INTE UTAN HUMOR
en tillbakablick nr 3
Hittegods avdelningen
Som jag har berättat i någon tidigare blogg så sysslade vi med bussresor
under ett antal år, närmare bestämt 14 år.
Vi har givetvis en massa minnen från denna period. Som tur är så är
de flesta trevliga och dessa kommer vi ihåg, medan de övriga försöker
vi att förtränga så gott vi kan. Nåja, detta handlade inte om några
större skandaler utan sådant som kan hända på och kring en bussresa.
Det händer ju att våra passagerare glömmer något i bussen och detta
hittar vi som regel när den städas.
En keps fanns kvar på "hatthyllan" och vi försökte utröna vem som
kunde ha glömt denna.
Vi kom ganska snart på att det var Kalle Ljung. En hedersman som
tyvärr inte är med oss längre.
Kalle var bl.a. revisor på Malmö Hamnkontor men också engagerad
i IFK Malmös huvudstyrelse.
Han var ofta med på våra resor och vi trivdes tillsammans för Kalle
var alltid på gott humör och hade dessutom en härlig humor.
Nu var det som sagt en keps som vi spårat till Kalle och jag ringde och
berättade att den fanns på vårt kontor på Krutmeijersgatan i Malmö.
Kalle saknade sin kära keps och kom in på vårt kontor samma dag.
Vi snackade en stund som man alltid gör och Kalle fick sin keps och
kilade iväg så småningom.
Efter någon timme så upptäckte vi att det fanns en hatt på galgen
där kepsen hängts. Vi konstaterade att Kalle hängt sin hatt där och
tagit kepsen istället och med andra ord så glömde han hatten.
Ridå
Det regnar Köttbullar
Detta är en händelse som är färsk d.v.s. i somras. Jag var reseledare
för ett mysigt pensionärsgäng som jag bl.a. ville visa Järnvägens museum
i Ängelholm.
Vår egen buss är såld för ett antal år sedan och vårt företag är avvecklat
sedan 6 år tillbaka.
Jag får förfrågningar lite då och då om jag kan och vill arrangera någon
trevlig utflykt/resa.
På vår Ängelholmresa så skulle vi äta lunch i Jonstorp på dess populära
Tunneberga Gästgivaregård. De gör mycket reklam för sina berömda
köttbullar med gräddsås och lingon. Denna lunchrätt var dessutom
mycket god och prisvärd enligt de som varit här tidigare.
Att den var jättegod kan alla intyga. Vi hade t.o.m. en av våra resenärer
som bad att för köpa med sig köttbullar hem, vilket inte var något problem.
Hon fick den i en folieförpackning och när vi skulle stiga ombord på bussen
så frågade hon om chauffören skulle vilja ställa förpackningen vid sin
rollator i bussens bagageutrymme.
Inga problem utan vår chaufför placerade kartongen på rollatorns
sits, tyvärr gick det inte bättre än att kartongen föll av och ett antal
köttbullar rullade ut på gatan.
Vår chaufför utbrast "vad skall vi göra". Lägg tillbaka dom svarade jag.
Här är rent och fint och när vår passagerare steker upp dem så blir
dom fina igen. Sagt och gjort.
När vi så småningom kom till Malmö och passagerarna tackade och
kramade om varandra så fick givetvis vår vän sin köttbullsportion
och alla var nöjda.
Vi satte oss i vår bil och startade motorn för att rulla ut från P-platsen
Samtidigt ser jag en folieförpackning på taket på en annan bil som just
rullade ut från sin parkering, "Oh jisses" utbrast jag "hon har glömt
att hon la kartongen på sitt biltak och nu kör hon iväg". Snabbt som
blixten så rusade jag bort till hennes bil och bankade på sidorutan och
mer eller mindre skrek stopp.
Än en gång så räddade jag/vi köttbullarna som lär smakat ännu
godare än på Tunneberga Gästis. Vad detta nu kunde bero på.
Ridå
Hittegods avdelningen
Som jag har berättat i någon tidigare blogg så sysslade vi med bussresor
under ett antal år, närmare bestämt 14 år.
