Usch vad trist!

Usch vad trist!

Veckan som gick började bra och slutade bra men däremellan så upplevde jag en

lördag som tog luften ur mig.

David Cup tennis, Sverige - Israel, spaltkilometer, ingen publik, inhägnad och c:a 1000 poliser från hela landet. På lördagen demonstrationståg genom Malmö.

Nu bor ju jag så jag kan se en del från min balkong på 13:e våningen. Jag fick uppleva hela veckan med höga staket, polisbilar i mängder samt en oro bland grannar och vänner.

På lördagen så tog min nyfikenhet överhand och jag begav mig ner till John Ericssons väg för att följa demonstrationståget från trottoaren.

Först hände ingenting men sedan började polisbilar strömma till från flera håll och kanter. Sedan såg jag i horisonten en massa blåljus, fanor, banderoller och

en massa människor.

Sedan kom en polispiket med en tomte i släptåg. Tätt följd av ytterligare piketer.

Sedan kom tåget likt en lång boaorm. Till att börja med lugnt men med en hel del provocerande banderoller och otäcka slagord. Det hör liksom till. Tåget flankerades av män i gula västar som skulle se till att det inte urartade.
Dessa gjorde ett bra jobb. Allt var förhållandevis lugnt ända tills en massa svartklädda, de flesta maskerade, personer kom i tåget.


Sedan kom fegisarna...
De började smälla hejvillt och jag stod så nära att det började kännas hotfullt. Inga plakat eller banderoller. Men det var ju inte detta som var huvudsyftet med dessa fegisar.

Man var ju bara med för att jävlas vilket var helt uppenbart och här kommer min enda kritik mot polisen för att man inte plockade ut dessa med en gång. Om inte annat så råder väl maskeringsförbud?

Dessa småfegisar flankerades av ridande poliser vilket knappast kan vara en avundsvärd uppgift vare sig för poliserna eller de stackars hästarna. Man kunde uppenbart se att såväl ryttare som hästar kände sig mycket stressade.


Raketerna och bomberna ven om benen på hästarna och på oss som stod på trottoaren. En del av raketerna var s.k. färgbomber och fleras byxben färgades.



Hästen på bilden föll pladask på trottoaren men som tur var så var den snabbt uppe på benen igen med ryttaren kvar i sadeln.

Något positivt?

Jo det var nog det att man försökte från demonstrantledningen att gjuta olja på vågorna. Vid fotbollsstadion hade man placerat en scen här musik flödade från ett proggband (tror jag att det var).

På scenen fanns också en av organisatörerna, Mohannad Yousifs till festen!! som det kallades för. Han ropade gång efter gång i högtalarna att alla som är maskerade och beväpnade har inte här att göra. Polisen är våra vänner. Ni som deltager i demonstrationståget, bilda en kedja så att inte dessa sabotörer kan fortsätta att fördärva för oss andra!



Förfärade Malmöbor!

På avstånd stod de malmöbor som vågade sig ut denna småkalla lördag och be- traktade skådespelet, med förfärade miner. Vad har hänt i vår lugna och trevliga stad. Varför skall vi acceptera att 1000 poliser utkommenderas för att hålla ordning? Varför skall vi och andra svenskar vara med och betala detta?

Man frågar sig:
"Vems har ansvaret för att det blivit så i Sverige"?


Positivt slut på veckan.

Lördagskvällen tillbringade vi hos vännerna Ann-Margreth och Christer. En god bit mat och goda drycker fick oss att glömma lite av det elände vi upplevt tidigare under dagen.

Palladiumkonsert

På söndagen så var det en konsert på Palladium en s.k. Zontagala inför nästan fullsatt salong.


Gitarrvirituosen och sångaren Claes Otterlid svarade bl.a. för en rad fina tango- låtar från Argentina.
På scenen Lars Holm och hans Herrgårdskvartett, Jazzsångerskan Elizabeth Melander, Gitarr virituosen och sångaren Claes Otterlid samt sist och inte minst mina favoriter Amiralens Storband med Petri Soikkeli. En fin söndagseftermiddag avslutade en stökig vecka.
Simrishamn på lördag!

Ses vi i Simrishamn på lördag?
Vännen
Kenneth
Foto: Kenneth Svensson
www.kestravel.se