Nyttigt? Högt ljud.

Big Slap = No Sleep

Att bo i en stad innebär att man får acceptera ljud och 
oljud av olika slag. 

Det är givetvis Ok för annars skall man bo på landet
(om man nu inte är känslig för Hemglassbilens genom-
trängande toner).

Själva så flyttade vi till Lorensborg för c:a 6 år sedan,
vi har en underbar lägenhet 13 vån med utsikt både mot 
Danmark och mot Stadionområdet.

Lorensborgsgatan är en pulsåder där trafiken ökat, år
från år, allteftersom stadsdelen Hyllie vuxit samt att
gatan leder till den första på- och avfarten till bron.

 Idag är trafiken mycket intensiv i jämförelse med när
 vi flyttade in. Fyra - fem utryckningsfordon i hög fart 
med tjutande sirener passerar dagligen vår bostad. 

T.o.m. åtskilliga traktorer med flera släp på väg till och 
från Valskvarnen i hamnen flera gånger dagligen.

Vi har aldrig klagat, vi har accepterat förutsättningarna.

Malmö är en underbar stad som är till för folk i alla åldrar. Det finns
ingen grönare storstad i vårt avlånga land och våra parker imponerar
på alla besökare.

På vår gamla fotbollsstadion så arrangeras konserter

Perfekta konsertarenor?

Avstånd till bostäder c:a 100 meter och till UMAS d.v.s. vårt
sjukhus ytterligare c:a 200 meter. Perfekt för Iron Maiden t.ex.
som tror sig kunna väcka döda. 

Konserterna slutar som regel kl 24.  

I Pildammsparken så arrangeras det varje sommar underhållning för alla åldrar

Pildammsteaterns konserter skall vara slut klockan 21. Man måste
 ta hänsyn till kringboende och UMAS enligt kommunens ansvariga.  

Jag har bloggat tidigare från konserterna på Stadion och speciellt 
framhållit Iron Maidens konsert som en fruktansvärd tillställning
för de kringboende.

Några dagar senare så var det dags för Gyllene Tider. Några av jätte-
högtalarna var borta vilket gjorde att denna konsert var någorlunda
acceptabel även om ljudet var mycket högt.

 Big Slap (Housefestival)

Nu var det dags för något som heter Big Slap. Malmö kommun hade 

hyrt ut Tallriken i Malmö d.v.s. i Pildammsparken. Jan-Olof Harvigsson,
enhetschef på Gatukontoret, och som ansvarar för markupplåtelsen
menar att har man en park så skall denna användas.

Självklart, men att använda den till en musikfestival av detta slag
torde vara emot Malmös skattebetalares önskan. 

Klockan 12.30 startade festivalen och slutade kl 24 prick. Därefter
så fortsatte en s.k. efterfest på Swedbank Arena kl 24 - 04.    

I Sydsvenskan idag kan man läsa att klagomålen för högt ljud 
strömmade in från närboende.

Jag kan bara bekräfta att detta var bland det jävligaste jag upplevt.

Jag har bott vid en storflygplats mellan start och landningsbanor 
(Los Angeles) jag har bott på hotell vid Rhen med järnvägen 
som direkt granne utan någon gata emellan. Godstågen kom var sjunde
 minut, hela huset skakade men sedan blev det tyst i några minuter.
Efter klockan 22 så kom det inga tåg. Inget av ovanstående upp-
levde jag så jäv....ligt som lördagskvällen.

Big Slap slutade prick 24 och då förväntades det att folk skulle
strömma till Efterfesten som skulle pågå till klockan 4 på natten. 

Det var inga massor precis som förflyttade sig men däremot 
så var det många bilar som kom (troligen så handlade det om 
sådana som kom från andra arrangemang) och som avslutade sin 
kväll på detta sätt.

Ni skall inte tro att det var bara att gå och lägga sig, oljudet 
fortsatte timme efter timme till 04 och sedan kunde man änt-
ligen somna.

Succé

Jag läser också i Sydsvenskan att Big Slap blev en sådan succé 
att man planerar en förlängning till 2 dagar nästa år.

När det gäller Swedbank Arena (MFF:s) fotbollstadion så är jag rädd
att dessa efterfester har kommit för att stanna, gud bevare mig.

Jag la in några rader i Facebook klockan två på natten och fick bl.a.
en kommentar att "Det är bra att Malmö gör något för ungdomarna"

  Detta har jag absolut inget emot men att köra över både sjukhus
och värdefulla skattebetalare på detta sätt gör ingen stad som
värnar om "alla" sina medborgare precis.

