. Därefter avvecklade vi vårt

företag snyggt och prydligt. Bussen såldes till ett större bussbolag

i Vasa (Finland) och var nästan lika fin som när vi startade 1994.

Bussresandet har efter en viss tillbakagång nu ökat igen.  

Jag skall sluta med att presentera en av de vackraste bussarna som

jag har haft kontakt med. Det är Helsingborgstrafikens Museiförenings 

Scania 63 års modell. 

Vackraste Bussen?

VÄLKOMMEN OMBORD

Detta fina fotot har jag lånat av vännen Staffan Sävenfjord. 

Staffan har berättat (se kommentarer) om denna Gentleman som heter

Folke Johansson (Ramnareds Busstrafik) och som är fyllda 80 år

Folke rattar fortfarande bussar som denna veteran från 1948. 

Staffan har en blogg som handlar om bussar, tåg mm.

Staffan kan detta och mycket mycket mer så varför inte 

besöka Staffans egen Blogg?

savenfjord.blogspot.se

Bästa hälsningar 

Kenneth

foto Undertecknad där inte annat angives.

För större bilder klicka på ett foto så kommer dessa

bl.a. som bildspel.

När resan är målet, 3

  

"När resan är målet"

Karin Boye

Avdelning 3: I Luften

 Nu blev det genast lite svårare, jag tänker bl.a. på den tråkiga 

Norwegian strejken som i dags dato drabbat över 100 000 resenärer. 

Foto eget

Utan att ta ställning till händelserna just nu när detta skrives, så

måste jag nog erkänna att idag är inte resan något som jag ser

fram emot. Här är det slutmålet som hägrar.

Men en gång i tiden så var just timmarna i luften något som man

såg fram emot.

Vi får backa till 1960-talet för att uppleva resan som den stora händelsen.

Min första flygresa skedde från Köpenhamn till Mallorca med Spies 

flygbolag Flying Enterprises DC 7:a.

Då var man smal och smidig så någon trängsel upplevde jag inte. Det

serverades en god måltid och dryckerna var väl tempererade.

Vilken resa, ville egentligen hem igen bara för att snabbt få flyga

igen.

Strax efter denna minnesvärda händelse så träffade jag Anne-Marie 

som arbetade vid Transair. 

Själv så blev mitt flygintresse så stort att jag beslöt mig för att

ta flygcertifikat.

Anne-Marie började på SAS, vilket plötsligt gav oss en massa fördelar.

Vi beslöt oss för att ta tillvara på varje tillfälle att flyga när vi hade

tid. Man skall veta att vi båda jobbade jättehårt och var inne på 

karriärstegen (vilket vi fortfarande är). 

Då skall man veta att det var inte bara med SAS vi flög utan alla

möjliga flygbolag, vilket gjorde att vi blev fruktansvärt bortskämda.

Då på 60 - 70 - 80 och 90:talet så var nästan varje flygning en upp-

levelse utöver det vanliga.

Upplevelse 1

Ett av världens största flygbolag på 1900-talet var Pan Am. Det var
också det flygbolag som först av alla satte Boeing 747 i trafik 1967.

Pan Ams första flight med 747:an. Foto nätet.

I egenskap av att Anne-Marie arbetade i SAS och med kundrelationer så 
kom en inbjudan att få följa med på en Flight med deras Nya Jumbo från
Amsterdam till New York, februari 1971. Vi skulle flyga från Amster-
dam en torsdag och hem på söndagen, det inkluderades en övernattning
på klassiska Commodore Hotel på Manhattan. Priset var någon hundralapp
och vi betalade några hundralappar till för ytterligare några hotellnätter.

Ett av minnena från denna fantastiska flygning var att när vi skulle
checka ombord så fick vi frågan "vilken film vill ni se"? Man visade
tre olika filmer (på riktiga dukar). Vi valde Gunga Din. Sedan bjöds
 det friskt på alla tänkbara drycker och måltiden var super vad jag 
minns. Detta var inte bara för oss två utan detta gällde alla i planet.

