En vecka med välfylld dagbok.

En vecka med välfylld dagbok

Lördagkväll och jag funderar på vad som hänt under veckan. För en gångs skull så känns det som att jag har lite att berätta, var skall jag börja?

Jo, i måndags, sista måndagen i månaden, så bjuder Mattssons Ölpub på Stor-bandsunderhållning i form av ett av landets bästa storband, Monday Night Big Band. Mattssons Ölpub är en ganska liten lokal så bandet tar upp nästan en tredjedel av ytan. Några mikrofoner och högtalare behövs av vissa orsaker inte.

Bandet leds idag av trumpetaren Mårten Lundgren, en av landets främsta, och som anlitas av massor med storband i både Sverige och Danmark.

Kvällen gäst var ingen mindre än pianisten Jan Lundgren som är ständigt på resande fot och ger konserter då inte minst i Japan.










Mårten Lundgren (ovan) och Jan Lundgren
Obs! de är inte bröder.



Mer om Monday Night Big Band på http://www.mnbb.nu/



Som jag nämnde så är detta ett ruskigt bra Storband men som spelar kanske något extrem musik. Inte mig emot men för de som gillar ex.vis Glenn Miller så är Måndagsbandet kanske inte förstavalet.


"Min" Buss!

Eftersom jag bor så till att jag kan åka kollektivt så gjorde jag detta. Femmans buss stannar alldeles utanför bostaden. Denna kväll så var det en mycket rar invandrarkvinna bakom ratten som dock såg något orolig ut när jag steg ombord. Svaret fick jag nästan omgående då bussen ryckte mer än vad man kan acceptera. Det kanske allra tråkigaste var att passagerarna ombord tittade på varandra och tänkte helt klart "typisk invandrarchafför".

Jag tyckte verkligen synd om denna kvinna som körde riktigt bra fast det var nog bara jag som märkte detta.

Här måste till en skärpning från bussbolagens sida. Hur få folk till att vilja bli busschaufförer och hur öka passagerarantalet under dessa förutsättningar ?

Mindre ryckigt förr? Någon som minns?

Nu är jag kanske lite orättvis för man skall inte bara lägga skulden på bussoperatörerna utan en del tillverkare tycks inte ha fått riktig ordning på sina gasbussar ännu! Dessa miljövänliga bussar är mycket känsliga för igenslamning av munstycken, filter och ventiler, sägs det.

St Lars nästa!

Förr en grym institution i Lund där man låste in mindre bemedlade människor
innan man förstod att det är inte så sjuka människor skall behandlas.

Vi som har varit med ett antal år fasar fortfarande för namnet St Lars.

Idag är St Lars en vacker park med många blomstrande företag i de gamla fina byggnaderna.

Jag blev inbjuden av Eon att i tisdagskväll ingå i en panel bestående av åtta personer som skulle svara på en massa frågor under c:a 2 timmar.

Jag fick dessutom 400 kronor för besväret (plus en något torr smörgås), lättförtjänta pengar.

Elaka tungor (vänner??) och inte minst min sämre* hälft plågade mig med ord som "Konstigt att man inte behöll Dig när Du nu var där"? Någon sa "äntligen"..

* OBS skall ändras (under hot) till "bättre" hälft...

Mer Musik.

I Amiralens Storband, vars repetition jag lyssnade på i onsdags i Vellinge, var det uppåt.

Anledning?

Jag har ju tidigare berättat om en succéfylld Open Air konsert i Tyska Anklam. Resultatet av denna konsert är att bandet nu fått en inbjudan att deltaga i Usedom Jazz Festival (12-14 juni), till vilken jazzentusiaster från hela Tyskland vallfärdar.

Man kommer att ge fyra konserter där, varav en i Polska Swinoujsie som tillhör Usedom. Repetoaren kommer att bli en hel del Harry Arnold men också en del tyska låtar och naturligtvis Count Basie, Glenn Miller och icke minst Frank Sinatra som bandets manliga vokalist Petri Soikkeli behärskar till fullo. Med på resan följer också Christina Nordstrand med maken Roine, trummis hos Robert Wells.

I Anklamkonserten så var det många i publiken som blev nyfikna på vår Jazzikon Harry Arnold, vilket också var meningen och som bandet även kommer att bjuda rikligt på under Usedomkonserterna.

De s.k. öppna repetitionerna (fri entré) på Torso Twisted fortsätter 1 gång/mån under våren, härnäst den 11 februari.

Ni kan läsa var och när legendariska Amiralens Storband framträder under våren samt om Usedom Jazzfestival på nedanstående länkar.

http://www.amiralensstorband.se/

http://www.usedom-jazz.de/

Usch för den Svenska kronan!

Det bjuder mig emot att skriva så men tyvärr så är det ett bistert konstaterande.

På vår senaste kryssning så skulle en av våra vänner växla några tusenlappar till Euro. Växlingsexpediten tittade noggrant och frågade efter en stund "What is that?" Det var först efter en massa tjafs fram och tillbaka som transaktionen kunde genomföras och då ville man att vår vän skulle uppge sitt hyttnummer för att eventuellt återkomma om det var något oklart.

Själv har jag nu vid några tillfällen varit i Köpenhamn i olika ärenden. Bl.a. köpt biljetter till Danmarks Radios Storbands första konsert i stora salongen (27 febr) i nya Konserthuset. 1.200 danska kronor förvandlades till en bit över 1.800 när jag kollade mitt konto.

Idag så betalade jag notan för att antal Skånska Bussoperatörer på studiebesök i Köpenhamn. Notan slutade på 3.991:- DKR och på mitt konto drogs 5.831:- SEK.

Jag kan lova att Danskarna gillar inte heller denna utveckling. Svenskarna blir färre och färre vilket är illa för Krogar, Tivoli, Zoo och andra Danska turistattrak-tioner som genom åren lockar hundratusentals Svenskar över Sundet.

De Danska smörrebröden blir mer och mer oåtkomliga. Som tur är så har vi ändå äkta sådana tack vare Kronströms i Malmö. http://www.kronstroms-smorgas.se/

Min nya Bvlgari

På senaste kryssningen så gjorde vi ett strandhugg i Turkiska Izmir. Som vanligt, höll jag på att säga, så hamnade jag i en butik som sålde kreti och pleti. Ni skall veta att dessa butiksinnehavare är inte att leka med så även vår nyvunna vän i butiken

Ett glas Raki naturligtvis, det var riktigt ruskväder denna dag så denna dryck värmde rejält. Ni skall också veta att ett glas Raki är inte heller något att leka med.

Hur som helst så hade man klockor, det har man överallt. I vitrinskåpet skymtade jag en läckerhet en Bvlgari, jo så stavas det konstigt nog men uttalas Bulgari.

Äkta guld!! Tung som Tutankhamuns grav (som jag just nu ser videon om).

Är den äkta frågade jag mest för att testa ärligheten. Säljaren flinade, "naturligt-vis inte, men den är mycket prisvärd ändå". Jag köpte klockan, prutade ner den från 140 till 85€.

När jag så småningom kom till hytten och packade upp klockan så låg den i en ask (typ sådan som man har salvor i). Asken berättade om att i denna så fanns en hovsalva för hästar. Turligt nog så fanns givetvis klockan i asken. Fast jag undrade om klockan ändå inte var riktigt exklusiv. Man kanske behöll klockans etui för att använda detta till en lägga en ännu billigare kopia i. Funderar ofta på varför de billigaste klockorna har de finaste etuierna.

Här finns kanske förklaringen!

Min vän på resan som förstår sig på klockors värde bättre än jag sa att en Bvlgari kostar lätt runt hundratusen kronor.

Ps. Är det någon som tvivlar på att klockan fortfarande fungerar?

Vännen

Kenneth

Dagsrapport: Söndagen den 1 februari kl 10.30. temp. - 0,1 grad.

Hurra vi vann

Hurra vi vann.....inte!

I Fredags när jag loggade in på mailen så sa det tjoff. Ett mail från Danmarks Radio med rubriken

"Grattis Ni har vunnit"

Jag gnuggade mina ögon, vi som aldrig vinner oavsett hur många Harry Boy eller Trisslotter eller Bingolotter vi än köper. Det var inte sant.

Vad hade vi vunnit då? Jo två biljetter till invigningen av DR:s nya Konserthus.

Samma dag klockan 20. Nu gällde det att snabbt gå till verket och planera dagen så vi kunde göra en snygg entré bland Kungar, Drottningar, Prinsar, Ministrar mm.

Ett mästerverk av den franske arkitekten Jean Nouvel. Akustiken är så bra att man t.o.m. hör triangeln i Symfoniorkestern klinga inför 1500 åhörare.

I Lyckorus

Vi upplevde dagen som i ett lyckorus ända till jag gick in på mailen nästa gång några timmar senare.

"Beklagar, det har skett ett misstag. Ni har tyvärr inte vunnit"

meddelade mailen kortfattat. Vi satt där och stirrade in i skärmen. Det var bara att slå våra storslagna planer ur hågen och korka upp en flaska Grants Whisky som tröst.

Över tvåtusen mäniskor hade nåtts av denna felaktiga inbjudan tack vare av att någon på DR tryckt på fel knapp, mänskligt. Så var det med den vinsten...

Vi såg invigningen på Dansk TV och det var helt fantastiskt. Jag har följt hela detta projekt från första början och min högsta önskan var att få uppleva en konsert där snarast möjligt.

I dag införskaffade vi biljetter.

DR Big Bandet ger konsert i stora salen den 27 februari och givetvis så skall vi uppleva denna historiska dag då detta fantastiska Big Band för första gången framträder i sal 1 d.v.s. stora salongen.



Fy för den Svenska Kronan (får man skriva så?). Fyra biljetter kostade 320:- Danska kronor vardera d.v.s. 1.280:- DKK. På vårt konto drogs 1.880:- SEK. Burr... (1 DKK = 1.49 SEK).
Att man sedan inte kunde använda våra svenska kreditkort i biljettkassan var ju pinsamt sett ur DR:s synvinkel. Nu var damen bakom disken så vänlig att hon fixade detta på ett annorlunda sätt, turligt nog, för vi hade inte tillräckligt med Dansk valuta.

Köpenhamns tredje Scen

Inom loppet av fyra år har Köpenhamn och Danmark invigt tre fantastiska scener.

Operan (invigd 15 jan 2005), Skådespelarhuset (Invigt 17 jan 2008) och nu som sagt Konserthuset. Dessa scener är av mycket hög klass inte bara sett ur arkitek tonisk synvinkel.

Operan i förgrunden och Skådespelarhuset i bakgrunden. Två förnämliga salonger som förändrat hamnbilden i Köpenhamn.

Nya DR Byen i Örestad måste man naturligtvis också nämna i detta sammanhang.
En otrolig institution som jag verkligen rekommenderar ett besök. Man har dagliga visningar här och det är som att komma till en filmstudio i Hollywood. Många av DR:s produktion spelas in i dessa studios.

Alla kostnadsramar har sprängts med råge för detta jätteprojekt d.v.s. DR Byen och Konserthuset. 4,5 miljarder DKK i 1999 års penningvärde.

Interiören i DR Byns huvudbyggnad är också värd ett besök.

Vännen Ove Agrelin

För en vecka sedan nåddes jag av ett tragiskt besked, vännen Ove Agrelin hade avlidit. Ove hade varit sjuk i c:a ett år och tyvärr så besegrade sjukdomen Ove.

Ove var bl.a. författare och hade skrivit en hel rad böcker om Köpenhamn och Danmark. Oves och vapendragaren, fotografen Claes Westlins, böcker blev min inspirationskälla i mitt arbete i bussresebranschen. Jag träffade Ove första gången för c:a 10 år sedan då han var med en grupp som han ville visa sitt älskade Köpenhamn för. Jag satt bakom ratten i bussen och noterade med en gång att detta var inte vilken Köpenhamnsguide som helst. Det räckte att titta i spegeln i bussen som var riktad mot passagerarna för att konstatera att alla satt och lyssnade andäktigt.
Jag hade säkert Ove bortåt 50 - 60 gånger som guide och jag satt och småskrattade varenda gång åt Oves humor inte minst när han berättade om föreningen Gammel Danskens vänner som han var medlem i sedan många år.
Jag har med tiden lärt mig mycket om Köpenhamn och guidar ofta själv. Det mesta jag har lärt mig har jag lärt mig av Ove. Folk säger att jag kan mycket om Köpenhamn, men jag saknar en viktig detalj, Oves berättarhumor. Det är/var bara Ove som kunde berätta på detta sätt och detta kommer jag att sakna i all framtid.

Tack Ove

Kenneth

Min vän Abdullah

Min vän Abdullah.

Just hemkommen från en kryssning till Östra Medelhavet kan jag berätta att jag har en massa goda vänner i Egypten och Turkiet. Eller åtminstone hade. D.v.s. ända tills jag inte kände för att inleda en affär med vederbörande.

Låt mig förklara. Det går utmärkt att skapa goda affärsrelationer ute i Öknen d.v.s. som i mitt fall Pyramiderna utanför Cairo.

En massa Arabiska affärsmän attackerar mig och vill att jag skall ta ett foto av dem.

Det kostar ingenting säger man utan jag bjuder. Ok, hyggligt. Man knäpper bilden samtidigt som man tycker att Araben egentligen var rätt så hygglig och sticker till honom några Euro (jodå Euron är hårdvaluta här). Den nya vännen tittar djupt
i sin hand och utbrister "vad är detta"? Jag förklarar att jag tyckte att han var så hygglig att jag ville bidraga med en liten slant.

Min nya vän visade upp en helt ny sida. Vi var inte vänner längre. Jag var en snål jävel och den nya vänskapen vände snabbt till en hotfull situation. Så här fortsatte det under hela visiten vid Pyramiderna och i Cairo också vad det beträffade.

Det var ungefär detsamma i Turkiet d.v.s. i mitt fall staden Izmir, fast här var man inte lika aggresiva.

Till Kryssningen Från Italienska staden Savona, 12 dagars kryssning med superfartyget Costa Concordia. Nästan 300 meter långt, 3.700 passagerare och en besättning på c:a 1100 personer från i stort sett hela världen.

Strandhugg i bl.a. Katakolon, Rhodos, Cypern, Pireus (några mil från Athen), Izmir (Turkiet), Alexandria och Roms hamn, Civittavecchia. Start och avslutning i staden Savona c:a 20 mil från Milano.



Låter dyrt, eller?

Skall man ut på kryssning så kostar det givetvis en del såvida man inte som jag som relativt ny pensionär kan ge sig iväg med kort varsel. Som regel kommer det fantastiska erbjudanden i "sista minuten" Denna 12 dagarskryssning kostade 5.800 kronor i utsideshytt med balkong pr/pers. Då ingår nästan allt. Tre till fyra måltider per dag (och inte vilka måltider som helst, precis), underhållning i massor som show och musik samt en massa andra aktiviteter.

Det tillkommer dricks till personalen och detta kostar c:a 50 kronor/dag samt måltidsdrycker och utflykter. Utflykterna är inte speciellt billiga men mycket välplanerade och proffsigt genomförda. Det tillkommer givetvis också resa till och från avresehamn i detta fall Italienska Savona (1.600 med SAS t.o.r.) plus transfer till och från hamnen 600 kronor t.o.r.

Redan på Milano flygplats Malpenza fick vi kontakt med rederiets personal och kunde därmed koppla av och låta dessa ta om hand om oss. Suveränt.

Att träffa en massa människor!

Med på kryssningsfartygen finns människor från hela världen. Ryssarna t.e.x. kommer alltmer. Man ser oftast direkt när det handlar om nyrika ryssar. Man klär sig märkligt, åtminstone tycker jag det. Men för övrigt så gör dom inget större väsen av sig.


Kolla in dessa paranta damers skodon t.ex. Något för Svensk skoimport måntro?

Resans höjdpunkter!

Besöket i Cairo var den mest intressanta (och dyraste) utflykten. Denna enorma smältdegel till stad med c:a 15 miljoner invånare och med Nilen rinnande rakt igenom staden kändes annorlunda mot allt jag upplevt på mina tidigare resor.

Nåväl Burka är ju inget ovanligt, det ser man nästan dagligen här i Malmö men däremot getter på taken har åtminstone inte jag sett förr i Malmös bostads-områden.
Kontrasterna är enorma i denna jättestad.






Fast en del kulturella upplevelser var värda hela besväret menar många (herrar)..


Största besvikelsen!

I Turkiska staden Izmirs basarer upplevde jag en stor besvikelse när brodern till denna söta flicka berättade stolt att hon skulle gifta sig veckan därpå. Det var
bara att bita ihop och inse att man får nöja sig med det man har. Fast i ärlig-hetens namn är det inget större fel på det!!!



Sammanfattning.
En fantastisk upplevelse, allting fungerade perfekt. Rederiet Costa skall ha högsta betyg för en utmärkt kryssning. De utflykter som vi var med på, Cairo och Rom var mycket välplanerade och trots att dessa kostade en hel del så var de prisvärda.
Om man skall ha någon negativ synpunkt så är det kanske att fartygen börjar att bli för stora. Nästan 4000 resenärer plus besättning på c:a 1000 personer känns väl maffigt men som tur är så har (även Costa Cruises) mindre fartyg som är lika häftiga.

Vännen

Kenneth plus hustrun Anne-Marie
Foton: Kenneth, Anne-Marie och Abdullah