Vad är det för drivfjäder som ligger bakom denna typ av
 arrangemang? PENGAR PENGAR och åter igen PENGAR. 

    Denna typ av arrangemang  s k a l l  inte äga rum bland sjukhus
och bostäder därmed basta.

Fixa någonstans i Hamnen för här finns det bra ytor, alternativt
 söder om Hyllie.

Vem behöver sömn?

Det har man konstaterat, att dagen ungdom behöver ingen sömn.
Inte jag heller längre men går man tillbaka några år när jag satt
bakom ratten på en turistbuss och skulle upp tidigt på morgonen
för att ge mig ut i Europa så var det ingen höjdare med två 
timmars sömn.

Vad tror Ni om tidningsrubriker som "olyckan berodde på att
chauffören somnade". Eller vad skulle passagerarna säga om
man tvingades ställa in en avgång för att chauffören måste 
sova?  

Detta kan man översätta till hur många yrkeskategorier som
helst. Tåg, flyg, läkare, lotsar, yrkeschaufförer mm. 

Sluta att fjäska för ungdomen. De måste också ta ett
ansvar, dom håller väl på att bli vuxna eller..

Lindrigt undan  

Egentligen så kommer vi ändå lindrigt undan om man 
jämför med några av våra vänners situation som bor 
vid Amiralsgatan/Folkets Park.

Dessa och boenden i dess närhet upplever denna typ av 
oljud 3 à 4 ggr i veckan från intilliggande klubbar typ 
Babel, Debaser eller vad dom nu heter.

Myndigheterna tycks inte bry sig. Man har gjort mätningar i
lägenheterna men detta på dagtid vad jag kan förstå.

Deras situation är rent ut sagt hemsk i jämförelse med vår. 
Återigen så är det pengarna som styr, hänsyn till vanliga
medborgare förekommer inte. 

Avslutningsvis så är en sak klar för vårt vidkommande.
Nästa gång dessa oljud förväntas så kommer vi att ta in på
hotell och notan skall skickas till förmögna arrangörer.   

Hälsningar

Kenneth

Ps. Oljuden från Iron Maiden och övriga Big Slap/Swedbanks Efterfest
finns inspelade på min mobil ifall nu någon skulle tvivla.

Kräftpremiär

Äntligen Kräftor

Vi älskar kräftor och minst en rejäl kräftskiva per år vill man uppleva,

helst fler.

Vår Grönsaks/Frukthandlare Lollipop vid Engelbrektsboden hade fått in

ett läckert parti Krondill och med tanke på att det fanns så dåligt med

krondill förra året när det var kräftpremiär så kastade jag mig över

en vacker bunt.

Till detta så gällde det att införskaffa kräftor och jag hittade ett

paket hos en ICA Handlare i Malmö, ett paket med ett förföriskt

vackert utseende. Det enda märke som ICA Handlaren hade i sin

frysbox vid detta tillfälle. Pris under 100-lappen.

     Hem och upptining i vatten för servering under kvällen.

(Nu står det på paketer att man rekommenderar upptinning 

i Kylskåp och att man bör koka upp kräftorna i nytt vatten)

Denna text finns som regel på alla kräftpaket. 
Kräftornas produktionsdatum var våren 2012. 
Inget konstigt med det.

Förföriskt vackert

Till kräftorna så hade vi Pain riche och två läckra ostar (Gorgonzola
och Starke Arvid) och givetvis lämpliga drycker.

Så var det äntligen dags för den första kräftan och besvikelsen blev stor
 när man började suga på denna. Ingen sälta, helt tam nästan lite
av parfymsmak.

Nästa likadant nästa och nästa igen. Inget hjälpte, varken snapsar eller Starke Arvid.

Det hela slutade med att vi dumpade 7 - 8 kräftor i soporna,
vilket aldrig någonsin hänt oss förr.

  Vad lär man sig av detta? Jo om Ni skall bjuda på kräftor köp
då ett paket innan och smaka av. Annars är det lätt att hamna
i samma situation som vi gjorde men ännu pinsammare om
man bjudit hem gäster.

Bäst är nog att avvakta tidningarnas tester, dessa ger en bra
bild av de olika märkena.

Ett alternativ är att köpa in svenska kräftor men då är priserna
annorlunda. Kan ändå vara värt det.

Jag vill dock till producentens försvar säga att vi kanske skulle gjort
annorlunda än att snabbtina kräftorna. Fast vi har gjort på samma
sätt som nu massor med gånger utan att råka ut för något liknande.

Vi kanske skulle kolla in produktionsdatumet med en gång och inte
efteråt.

