Vart fan är man på väg?

Malmö (Sverige)

vart fan är vi på väg?

Jag har bott i Malmö nästan hela livet. Har alltid älskat min stad. En stad som

idag har växtvärk och t.o.m. jämförs med några av världens våldsammaste

städer.

Vad hände? Ja säg det, jag borde kunna svara på detta men känner

mig mållös.

Om vi går tillbaka 15 år d.v.s. till tidpunkten för öppnandet av Öresundsbron

så får vi lite av svaret.

Bron var verkligen efterlängtad, inte minst av mig, men inte trodde jag

att det skulle vara fritt fram för alla som ville över sundet. 

Tidigare så möttes man av tullare och passpoliser när man kom med

färjan från Dragör. Nu behövdes inte detta tyckte man.

Öresundsbron har kallats för Sveriges största brottsplats, 
tyvärr med all rätt.

En vanlig dag vid någon av alla butiker vid tyska gränserna, lagligt?

EU:s Schengenavtal sa att man inte fick stänga gränserna, bra men 

ändå ifrågasatt. Det handlade om ett önsketänkande som tyvärr
inte fungerat i alla avseenden.  

Bil efter bil körde raka spåret in i Sverige. Fullastade med sprit, knark, 

flyktingar, cigarretter, vapen mm. Nej Nej det blev helt fel.

Praktiskt taget så intresserade få myndigheter sig om detta. Jag vill

minnas att tullen permitterade en massa människor istället för att

göra tvärtom. Att vi hade hamnar (Ystad, Trelleborg, Helsingborg mm)
 som mer eller mindre öppnades för samma klientel brydde ingen sig om. 

Man var helt förtvivlad över detta men myndigheten visste bäst.

Ni vet själv vad som hände. Detta behövs inte upprepas. TV/radio/ 
tidningar rapporterar dagligen om införsel av jättepartier sprit och 
cigarretter. Tyvärr så bryr sig få om detta. Danskarna som ser 
alla dessa fordon rycker på axlarna för Danmark är ju "bara" ett 
transitland.

Många bussbolag överlever tack vare dessa mängder av folk som
skall handla sprit och cigaretter i Tyskland.

Nu skall jag inte gagga mer om detta men vill gå två år tillbaka
 till tidpunkten då skjutningarna började på allvar i Malmö.

Polisen skall fixa allt

Ständiga demonstrationer kräver stora och extremt dyra polisinsatser
(Malmö 7.3.2009 -Tennis Sverige-Israel)

Vrid klockan tillbaka 
c:a 30 månader

Efter en rad skjutningar och andra våldshandlingar så utlovades det
från högsta håll att Polisen skulle förstärkas rejält. 

Malmöborna skulle kunna pusta ut och känna sig säkra.

Plötsligt så vimlade det av polisbilar och poliser, våldet hade tagit paus

och man kände sig trygg och säker på ett annat sätt än tidigare.

Det gick några månader och det blev tunnare och tunnare med poliser.

Vad hände? Var blev den brett och vitt utlovade satsningen av?

Malmöborna sveks, allt blev som förr igen men värre. 

Nu blev bombningar, skjutningar och narkotikaförsäljning (ofta på 
öppen gata) vardagsmat igen.

Enda gångerna vi såg poliser från vår balkong 13 våningen så var det 
när det var fotbollsmatcher. Det kunde vara HIF, Djurgården, Göteborg
 m.fl. 

Då vimlade det av polispiketer, vanliga polisbilar, ridande poliser. 

Det behövdes nog för även klimatet kring fotbollen har mer och mer
 försämrats.

Räkna Polispiketer

 Kolla bilden - noga

 12 polispiketer fullastade med poliser + ridande poliser och 

en helikopter hovrande ovanför våra huvuden.

(OBS fick inte med alla polisbilarna på fotot)

Tro inte att detta var alla, för runt Swedbank Arena (fotbollsstadion)

fanns också en massa poliser och säkert vid Malmö C också och
lite varstans i staden. 

Finns inte dessa poliser tillgängliga till vardags för att kunna
skydda/ingripa vid händelser som relaterats ovan? 

 Vem skall man skylla på?

Politikerna säger de flesta, anklagelserna haglar mot än det ena

och än det andra hållet. Alla skyller på alla. Skit i det, nu måste 
alla ta ett gemensamt ansvar. 

Glöm att samla politiska poäng. För utan ett gemensamt ansvar 
för Malmös eller hela landets framtid så blir det bara en massa
politiskt käbbel och det vill inte våra medborgare uppleva mer.
   

Moster Ella

Min gamla moster Ella (80 år) ringde häromdagen, vilket var mycket

trevligt eftersom vi sällan pratas vid nuförtiden.

Ella bor i en mindre ort i Västergötland och kände en stor oro för mig

och Anne-Marie.

Hon ställde givetvis frågan vad som händer och om vi var rädda?

Nja svarade jag, vad som händer står i tidningarna och rapporteras

 dagligen om i Radio/TV. 

Jag berättade att vi bor en bit från händelsernas centrum men nu
smäller det lite varstans, d.v.s. även i lugna områden.

En opinionsundersökning

För c:a ett halvår sedan så kom en opinionsundersökning från 

Malmös Politiker. 

Denna handlade till större delen om Malmöborna kände sig

trygga. Jag fyllde i denna så gott det gick och den totala 

kontentan av undersökningen blev att Malmöborna kände sig 

trots allt trygga. 

Idag tror jag att svaren blivit annorlunda men de flesta känner sig 
nog ändå trygga trots allt, givetvis beroende på var man bor i staden.


Var finns polisen?

 Idag så ser man väldigt få poliser ute på stan. Vi bor vid en av 
Malmös mest trafikerade gator men ser bara någon enstaka polisbil
 på dagen.

Nu är det som regel väldigt lugnt på dagen, den intensiva trafiken till 
trots. Ändå efterlyser man att en och annan polisbil visar upp sig.

På kvällarna är det fortfarande tomt med polisbilar, vilket är märkligt
för då är det en hel del Bilar och MC som gärna vill visa upp sig.

Att hitta en polis i en buss t.e.x.  är sällsynt, liksom poliser till fots.

 Detta med poliser på gator och torg och även i bussar/tunnelbanetåg 
hittar man i alla (nästan) storstäder. 

Ombord på bussar kan man faktiskt snappa upp en hel del och även
ge en trygghet för övriga ombord.

Vad gör 
Polisen/Rättsväsendet?

Jag tror att polisen gör så gott dom kan. Jag tror att felet ligger på 

högre plan med alla omorganisationer som man ständigt drabbats av.
Nya chefer och nya idéer, ibland kan det vara svårt att hänga med
i svängarna.

Men att det skall kunna handlas knark öppet utan polisens ingripande 
är sjukt så att det förslår. 

Sedan så känner jag att lagen borde kunna ändras så att man inte 
skall ut på gatan direkt igen efter ett förhör när man medverkat
till någon form av våldshandling.

Det skall kännas att lagens långa arm inte är något att leka med.

Det är möjligt att jag är lite blåögd men i så fall är 90% av alla 
medborgarna också detta. Vi är ju inga experter fast det kanske
verkar så.

Ha det så bra

Kenneth

foton Undertecknad

   

Ps. Jag skulle absolut inte vilja vara utan Öresundsbron 
men man måste snabbt som katten täppa till den.

www.muma.se

Time Out för min Time Out

Nu tänker mina besökare av bloggen. Blir man aldrig av med den jäkeln?

Tydligen inte. Jag mer eller mindre lovade att jag skulle ta en Time Out

och så tog det bara en vecka drygt så är jag igång igen.

Men jag har inget dåligt samvete. Jag upplevde för några dagar sedan

(1 juli) Spårvägsjazzen i Malmköping och detta måste jag bara skriva 

några rader om.

För att ta det från början så blev vi hembjudna till Kristina och Bengt i

Torshälla. Man lockade inte bara med kortspel, god mat och diverse

drycker utan också med Spårvägsjazzen i Malmköping.

I Malmköping finns ett av landets populäraste Spårvägsmuseum 
och sedan 12 år tillbaka så har man den första onsdagen i Juli ett 

arrangemang som kallas för Spårvagnsjazz.

Bengt har själv varit med i Jazzbandet tidigare men numera så lyssnar

han lika gärna.

Jag kollade på nätet för att stilla min nyfikenhet och där stod bl.a. att 

man åker från Malmköpings gamla järnvägsstation med spårvagn till

Östersjön. 

Herregud tänkte jag, det måste vara minst 10 mil till Östersjön men

 det visade sig att det bara var c:a en kilometer till Östersjön som var 

en vacker Sörmländsk insjö. 

Malmköpings gamla vackra Järnvägsstation, som tillhört numera nedlagda
Mellersta Södermanlands Järnväg, är nu basen för Spårvägsmuseet.

    Vi klev på en av de många fina spårvagnarna som fanns i trafik 
för transporten till platsen för konserten.

En av de modernare spårvagnarna som fanns till förfogande

En glad ung och stolt konduktör tog väl hand om passagerarna

Transporten tog c:a 15 minuter med stopp vid två hållplatser, varav den ena av
dessa var en mycket vackert belägen campingplats.

En timme innan jazzen startade så var platsen för konserten nästan helt
 fylld med förväntningsfulla människor som dukat upp rejält inför kvällen. 

Publiken värmdes upp med allsång och underhållning av en trubadur 
tillsammans med sin partner.

Notera hållplatsskylten

Prick klockan 19 så rullade spårvagnståget in på Hållplatsen. Nu var
det förvisso ingen spårvagn men en f.d. godsfinka dragen av ett av de 
vackraste lok jag sett. Ett lok som tillhört Helsingborg-Råå- Ramlösa
Järnväg.

Från den öppna godsvagnen hördes det häftiga toner från New Orleans
och så fortsatte det i två timmar (inkl paus).

Bandet bestod av 8 musiker som träffas en gång om året, d.v.s. i samband 
med Spårvägsjazzen. Samtliga utom trummisen var veteraner som finns
med lite överallt. Trummisen som var betydligt yngre än de övriga gjorde ett
bra jobb även han.

Extra trevligt var det att jag känner den duktige bassisten Lars Brokvist
som även finns med i Lilla Storbandet som är mycket populärt i Sörmland.

Vi fick också nöjet att lyssna på musikkören MUMA vilken bestod av fyra
 pigga damer. 

Bl.a. så fick vi veta att MUMA stod för Museumsspårvägen Malmköping. 

En flotte med glada människor njöt av kvällen och konserten.
Man kanske t.o.m. satte in en slant på Museets konto som tack.  

Konserten slut och tåget rullade iväg men på sedvanligt sätt så backade man tillbaka
 för att tacka för jätteapplåderna, verkligt festlig avslutning.

Sammanfattningsvis så är jag mycket imponerad. Detta måste vara
världsunikt med att presentera jazz på detta folkliga sätt. Ni som tar
del av min blogg borde göra en kråka i almanackan för nästa år.
Detta får man bara inte missa.

Att sedan Sverige bjöd på sin vackraste sida med den vackra
naturen tillsammans med en flödande sol gör att denna kväll
kommer man att minnas så länge man lever.

Jag kan inte heller nog berömma den eller de som varit med att
skapa detta arrangemang mitt ute i obygden. Önskar att jag själv
kommit på något så genialt.

Tack till Dig/Er och hela 
Museums organisationen.
www.muma.se


Torshälla

Jag har vid tidigare tillfällen berättat om denna idyll, tillhörig Eskilstuna
kommun. Ni kan hitta en del av detta om Ni Googlar på 
Kenneths Vardag Torshälla.

Denna blogg var ju tänkt att berätta om Spårvägsjazzen men
 Anne-Marie lånade min kamera en stund och kom tillbaka bl.a. 
med nedanstående foton:

Hem för fjärilar

Semesterhem för Bin

Hem för fladdermöss

Någon bostadsbrist råder inte i Torshälla som ni förstår.

Nu återgår jag till min Time Out


Bästa Hälsningar i sommarvärmen.
Kenneth och Anne-Marie

  

  

Time out för min time out,

INOM KORT

Time out för min Time out!!!