Kryssningens första höjdpunkt Suezkanalen

Äntligen Kryssningens höjdpunkt nr 1

 Efter ett antal dygn på stormigt Medelhav så kom vi till Port Said d.v.s. porten till Suezkanalen. MSC Lirica beräknades att avgå i den konvoj som avgår vid midnatt. Vi hade 16 mil framför oss innan vi nådde staden Suez vid Röda Havet. D.v.s. ungefär lika många timmar på Suezkanalen. 

Port Said kändes som en befrielse efter att gungat omkring på Medelhavet i vindar uppåt 35 sekundmeter.

Strax efter Midnatt satte konvojen igång. Fast då sov vi eftersom vi ville vara uppe innan soluppgången. Det går tre konvojer varje dag. Två söderut och en Norrut. Anledningen till att man går i konvoj beror på att fartygen måste mötas längs vägen. Det finns några mötesplatser bl.a. i form av en stor sjö (Manzalasjön vilken är en fjärdedel av kanalens längd).

 Den tillåtna hastigheten ligger kring 11 -16 km/timmen. Intervallen mellan fartygen är 2 till 3 km. Det finns inga slussar (trots att det påstås det ibland) i kanalen. 

Suezkanalen invigdes den 17 november 1869.

Solen gick upp strax före klockan sex. Tio minuter senare så såg det ut så här.

Vi passerade också vid denna tidpunkt en nerlagd?? landsvägsbro. Sista utposten mot Sinaiöknen.

Längs hela sträckan fanns vaktposteringar. Mellan varje postering så var det inte mer än några kilometer

Kanalens bredd är idag 121 - 313 meter efter en ombyggnad som var klar 2010

Här färjades man över från Sinai ökensidan. På denna sida fanns nästan

ingen bebyggelse. De städer vi passerade var alla på den västra sidan.

En frukost på balkongen glidandes längs kanalen i behagligt väder.
Kan man önska sig mer? 

Vad var detta? En liten hamn massor med båtar och massor med folk.
Dessutom är det ju vardag.

Staden Suez kanalens utpost mot Röda Havet. Nu full fart mot Jordanien och dess enda hamnstad Akaba. Akaba gränsar mot Israel som vi har haft fin utsikt mot under dagen.

En liten tur in i staden kostade vi på oss medan 26 bussar väntade på att ta bortåt 1000 passagerae till Petra = ett av världens underverk.

Anne-Marie och jag tackar för denna gång. Vi har båda svarat för fotona.

Avslutningsvis så hoppas jag att återkomma med en á två ytterligare bloggar från vår resa.

Bästa Hälsningar

Anne-Marie o Kenneth