Nästa sändning av Fischermans kräftor kanske smakar helt annorlunda. 
Det är bara det att vi hade kanske för bråttom men om inte vi köpt,så hade
säkert dessa kräftor sålts till någon annan.  

Bästa Hälsningar
Kenneth

PS: Lite siffror

Just nu så har vi haft över 

73.600 besökare på bloggen

6.900 på fotobloggen 
(inget att skryta med trots att detta är en fin blogg enligt mig) 
kolla själv: www.kennethsvardagfoton.blogspot.com


och 

Över 94.500 besökare och 102 inslag på min Youtubesida.
kolla själv: www.youtube.com/malmoearena

Under tiden (år 2009) försvann c:a 15.000* besökare på 
min blogg och c: 900* på fotobloggen  

*= Finns någonstans i Cyberrymden

Joe Labero 50

Idag söndagen den 28 Juli 

fyller Joe Labero 50 år

I min förra blogg så fanns några rader om detta från Granbacken  

där vännen (inte till mig utan till Joe) Robert Wells tillsammans

med den 5000 hövdade publiken på sitt eget

sätt Gratulerade Joe.  

Om detta kan Du läsa merom Du scrollar 

tillbaka till förra bloggen

Själv så känns det ibland som att Joe tillhör mina vänner. 

Så här ligger det till

1986 och jag befann mig då i Kalmar. Inbjuden av 

Svenska Nissan Motors för visning av deras modellprogram. 

Vid denna tid så var jag delägare i ett litet fint bilföretag 

(Brorssons bil i Trelleborg) som sålde Nissan och Mercedes. 

Stora torg var delvis avspärrat för här stod Nissans hela bilprogram.

Vi bodde på Kalmar Stadshotell som ligger vid torget och där vi 
på kvällen bjöds på en förnämlig galamiddag och underhållning.

Foto: Nätet

Underhållningen bestod av en trollerikarl med det spännande 

namnet Joe Labero.    

Joe Labero? Vem fan är detta tänkte säkert de 100-tals inbjudna

gästerna. Men vad gör det, ett och annat glas vin bidrog till att

man brydde sig inte.

När det äntligen var dags för showen steg en ung man (23 år) in 

på scenen och sedan var showen igång. Han började darrigt och

de flesta småskrattade över pinsamheterna. 

Efter hand så vaknade man upp ur sin dvala och Labero svarade

 för riktigt bra föreställning som dessutom drog ner skrattsalvor

från publiken.

  

foton: Nätet

Jag har i alla år efter denna första bekantskap med Joe undrat

om detta med taffligheterna i början av showen var äkta eller

bara att få publiken att känna medlidande?

Jag vet i alla fall inte, bara Joe kan svara på detta.

   

Med åren har det blivit fler shower med Joe och det är bara att

konstatera att Joe håller yppersta världsklass, vilket också

bevisas av hans framträdande på de stora scenerna jorden runt.

Man kan också konstatera att Joe inte bara en urskicklig Magiker 
utan även en tjusig man, men hur såg han ut som barn?   

Så här kanske?

Foto eller teckning eller vad fan det nu är (nätet)

Man kan undra?

Till sist lite allvar

Från våra vänner Olle och Kerstin i Australien kom denna 

videolänk idag på morgonen. 

Det handlar om trafiken och olyckor på de ryska vägarna. 

Stundtals ganska läskig men som borde få många trafikanter

att tänka sig för.

    

http://www.youtube.com/embed/5RAaW_1FzYg?autoplay=1&modestbranding=1&rel=0&showinfo=0

Bästa Hälsningar

Kenneth

Granbacken igen

Sista Granbackekvällen 

för i år, varför?

Kent och Co har skapat en fantastisk underhållning i Arlöv med hjälp

från Kommunen (Burlövs Kommun) Tre kvällar i juli, bjuds det inför

(alltid?) fullsatt publik, underhållning av högsta klass med Kent och

hans medarbetare Jennie. 

Vi behöver roas och skratta. Jag vill lova att här vilar inga led-

samheter. Kent och Jennie drar alla andra på scenen med sig, ofta i

ett virvlande tempo.   

I går kväll så fanns inte bara Robert Wells trio på scenen utan även

dansbandssångerskan Gerd Svensson, skådespelerskan Jeanette Capocci

och även ej utannonserad Christina Nordstrand med dottern Othilia.

Liksom förra veckans föreställning, då bl.a. Marianne Mörck, Nils Olsson 

och Mona G gästade Kent och Co, så fick de 5000 i backarna valuta

för pengarna!! Det heter ju så fast det är gratis, för alla utom di riga

(rika) som Kent uttrycker det, d.v.s. vi som sitter på tjusiga 
plaststolar med benutrymme  som är anpassat för benlösa pygméer.