Foto nätet

747:an till SAS

Jumbojeten blev snabbt mycket populär. Lästa just att fram till och med
 2011 så hade Boeing levererat 1418 stycken 747:or.

SAS skulle inte vara sämre utan beställde tre stycken, varav en s.k. Combi
som hade ett stort utrymme för gods.

Huge Viking hette den första 747:an och följdes av Magnus.

Foto nätet

Att flyga med Huge eller Magnus Viking var även detta en höjdare.

Vi flög till Tokyo och New York ett antal gånger men även 747:or med Quantas,
 Alitalia, KLM, Air New Zealand, British Airways fick vi uppleva. 

Alla med jättefin service. En speciell grej som jag aldrig glömmer var
när vi de första gångerna flög med SAS Jumbo och skulle välja platser. 

Då hade man en stor tavla där alla platser fanns med. Här fick man 
själv riva av den tagg som satt på de säten man valde. Detta var innan
dataåldern.

Speciella Flygningar

En flygning bland många var någon gång i början av 70-talet när vi
skulle till London och skulle flyga med British Airways Trident.
(En flygplanstyp som troligen inte finns längre i trafik.) 

Som vanligt perfekt service och här fanns t.o.m. platser med
stolar i båda riktningar med ett bord för servering. 

Minns också när vi skulle landa på Heathrow i dimma sa kaptenen 
efter den perfekta landningen "detta var ännu en av våra automatiska 
landningar". 

Trident en föregångare till Boeing 727. Foto Airliners.net  

Hughes Airwest  

Howard Hughes startade detta spännande flygbolag som opererade i 
Kalifornien.  

Det var ett häftigt flygbolag målat i knallgullt och flygvärdinnorna 
var mycket "läckra". På den tiden var detta något som tydligen
lockade resenärer. Vi skull ta en sväng till San Fransisco med en 
eller två dagar i Las Vegas på vägen.

Vem ville inte flyga med Hughes?  Foto nätet

Det blev dock ett kort stopp i Las Vegas, eftersom vår hotellbokning
inte fungerade och hela staden var överbokad. Det var bara att ta
sig tillbaka till Flygplatsen. Bara för att göra en elegant sorti så tog 
vi en läcker Limousine dit.

När vi väl steg på vårt plan igen så visade det sig att det var samma
flygplan och samma besättning. Planet hade varit på en annan route
och skulle nu fortsätta till San Fransisco. Att det bjöds friskt på Cham-
pagne ombord liksom vid flygningen dit och i Limousinen var naturligtvis
en viss tröst denna för övrigt misslyckade dag.

Foto nätet

Plötsligt så hände det något

Ett flygbolag som kom på ett nytt koncept, lågprisflyg. Detta var
Ryanair tätt följd av Easyjet.

Nu skulle alla få möjlighet att resa med flyg. En tur till London, Frankfurt
och andra spännande platser var inte längre förbehållit de som hade det
gott ställt. En jättebra idé som snart fick efterföljare som Norwegian 
som bildades i början av 90-talet.  

Ryanair föregångaren i Europa till lågprisflyget, här på Bournemouth Airport
Foto eget

Inte längre gratis drycker, mat eller annat som man skämt bort
 passagerarna med. Ville man ha något så fick man betala. Dessa
flygbolag växte snabbt samtidigt som problemen hopade sig för 
de stora drakarna. 

Samtidigt försvann Karin Boyes "När resan är målet" och flygresan
förvandlades till en transport från punkt A till Punkt B.

Men lågprisflyget hade kommit för att stanna. Flygplatserna fylldes
med förväntningsfulla resenärer. Man skulle flyga och hälsa på
kompisar, kusiner, mm. Man kunde utan alltför stora summor åka
till avlägsna platser som annars hade varit omöjligt för många. 
Man kunde åka för en hygglig slant till Kryssningsfartygen och de
stora resebyråerna och bussarrangörerna kunde till vettiga priser 
flyga folk till nya spännande destinationer.