Vi har givetvis en massa minnen från denna period. Som tur är så är
de flesta trevliga och dessa kommer vi ihåg, medan de övriga försöker
vi att förtränga så gott vi kan. Nåja, detta handlade inte om några
större skandaler utan sådant som kan hända på och kring en bussresa.
Det händer ju att våra passagerare glömmer något i bussen och detta
hittar vi som regel när den städas.
En keps fanns kvar på "hatthyllan" och vi försökte utröna vem som
kunde ha glömt denna.
Vi kom ganska snart på att det var Kalle Ljung. En hedersman som
tyvärr inte är med oss längre.
Kalle var bl.a. revisor på Malmö Hamnkontor men också engagerad
i IFK Malmös huvudstyrelse.
Han var ofta med på våra resor och vi trivdes tillsammans för Kalle
var alltid på gott humör och hade dessutom en härlig humor.
Nu var det som sagt en keps som vi spårat till Kalle och jag ringde och
berättade att den fanns på vårt kontor på Krutmeijersgatan i Malmö.
Kalle saknade sin kära keps och kom in på vårt kontor samma dag.
Vi snackade en stund som man alltid gör och Kalle fick sin keps och
kilade iväg så småningom.
Efter någon timme så upptäckte vi att det fanns en hatt på galgen
där kepsen hängts. Vi konstaterade att Kalle hängt sin hatt där och
tagit kepsen istället och med andra ord så glömde han hatten.
Ridå
 |
| Vår lilla men jättefina specialbyggda Mercedesbuss (19 passagerare) |
Detta är en händelse som är färsk d.v.s. i somras. Jag var reseledare
för ett mysigt pensionärsgäng som jag bl.a. ville visa Järnvägens museum
i Ängelholm.
Vår egen buss är såld för ett antal år sedan och vårt företag är avvecklat
sedan 6 år tillbaka.
Jag får förfrågningar lite då och då om jag kan och vill arrangera någon
trevlig utflykt/resa.
På vår Ängelholmresa så skulle vi äta lunch i Jonstorp på dess populära
Tunneberga Gästgivaregård. De gör mycket reklam för sina berömda
köttbullar med gräddsås och lingon. Denna lunchrätt var dessutom
mycket god och prisvärd enligt de som varit här tidigare.
Att den var jättegod kan alla intyga. Vi hade t.o.m. en av våra resenärer
som bad att för köpa med sig köttbullar hem, vilket inte var något problem.
Hon fick den i en folieförpackning och när vi skulle stiga ombord på bussen
så frågade hon om chauffören skulle vilja ställa förpackningen vid sin
rollator i bussens bagageutrymme.
Inga problem utan vår chaufför placerade kartongen på rollatorns
sits, tyvärr gick det inte bättre än att kartongen föll av och ett antal
köttbullar rullade ut på gatan.
Vår chaufför utbrast "vad skall vi göra". Lägg tillbaka dom svarade jag.
Här är rent och fint och när vår passagerare steker upp dem så blir
dom fina igen. Sagt och gjort.
När vi så småningom kom till Malmö och passagerarna tackade och
kramade om varandra så fick givetvis vår vän sin köttbullsportion
och alla var nöjda.
Vi satte oss i vår bil och startade motorn för att rulla ut från P-platsen
Samtidigt ser jag en folieförpackning på taket på en annan bil som just
rullade ut från sin parkering, "Oh jisses" utbrast jag "hon har glömt
att hon la kartongen på sitt biltak och nu kör hon iväg". Snabbt som
blixten så rusade jag bort till hennes bil och bankade på sidorutan och
mer eller mindre skrek stopp.
Än en gång så räddade jag/vi köttbullarna som lär smakat ännu
godare än på Tunneberga Gästis. Vad detta nu kunde bero på.
Ridå
 |
| Ett besök på Järnvägens Museum och en köttbullslunch på Tunneberga Gästis rekommenderar jag gärna. Ha en skön fortsättning Kenneth |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar