Ännu en dröm förverkligad!
Den 9 april äntrade vi Thomas Cooks Airbus A330 på Arlanda för att snabbt och behändigt ta oss till USA och Fort Lauderdale.
Vårt egentliga mål var ju att på lååångsamt majestätiskt sätt återvända d.v.s. till sjöss.
Dvs en 15 dagars kryssning med Royal Carribeans Finlandsbyggda jättefartyg Independence of the Seas.
Port Everglades världens största kryssningshamn. Ett trettiotal kryssningsfartyg förväntades att angöra hamnen denna helg.
Att uppleva sex dygn till sjöss är ju bara detta en utmaning för två landkrabbor som vi två Svenssons. Kortspel, läsning, nyinköpta (gamla) Wodehouse böcker, promenader på däck, underhållning, mat, mat och åter mat. Fast min egen tid upptogs mest av att studera en instruktionsbok till en nyinköpt SAAB Cabbe i Enköping på vägen till Arlanda. Sällan har jag väl studerat en instruktionsbok så ingående som denna gång.
Landkänning.
Ett dygn efter vi lämnat USA så kunde man se en Ö vilket visade sig vara Bermuda. Ett kryssningsfartyg skymtades också vilket kändes tryggt, en timme senare så var både Bermuda och fartyget försvunna och först efter ytterligare fyra dygn så fick vi kontakt med den Portugisiska Ö.gruppen Azorerna. Det tog emellertid ännu tolv timmar innan vi la till i staden Ponte Delgada huvudstad i Ö-gruppen.
En skön syn. Ett annat kryssningsfartyg som korsade Atlanten siktades i höjd med Bermuda men det försvann snart i fjärran
Under den långa sexdagarsfärden hade vi tänkt att utnyttja någon av fartygets pooler rikligt. För detta ändamål så hade undertecknad inhandlat ett par nya eleganta badbyxor hos Nisses i Malmö. För undertecknad (ngt korpulent!!!) finns inga andra bra butiksalternativ såvida det inte handlar om inköp av slipsar, näsdukar o.dyl.
Fy vad man misstog sig. blåst, regn och t.o.m. storm på Atlanten, det skulle det väl inte vara vid denna årstid? Ni kan få ett smakprov på vädret på min Youtube- sida (adressen längre ner i bloggen).
Trösten var att fartyget verkade oberoende av dessa starka vindar. Våghöjden var dessutom inte speciellt hög och vinden var mestadels i fartygets längdriktning.
Men framför oss så återstod Biscayabukten och denna påstås vara riktigt besvärlig och mången sjömän fruktar denna del av Atlanten. För oss så var det den lugnaste biten på hela kryssningen och det verkade som någon gjutit olja på vågorna.
Vulkanutbrott på Island
Herre Jesus varför oroa sig vi hade ju vid detta laget bara kommit halvvägs. Det visade sig att farhågorna var överdrivna för när vi kom till England så fungerade flyget igen. Det var t.o.m. så bra att vi som skulle flyga från Bornemouth slapp att vänta hela dagen vilket var tänkt utan vårt plan kom iväg tre timmar tidigare.
Någon sa "Grattis ni är dom enda som tjänat på Vulkanen"
Ombord.
Gallerian fartygets stora puls, här kunde man sitta på en öl alt. ett glas vin och bara kolla in folk.
På hemmaplan då?
Till slut vad händer på hemmaplan? Amiralens Storband kommer att bjuda på en härlig Vårkonsert den 26 Maj. I år har man flyttat till Limhamns Folkets hus och i år så kommer en entréavgift på 100:- vilket gör ont i Amiralenbandet som i 38 år bjudit på entrén. Vi hoppas dock på en förståelse från vår trogna publik.
Forts...
Kenneth
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar