Världens minsta band?

Världens minsta band?

Johannamuseet utanför Skurup har i år haft en förnämlig specialutställning om vår folkkäre musiker/sångare Östen Warnerbring. Många har besökt denna utställning som i dagarna avslutas.

Först gav Amiralens Storband för några veckor sedan två föreställningar 

inför fullt hus. Musiken var till 50% Östen Warnerbring och resten ur den 

övriga repertoaren. Christina Nordstrand och Petri Soikkeli svarade för

 det vokala, brilliant som vanligt.

20-års jubilerande Orkesterledaren Anders Åhlin luftade sin altsax lite då och då 

Christina charmade som vanligt både publik och musikerna

Petri och publiken trivdes med Östen låtarna

Sen gick det en vecka

Dags för Hasse Andersson och Kvinnaböske Band. Östenutställningen avslutas med ett celebert besök av Hasse Andersson. Åter fullt hus. Hasse som delvis haft Östen som mentor passade ju bra som avslutning efter ännu en succésäsong på Johanna. 

Var är bandet Hasse?


Publiken såg ut som fågelholkar när Hasse Andersson satte igång.
Det saknades något men det lät som ett helt band. Hade dom blivit
osynliga eller vad har hänt???




"Här i min Ipod, här finns Kvinnaböske band"


Hasse pekade på sin Ipod. Här finns Kvinnaböske band!!! Så placerade han sin Ipod på gitarren och tittade ner på den och så tryckte han på en ikon och plötsligt fanns dom där allihopa fast helt osynliga.

 Så drog föreställningen igång.

I nästan två timmar underhöll Hasse. Härliga låtar och underbara texter.

 Inte bara av Hasse själv utan här fanns också Östen Warnerbring 

och Edvard Persson.

 Jag har sällan upplevt någon som har trollbundit sin publik så länge. 

När inte Hasse sjöng så berättade han underhållande och öppenhjärtligt

 om sitt liv sedan barnsben.  

Hasse hade fullt sjå med att få byxorna att bli kvar uppe. 

Hängslen hade han provat men när han fick en av hängsleremmarna,

 likt en slangbella i ansiktet, så tänkte han om. 

Han påminde sig att när Elvis var i Las Vegas så hade Elvis byxor som 

även täckte kroppen ungefär som en sparkdräkt och han bad sin 

skräddare att fixa något liknande.

Inga problem men det var bara det att när Hasse klev upp på scenen första gången i sin eleganta Elvismundering i sin "Lada" så hasade byxorna rejält upp och avslöjade bl.a. att Hasse hade en röd strumpa och en blå.

Pinsamt minst sagt.

Så nu drar han hellre upp byxorna i tid och otid och biter ihop.

Att Hasse är populär råder det ingen tvekan om. Givetvis så hade han 

skivor med, en hel resväska, och kön ringlade lång såväl i pausen som 

efter föreställningen. Själv köpte jag en underbar CD där han tolkade

 såväl Edvard Persson som Östen Warnerbring plus sig själv också. 

Ipoden Djävulens uppfinning?

Kan Ni tänka Er Amiralens Storband t.e.x. Alla låtar är förinspelade i Ipoden.  Anders Åhlin och Petri är de enda som finns på scenen? Christina då? Jo hon kunde inte komma ner från Stockholm så hon fanns också i Ipoden.

Vad praktiskt.

Malmö Symfoniorkester där enbart dirigenten finns på plats. Tänk vad skattepengar vi sparar.

Man kanske kan göra det ännu enklare. Varför slösa pengar på dirigent mm när man t.o.m. kan ställa ipoden på ett bord på scenen. Visserligen så måste någon starta den men det gör säkert vaktmästaren gärna mot en liten dusör.

Till slut 

Ni märker säkert att jag har en ny layout igen. Kanske inget större fel på den förra men min hemsidesleverantör kom idag med förslag till nya layouter

och för en gång skull så tänkte jag att jag, en "gammal gubbe", skulle

vara bland de första på plats.

Vännen

Kennneth   

Nyhet: Nya fina foton från Ensio på min fotoblogg:  www.kennethsvardagfoton.blogspot.com

Nu över 44 tusen besökare på film/bildspelsidan

Till detta kommer ytterligare 13.500 som besökt mina Favoriter

www.youtube.com/malmoearena

   

Blåsningen på Mantorp

Blåsningen på Mantorp

eller en osannolik historia

När vi bilade till Torshälla för drygt en vecka sedan (se förra bloggen) så passerade vi Mantorps motorstadion. Det gör man ju alltid när man kör E4:an. Varje gång jag passerar Mantorp så påminns jag om en mycket speciell händelse i slutet på 80-talet. 

Jag arbetade i bilbranschen och var delägare i ett litet fint Mercedes/Nissan företag i Trelleborg, Brorssons Bil AB. Philipsson var då generalagent för Mercedes och bjöd in undertecknad att komma till Mantorp för att provköra
 det senaste inom Mercedesfamiljen men också ett antal häftiga BMW och Audibilar för att jämföra med vårt märke. 

Två bussar hämtade i Malmö och vi skulle testa bilar på Mantorp i två dagar.

Vi startade dessa tester på Lördagen för att sen eftermiddag ta in på hotell Ekoxen i Linköping och avsluta kvällen med en god bit mat inkl. drycker.

    På söndagen så rullade vi iväg mot Mantorp och körde in på det stora området där två polisbilar stod tvärs över vägen och spärrade denna för oss.

Två uniformerade poliser steg in i vår buss och den ena tog mikrofonen och sa ungefär såhär: 

"Hej vi är från Linköpingspolisen. Ni skall väl ut och köra på Motorbanan idag? Hoppas förresten att Ni hade en trevlig kväll i Linköping igår. 

 Hoppas också att maten och vinet smakade bra". 

Vi som satt i den fullsatta bussen trodde först att det hela var ett skämt. 

Polisen fortsatte:

"Vi i Linköpingspolisen tycker att det vore trist om det händer en olycka på banan när Ni kör. Vi vill därför i förebyggande syfte låta alla, Ni i bussen som skall köra, blåsa innan Ni skall ut på banan.

 

 "Skulle någon inte vara helt i form så rekommenderar vi vederbörande åka som passagerare istället". 

Därefter fick vi c:a 45 personer (x 2 bussar) en efter en blåsa. Resultatet blev

ganska bra eftersom det endast var 3 á 4 personer (ej undertecknad) som låg alldeles vid promillegränsen och därmed blev passagerare denna dag.

Jag har varken före eller efter denna händelse upplevt något liknande.
 Vi samtliga som var med hade enbart beröm över polisens agerande. 


Sedan så måste jag också ge en eloge för det trevliga och diplomatiska sätt som polisen hanterade detta. Vi var alla tacksamma för detta utmärkta initiativ och även att alla varit återhållsamma med dryckerna kvällen innan.

Som Ni säkert förstår så minns jag denna händelse som om det vore igår varje gång jag passerar Mantorp och Linköping.

Kenneth   

Musik & Krig

Musik och Krig

I helgen så bilade vi upp till våra vänner Kristina och Bengt i Torshälla. Vår läckra Cabbe "Viktor" fick äran att hänga med innan det är dags för vinterförvaring. Trots att det inte direkt var Cab-väder så körde vi ändå de sista tio milen nercabbat. Det fungerar om man slår på full värme. En njutning med tanke på höstens sköna dofter och vackra färger.

Läckraste Cabben även med taket uppe?

   Frestelserna är många längs E4:an. Lågprisgodis på flera platser.  

Det blev ett halvt kilo med hem, äckligt och sött, Men det är klart att butikernas utformning lockar av ren nyfikenhet. 

Sveriges godaste Isterband

Sväng av vid Gränna och kör mot Tranås. Efter c:a 11 km så kommer man till Örserum och här finns butiken Handlarn som säljer sina egenproducerade "Hugos" Isterband. Detta vet jag tack vare vännen Ove Agrelin, som avled för några år sedan. Oves sista bok som gavs ut av Gammeldanskens vänner

"Runt Vättern" är en orgie av vackra platser och god mat. Ove var från Vätterbygdens västra sida och kunde allt om denna vackra bygd.

I boken berättar han bl.a. om Hugos Isterband och när vi har lite tid över så tar vi gärna denna lilla extra runda för att köpa några av dessa läckerheterna.

Se även:  www.orserum.info/hugos.htm 
eller boken om Vättern på:  http://www.gdvforlag.se/

Krig och Fred

I Strängnäs så fanns ett stort Pansarregemente som rönt samma öde som de flesta övriga regementen i Sverige d.v.s. nedläggning. Här fanns en hel del pansarfordon som ställdes undan för att framtida generationer skulle få en bild av gamla tider. 

Nu har man nyligen (juni i år) invigt ett hem för dessa fordon och som även har plats för ett stort antal inköpta stridsvagnar mm från hela världen.

Bengt och Kristina framför nyöppnade "Arsenalen" d.v.s. Sveriges Försvarsfordonsmuseum.

   

Museet har under sin korta levnadstid haft över 14000 besökare. Man räknar med att bl.a. bussgrupper från hela landet kommer att vallfärda dit. Jag kan lova att här finns verkligen mycket att titta på. Kristina och Anne-Marie hade fullt upp att göra trots att intresset för dylika fordon knappast är så stort bland damer som bland män. Det var mycket pedagogiskt upplagt med intressant information om nästan alla fordonen här.