Vad tycker jag?

Efter att upplevt "den gamla goda tiden" så är jag beredd att göra
avkall på den gamla devisen. Jag har flugit med många flygbolag
som erbjudit resor till bra priser. Bl.a. Norwegian som jag bara har
haft gott att säga om, tills nu. 

Men detta med lågprisflyg har också gjort det allt jobbigare med 
att resa.

Då tänker jag fr.o.m. man anländer till flygplatsen i mitt fall
Köpenhamn. 

Köer köer köer. 

Givetvis så gör jag min incheckning på nätet, det skulle gå snabbare
sa man, vet i katten om detta stämmer. Sedan till Sequrity, ny kö,
av med livremmen och måste hålla uppe byxorna med ena handen 
och dokument med andra. Svetten har börjat rinna ner för kinderna.

Rakt in i Taxfree shoppen som är jättestor och som man om man
har tur kan vackla ut ur en bra stund senare.

Sedan väntar en promenad, en lång sådan. Äntligen framme vid
Gaten. Ny kö att komma ombord. Trängsel med en massa väskor
och i sämsta fall så är ens bagagehylla proppad med väskor och
ryggsäckar.

Foto eget

Därefter några timmars avkoppling innan det är dags att landa.

Planet kanske parkerar på plattan, ny trängsel när man skall av och 
när man så småningom anländer till Terminalbyggnaden så nya 
köer och långa promenader.

Fast i ärlighetens namn så fanns det en hel del av ovanstående problem
 även på den "gamla goda tiden".

Man kan fortfarande känna 
sig som kungar. 

Då tänker jag på de stora Asiatiska flygbolagen, Emirates, Singapore
Airlines, Thai m.fl. Dessa flyger också till bra priser men har full
service även till oss som sitter i Apklassen. 

Foto Airliners net

Emirates 

Emirates har 57 st A380 i sin flotta. Dessa rymmer 525 passagerare
i tre klasser. 

Den största A380 är 900-versionen som rymmer 960 passagerare.
 Denna har ännu inte levererats till något flygbolag.  

Airbuskoncernen har levererat totalt 154 A380 hittills och har en
 orderstock på 317 A380.     

Trångt i luften. Foto eget

 Övrigt
   
 Detta med de förmånliga priserna på flygresor som anställd på 
SAS var en fantastisk möjlighet att se sig omkring i hela världen.

Detta var något som ansågs viktigt för anställda inom flygbolaget  
eftersom det gav en viktig inblick i verksamheten mm.

Det fanns dock en hake, man kunde inte åka som bokad passagerare 
utan var alltid Stand By resenär. När man var på resa så var det viktigt
att man höll kontakten med bolaget och anmälde sig inför hemresan.

Det innebar att man inte visste om man kom iväg när man skulle men
värre var att hemresan var ofta ett vågspel. Vid eventuella problem så
var vi de sista som fick hjälp, helt naturligt. Redan när man kom till slut-
målet så startade man med att kolla när man skulle kunna komma hem. 
Jobben väntade. En 14 dagars semester t.e.x. i Australien kunde 
förvandlas till endast 8 à 9 dagar p.g.a. överfulla flyg.

Själva höll vi på att bli "avkastade" i Bagdad mitt i natten i samband
med en mellanlandning. Nästa plan skulle gå först om några dagar
"mitt i natten".

  Dessutom så var inte biljetterna gratis och man fick också skatta
för förmånen. 

Foto eget 

Bästa Hälsningar
Kenneth

Ps, om min egen flygning 1969 får Ni tyvärr vänta ytterligare någon 
vecka på. Jag kommer ha ännu en blogg med Karin Boye temat.

Bussar