Att göra det lätt för sig

Att göra det lätt för sig

Det händer misstag då och då inom sjukvården. Inte konstigt, alla är människor och trycket på vården är allt större för varje dag. 

Det finns emellertid "Lex Maria" som är ett begrepp där man genom Socialstyrelsen opartiskt kan få utrett om man gjort något fel i 

behandlingen av en patient. 

  

Det är bara det att när något går snett så säger ansvarig med viss lättnad

 "vi kommer att anmäla detta till Lex Maria" och därmed så tycks saken vara klar så långt.  

 Utan att vara säker på min sak så undrar jag om man inte efter en 

misstänkt felbehandling, sätter sig ner och försöker analysera vad som eventuellt kan ha gått fel? Eller fortsätter man som inget har hänt 

och skickar in en anmälan och därmed så har man gjort sin plikt. 

Vad jag kan förstå så tar man med stort allvar den eventuella kritik som kan komma från Socialstyrelsen. Men svaret härifrån tar sin tid och då känns det ändå lite uddlöst om man inte gjort en egen utredning/analys.

Ett hårresande fall

Jag har en vän som berättat om ett hårresande fall där dotterns sjukdom bagatelliserades och först efter kraftiga påtryckningar från vännen så fann man en elakartad tumör i hjärnan.

Dotterns liv hängde på en skör tråd men en omedelbar operation räddade livet på henne tack vare att en annan läkare ställde en rätt diagnos.  

Vännen och dennes familj var med all rätt mycket upprörda och hade bestämt sig för att anmäla detta under Lex Maria (anmälan görs ju av sjukhuset men ofta efter påtryckning från anhörig). Ett solklart fall för att utredas.

Det blev emellertid ingen anmälan för när dottern genomgått den komplicerade operationen så hade luften gått ur och min vän sa när jag frågade honom om en ev. anmälan att det kändes egentligen meningslöst. Vännen liksom undertecknad upplever Lex Maria urvattnat. För dem som hanterat dotterns problem så går livet vidare som inget har hänt jag tror inte ens att de läkare som bagatelliserade problemet känner till hur det slutade, varför bry sig? 

Värna om Skattebetalarnas pengar

Lika urvattnat som Lex Maria är uttrycket "värna om Skattebetalarnas pengar"

Politiker använder detta ofta när man kommer i trångmål och visst är denna fras viktig. Tro fasiken att man skall värna om Skattebetalarnas pengar.

Men ofta silar man mygg och sväljer kameler. Hur förhöll det sig tex. med Kallax flygplats i Luleå som byggdes ut för ett antal miljarder för att kunna ta emot de stora fraktflygplanen mellan USA och Asien. Vad hände? Jo ett säger ett flygplan utnyttjade denna möjlighet innan man la ner det hela efter ett antal år och återgick till den ursprungliga verksamheten. 

I Malmö byggde man en Kromfabrik för åtskilliga 100 miljoner. Denna startade aldrig sin verksamhet utan är i dag en enda stor skrotanläggning. Hallandsåsen då eller Botniabanan? Det finns massor med exempel där skattebetalarna fått ta den stora smällen för att inte tala om vårt dåliga järnvägsnät som mer eller mindre fått förfalla. Vem får betala slutnotan, jo Skattebetalarna.

Riksdagsledamöternas fina pensioner livet ut eller politikernas frikostiga utlandsresor som ofta tenderar till att vara rena nöjesresor. 

Vem betalar detta? Skattebetalarna...

Att placera en beställningscentral för SOS i Afrika någonstans är att värna om skattebetalarnas pengar enligt uppdragsgivarna, är det det? Vi har massor med arbetslösa invandrare som behöver jobb och måste vara mer motiverade att lära sig svenska än de som nu sitter någonstans i Afrika och arbetar för SOS, sjukt så det förslår.

Att sätta poliser på skolbänken i ett halvår (Rosengård Malmö) för att lära sig språk för att kunna bemöta invandrare på ett hövligt!! sätt i stället för att kräva att invandrare skall lära sig språket i sitt nya hemland!! är också att värna om skattebetalarnas pengar?  Fan trot..  

Listan kan göras hur lång som helst, att värna om skattebetalarnas pengar är tyvärr alltför ofta en klyscha som låter fint.

Människor som farit illa    

Häromdagen så höll jag på att köra av vägen, P4 Nyheterna hade ett inslag om dessa stackars människor som farit illa efter varit placerade på Fosterhem under 1900-talet. Dessa stackars människor hade mer eller mindre blivit lovade ekonomisk kompensation för sitt lidande.

I Nyheterna så avslöjade Barn- och Äldreminister Maria Larsson (KD) att det blir ingen ekonomisk ersättning. Anledning? En utredning visade att det var svårt att avgöra hur de olika människorna hade lidit och därför så skulle ingen ersättning alls delas ut. I stället så skall man få en offentlig ursäkt från regeringen. 

Vad är nu detta för något skitsnack? Kanske ett sätt att värna om skatte-betalarnas pengar? Ge dessa stackars människor 250 000 kronor var över en kam för att kanske spä på ytterligare på sikt om detta skulle visa sig 

behövas efter ytterligare utredning. Skulle det finnas någon enstaka människa som inte lidit i någon större omfattning så är det väl bättre att låta denne få samma belopp än inget alls.

Nu tror jag inte för en sekund att Maria Larsson upplevde detta som ett rätt beslut för det luktar Moderater en lång väg. 

De flesta opinionsundersökningar visar att Moderaternas samarbetspartners tappar väljarnas förtroende, inte konstigt. Ställ Er upp och slå näven i bordet, det är inte värt att förödmjukas på detta sätt för att ha förmånen(?!) att sitta i regeringen. Det är kanske dags att sätta saker och ting på sin spets. 

Som skattebetalare så skulle det glädja mig att veta att en liten del av mina pengar hamnar hos denna grupp av människor. 

Vännen Kenneth

Fotnot. Jag har ofta lagt min röst på Moderaterna. De har gjort ett bra jobb när det gäller landets ekonomi. Dock så finns det tyvärr en okänslig ton i 

deras sätt att behandla människor som har det svårt. 

Skärpning om Ni skall få min röst nästa gång.