Fast detta glömmer man snabbt när väl föreställningen börjar.

Jeanette presenterade sitt CV för Kent,  hon var besviken på hans sätt att
 presentera  programmet och sökte hans jobb.

Ok till att börja med så får Du hjälpa till med allsången, sa Kent.

Sagt och gjort men jag misstänker att hon betalat för att en fotograf
skulle förverkliga detta.

Att Jeanette snabbt skulle bli publikfavorit var lätt att gissa.

Plötsligt så dök även Christina upp och med benägen hjälp av den proffsige
fotografen så hjälptes man åt att klara sångtexten.
Fotograferingen fick andra fixa.

 Själv är jag inte någon sångare av stort format (se min förra blogg)
 men dyker det upp en snapsvisa så brukar det ordna sig.

M.a.o. under allsången så hade jag andra saker för mig. 
= Trevligare sådana. 

T.e.x. att studera skor med tillbehör

Robert Wells och hans trio tryckte på för kung och fosterland. Tempot
var högt och mycket Boogie-Woggie givetvis eftersom Robert Wells
stora förebild var Charlie Norman.

Robert Wells trio har varit på en landsomfattande turné
som fortsätter under hösten.

Robert Wells med Lasse Risberg och Roine Johansson

Trummisen Roine är gift med Christina Nordstrand och
är en riktig klippa som spelat med Robert i 20 år. Har 
ett tufft jobb bakom trummorna men fixar allt utan 
krusiduller liksom Lasse Risberg på bas.

Dansbandssångerskan Gerd Svensson blev snabbt populär med 
några gamla fina örhängen som de flesta dansat till.

Gerd Svensson ännu en av många härliga Dansbandsvokalister vi har här i landet.

Christina Nordstrand kommer från en familj med musiktraditioner
och nu med dottern Othilia (och givetvis även Roine) så förs denna
tradition vidare. 

Christina bor ju i Stockholm, vilket jag nämnt i tidigare bloggar,men älskar
sitt Skåne. Hon är en av Amiralens Storbands vokalister och kan ses
 och höras torsdagen den 1 augusti på Pildammsteatern i Malmö.  
     

Vi får inte glömma Othilia med båda pappa och mamma på scenen samtidigt.

Grattis Joe Labero 50 år

Kvällens kanske häftigaste grej var när Robert Wells berättade att
hans vän Joe Labero skulle fira sin 50-årsdag på lördag och att
Robert skulle vara med på festen.

Vill Ni vara med och gratulera Joe frågade han publiken och svaret
var ett rungande Jaaaa.

5000 personer i kör blev till ett rungande Happy Birthday och 
därefter ett 4-falldigt leve.


Från Granbacken till Granbacken

Jag har några saker att klara upp från min förra blogg d.v.s. 
en vecka tidigare som också  handlade om Granbacken.

Det gäller när jag berättade om Nils Olsson som tills dess varit
tämligen okänd för mig. Flera har skrattat åt detta och undrar var
jag varit de senaste åren. 

Givetvis pinsamt för Nils har varit i rampljuset åtskilligt har man 
påpekat. 

Konstigt för jag har frågat en fiskare från Blekinge, en lapp från
Jockmock några (invandrande) frukthandlare i Landskrona
och en uteliggare i Malmö. Inte visste dom vem Nils Olsson
var. En potatishandlare trodde någon.

Hur som helst så ber jag Nils om ursäkt men eftersom vi just
blivit vänner på facebook så tror jag att det är glömt och förlåtet.

Ps, Marianne Mörck visste jag i alla fall vem det var.


Så går vi tillbaka ytterligare 
en blogg.

Ni vet där jag var en gnällig fan.

Jag hade retat mig på det mesta men tack vare Granbacken förra
veckan så blev jag "normal" om man nu kan påstå att jag är normal.

Det handlade bl.a. om Bensinpriserna som far upp och ner som
gjorde att man trodde de som sätter priserna spelade jojo.

För c:a 10 dagar sedan 95 oktan = 14.63

När jag var inne på en av mina tidigare bloggar d.v.s. den från Berlin
 i April 2012 så hade jag då tagit ett motsvarande foto.

Samma mack.

ridå

Gå och dränk mig
Kenneth

Ps Inte bara jag fotograferade på Granbacken. 
Kan Ni räkna ut hur många som fotograferar på mina foton.
Ni vinner inget mer än ära och berömmelse.

Bättre humör

En kväll på Granbacken och
humöret nu på topp igen

Igår kväll så blev mitt humör bättre, se min förra blogg. Varför?

Jo det var Arlövsrevyns andra Granbackekväll av tre för sommaren.

Eftersom vi tydligen tillhör de riga som Arlövsrevyns Kent Nilsson uttryckte

det, så hade vi betalt 85 kronor för att få en sittplats framför scenen eller

som Kent också sa VIP platser.

Trivsamt och mysigt var man än sitter

Arlövsrevyns Kent Nilsson tillsammans med sin revy partner
Jennie Rosengren bildar ett klockrent par och får publiken med sig
från första tonen för det handlar mycket om musik och Allsång.

Ikväll så gästades man av Marianne Mörck, Nils Olsson och Mona G.

(G står för Gustavsson) som var en framgångsrik Dansbandsvokalist

från Växjö som bl.a. sjöng till Leif Bloms orkester.

Marianne Mörck behöver ingen närmare presentation men vem är 

Nils Olsson? Jo, jag kan stoltsera med att jag känner Nils Olsson.

Vi är båda medlemmar i TSO Malmöregionen. Nils är operasångare av

det stora formatet (liksom jag fast jag är ingen operasångare)

Nils brukar vara den som tar högst och vackrast ton när det skålas

i samband med ordenssällskapets fåtaliga fester.

Nils med en vacker dam på en TSO:s medlemsfest hösten 2012

http://www.mogensoperasidor.com/olssonnils.htm#.Uej5hMFvlD8

På nätet hittade jag en blogg med rubriken Mogens Operasidor, 

klicka in Er och bekanta Er med en operasångare som är mer

känd utanför Sveriges gränser än inom.

Åter till Granbacken

Innan föreställningen började så frågade jag mitt sällskap 
"hur längre varar en föreställning på Granbacken"? 
Drygt en timme fick jag till svar.

Drygt en timme blev en timme och fyrtiofem minuter. Detta trots

ett högt tempo från första minuten.

Efter en lugn inledning så välkomnade Kent publiken på sitt sedvanliga sätt,
 d.v.s. diverse skämt och roliga historier.

Nils kom in och började med en Edvard Persson klassiker
"Jag har bott vid en landsväg" som följdes åt av några
 imponerande Operaklassiker samt några roliga historier.
Nils verkade något blyg inför den stora publiken.

Sedan kom ljuva Mona G och bjöd på en rad gamla godingar.

Mona G gav sig ut bland publiken i ett härligt allsångsnummer.

Sedan brakade det loss på allvar. Revyns egen Jennie kallade in Kent och

 Nils för hon behövde assistans med en Lill-Babs sång, gissa vilken?

Inte ens en förvirrad Kent kunde hålla sig för skratt. 

Slutet blev det en enda 
lååång Happening

Först kom Marianne Mörck in på scenen, hon sjöng, dansade och 
berättade bl.a. om sin tid med ABBA. Alltifrån Kristina från Duvemåla
till Mamma Mia. Här vilade inga ledsamheter. Kent skrattade, orkestern
skrattade och publiken jublade.

Den ena historien avlösta den andra, vad var sant,vad var fejk?
Strunt samma, Marianne är sig lik hon tar publiken i sin famn och
sedan kastas man tillbaka igen.

Vad händer nu tycks Marianne undra när en massa buller i kulisserna uppstår?

Nils med det förnämliga mellannamnet Cavaradossi blev räddningen, 
in på scenen stormade han klädd som en Romersk soldat, i sin ena hand 
bar han ett lock till en röd papperskorg märkt GB, överlämnade denna
till en häpen Marianne och sjöng en kärlekssång eller vad det
 nu var.      

Ett frieri kunde man ana.

Marianne lät sig dock inte imponeras.

Men Nils satte in stora artilleriet och visade sitt nakna knä.
Nu eller aldrig.

Marianne föll pladask.

Det är väl så det går till på de stora scenerna runt om i Operavärlden.

Tack Marianne och Nils med det spännande mellannamnet
Cavaradossi

En sådan dråplig situation har jag nog inte upplevt sedan slapstickens 
dagar. Att Marianne är en fantastisk artist med sin allsidighet det
visste vi redan men nu fanns det plötsligt ännu en på scenen som
tog hela publiken i sin famn.

Mitt dåliga humör från den förra bloggen är bortblåst, nu leker livet igen...

Tack Kent & Co som bjuder på så fina föreställningar på Granbacken.
Fast jag tror att Du/Ni har lika roligt själv.

Bästa Hälsningar
Kenneth

foton:undertecknad

För större bilder klicka på ett foto