Imponerande, Stridsvagnen T-34, byggd i 84000 ex, som bl.a. fick Hitlers trupper att retirera

Musik i Torshälla

Nu var det egentligen inte Museet som var vårt dragplåster för denna Torshälla tur. Det var givetvis besöket hos Bengt och Kristina med en avslutande konsert med Lilla Storbandet, ett gäng modell äldre men naggandes fina musiker som det svängde bra om. Bengt bakom trummorna och en annan bekantskap Lasse Brokvist vid basen. Lasse träffade vi för sådär 30-år sedan men han var fortfarande att känna igen. 

Fantastisk, Gentlemannen bakom pianot (Nisse Lidhammar) 85 år och Still Going Strong.

Arne Lindén ledde bandet förnämligt och berättade om låtarna.  

Det blev en riktigt fin myskväll. För entrén 100 kronor så bjöds det på kaffe och hemmalagade kakor. Utöver själva musiken så var den läckra äppelkakan kvällens höjdpunkt.


Bandets repertoar var omväxlande med en del typiska standardlåtar som "Take the A-train" men också den Mexikanska Boleron "Amor Amor" fick vi njuta av och klassikern "By By Blackbird" inte att förglömma.

Bengt berättade bl.a. att bandets medelålder är 74,8 år, Fantastiskt. 




Hedersgäster


Jag och Anne-Marie kände oss verkligen som hedersgäster denna kväll. Jag fick berätta för publiken vem vi var och givetvis så gjorde jag reklam för Malmö och Amiralens Storband.


 Ingen verkade dock fatta vad Amiralens Storband var för något vilket ju är naturligt. Det blev en tillbakablick till bl.a. Harry Arnolds och Leif Uvemarks glansdagar och om Danspalatset Amiralen där bandet fått sitt namn ifrån. 


Jag tror att man uppskattade detta och samtidigt så fattade jag att det är inte givet att folk mer än här nere i Skåne vet vad Amiralen står för.




En god bit mat på Guvernören


På hemvägen mot Malmö så hälsade vi på i Håkan Axelssons restaurang Guvernören i Jönköping. Tråkigt nog så var Håkan denna dag i Malmö och på sin restaurang i Öresundsterminalen. Amiralens Storband har Håkan att tacka för att man får ha de s.k. Öppna repetitionerna i denna populära restaurang.

Här bjöd Håkan oss på dagens lunch och hans högra hand Karin var väl förberedd på vårt besök. Anne-Marie valde Lammfärsbiff med myntasås och jag Fläsknoisette med svampsås. Både Öresundsterminalen och Guvernören är kända för sin goda mat och det är bara att instämma i detta.

Förresten så brukar Jönköpings utmärkta Storband i likhet med Amiralens i Malmö ha öppna repetitioner på Guvernören.

  Tack för denna gång.




 Ni kan läsa mer om musikbesök i Torshälla i min blogg från 17 augusti 2010 under rubriken "Jazz på landet".


Det finns också fina bilder från idyllen Torshälla på min fotoblogg 
den 19 juni 2010.
www.kennethsvardagfoton.blogspot.com




Kenneth


PS! Nytt klicka på bilderna så kommer alla på en gång.




Bra adresser. http://www.amiralensstorband.se/
Här kan Ni bl.a. få ett smakprov på nya CD:n


Fler bra adressen: www.youtube.com/malmoearena

 Har i möjligen vägarna förbi Torshälla så kan Ni lyssna på Lilla Storbandet 

den 16.10 och 13.11 

Att göra det lätt för sig

Att göra det lätt för sig

Det händer misstag då och då inom sjukvården. Inte konstigt, alla är människor och trycket på vården är allt större för varje dag. 

Det finns emellertid "Lex Maria" som är ett begrepp där man genom Socialstyrelsen opartiskt kan få utrett om man gjort något fel i 

behandlingen av en patient. 

  

Det är bara det att när något går snett så säger ansvarig med viss lättnad

 "vi kommer att anmäla detta till Lex Maria" och därmed så tycks saken vara klar så långt.  

 Utan att vara säker på min sak så undrar jag om man inte efter en 

misstänkt felbehandling, sätter sig ner och försöker analysera vad som eventuellt kan ha gått fel? Eller fortsätter man som inget har hänt 

och skickar in en anmälan och därmed så har man gjort sin plikt. 

Vad jag kan förstå så tar man med stort allvar den eventuella kritik som kan komma från Socialstyrelsen. Men svaret härifrån tar sin tid och då känns det ändå lite uddlöst om man inte gjort en egen utredning/analys.

Ett hårresande fall

Jag har en vän som berättat om ett hårresande fall där dotterns sjukdom bagatelliserades och först efter kraftiga påtryckningar från vännen så fann man en elakartad tumör i hjärnan.

Dotterns liv hängde på en skör tråd men en omedelbar operation räddade livet på henne tack vare att en annan läkare ställde en rätt diagnos.  

Vännen och dennes familj var med all rätt mycket upprörda och hade bestämt sig för att anmäla detta under Lex Maria (anmälan görs ju av sjukhuset men ofta efter påtryckning från anhörig). Ett solklart fall för att utredas.

Det blev emellertid ingen anmälan för när dottern genomgått den komplicerade operationen så hade luften gått ur och min vän sa när jag frågade honom om en ev. anmälan att det kändes egentligen meningslöst. Vännen liksom undertecknad upplever Lex Maria urvattnat. För dem som hanterat dotterns problem så går livet vidare som inget har hänt jag tror inte ens att de läkare som bagatelliserade problemet känner till hur det slutade, varför bry sig? 

Värna om Skattebetalarnas pengar

Lika urvattnat som Lex Maria är uttrycket "värna om Skattebetalarnas pengar"

Politiker använder detta ofta när man kommer i trångmål och visst är denna fras viktig. Tro fasiken att man skall värna om Skattebetalarnas pengar.

Men ofta silar man mygg och sväljer kameler. Hur förhöll det sig tex. med Kallax flygplats i Luleå som byggdes ut för ett antal miljarder för att kunna ta emot de stora fraktflygplanen mellan USA och Asien. Vad hände? Jo ett säger ett flygplan utnyttjade denna möjlighet innan man la ner det hela efter ett antal år och återgick till den ursprungliga verksamheten. 

I Malmö byggde man en Kromfabrik för åtskilliga 100 miljoner. Denna startade aldrig sin verksamhet utan är i dag en enda stor skrotanläggning. Hallandsåsen då eller Botniabanan? Det finns massor med exempel där skattebetalarna fått ta den stora smällen för att inte tala om vårt dåliga järnvägsnät som mer eller mindre fått förfalla. Vem får betala slutnotan, jo Skattebetalarna.

Riksdagsledamöternas fina pensioner livet ut eller politikernas frikostiga utlandsresor som ofta tenderar till att vara rena nöjesresor. 

Vem betalar detta? Skattebetalarna...

Att placera en beställningscentral för SOS i Afrika någonstans är att värna om skattebetalarnas pengar enligt uppdragsgivarna, är det det? Vi har massor med arbetslösa invandrare som behöver jobb och måste vara mer motiverade att lära sig svenska än de som nu sitter någonstans i Afrika och arbetar för SOS, sjukt så det förslår.

Att sätta poliser på skolbänken i ett halvår (Rosengård Malmö) för att lära sig språk för att kunna bemöta invandrare på ett hövligt!! sätt i stället för att kräva att invandrare skall lära sig språket i sitt nya hemland!! är också att värna om skattebetalarnas pengar?  Fan trot..  

Listan kan göras hur lång som helst, att värna om skattebetalarnas pengar är tyvärr alltför ofta en klyscha som låter fint.

Människor som farit illa    

Häromdagen så höll jag på att köra av vägen, P4 Nyheterna hade ett inslag om dessa stackars människor som farit illa efter varit placerade på Fosterhem under 1900-talet. Dessa stackars människor hade mer eller mindre blivit lovade ekonomisk kompensation för sitt lidande.

I Nyheterna så avslöjade Barn- och Äldreminister Maria Larsson (KD) att det blir ingen ekonomisk ersättning. Anledning? En utredning visade att det var svårt att avgöra hur de olika människorna hade lidit och därför så skulle ingen ersättning alls delas ut. I stället så skall man få en offentlig ursäkt från regeringen. 

Vad är nu detta för något skitsnack? Kanske ett sätt att värna om skatte-betalarnas pengar? Ge dessa stackars människor 250 000 kronor var över en kam för att kanske spä på ytterligare på sikt om detta skulle visa sig 

behövas efter ytterligare utredning. Skulle det finnas någon enstaka människa som inte lidit i någon större omfattning så är det väl bättre att låta denne få samma belopp än inget alls.

Nu tror jag inte för en sekund att Maria Larsson upplevde detta som ett rätt beslut för det luktar Moderater en lång väg. 

De flesta opinionsundersökningar visar att Moderaternas samarbetspartners tappar väljarnas förtroende, inte konstigt. Ställ Er upp och slå näven i bordet, det är inte värt att förödmjukas på detta sätt för att ha förmånen(?!) att sitta i regeringen. Det är kanske dags att sätta saker och ting på sin spets. 

Som skattebetalare så skulle det glädja mig att veta att en liten del av mina pengar hamnar hos denna grupp av människor. 

Vännen Kenneth

Fotnot. Jag har ofta lagt min röst på Moderaterna. De har gjort ett bra jobb när det gäller landets ekonomi. Dock så finns det tyvärr en okänslig ton i 

deras sätt att behandla människor som har det svårt. 

Skärpning om Ni skall få min röst nästa gång.