Berlin 2:a rapporten

Berlin 2:a rapporten

Nu hade vi avverkat Spreewald som var lite av meningen med vår
Berlin utflykt.

Vädret blev sämre och innebar samtidigt att det var perfekt för
att turista i en storstad.


Det var bara det att jag blev halvt invalidiserad när jag klev av vår båt
i Lübbenau. Det smällde till i låret och jag fick riktigt ont och kunde
knappt stödja på benet.


Det gick bra att köra bil så det fick bli Berlin bakom ratten i stället
för U-Bahn eller S-Bahn som vi planerat.


Jag måste säga att efter två timmar bakom ratten hade jag ännu inte
upptäckt något nytt och då körde jag ändå flera mil i staden. 
Nåja lite nytt såg man men det var inget att skriva om.


Det intressanta var fortfarande det som jag redan upplevt ett antal
gånger och som jag gärna upptäcker på nytt igen.

Checkpoint Charlie är givetvis ett måste

Vid Checkpoint Charlie finns också Mauermuseet. Har man inte besökt
 detta så är det det första museum man skall besöka när man är 
i Berlin enligt min uppfattning.

Liksom historiska Café Einstein där många nervöst väntat på vänner från andra
sidan muren.

Jag frapperades av att det var ovanligt många turister i staden vid 
denna tidpunkt. Nu har kanske Söndagens Halvmaratonlopp lockat
 dit många av dessa.   


 Det vimlade av turistbussar, dock få svenska, vilket ju annars är 
normalt. Men det är främst under sommarhalvåret som de stora 
skarorna vallfärdar till Berlin. 


Berlin, med sina c:a 3,6 miljoner invånare, är nu den tredje 
största turistmagneten i Europa efter London och Paris
  


En annan sak som jag upptäckte var att det var omöjligt att 
ställa från sig bilen om man nu inte ville in i garage, men mina 
smärtor tilllät dessvärre inga längre promenader. Varför så 
svårt att ställa från sig bilen?


Jo till cyklisternas fromma, vilket givetvis är bra, så har man mar-
kerat cykelbanor längs de flesta gator och därmed har också möjlig-
heter att ställa från sig bilen en kort stund försvunnit.


Det verkar dock som att få Berlinare vågar utnyttja cykelbanorna 
eftersom de var tomma på cyklister. 


 Nya Hauptbahnhof

Pampiga Berlin Hauptbahnhof

Lång tuff promenad innan man når stationen

I Maj 2006 invigdes Berlins nya jättelika Hauptbahnhof. 
Som så ofta händer så var man tvingade till att dra åt 
svångremmen p.g.a. kostnaderna som rusade iväg. 
Samtidigt som att man hade en stor tidspress för att 
stationen skulle bli klar till  VM i fotboll sommaren 2006.


Arkitekt Meinhard von Gerkan fick se sitt livsverk stympas 
till nästan oigenkännlighet, vilket var en katastrof för hans
arkitektbyrå och givetvis även för Arkitekten själv. 


Jag har med stort intresse följt detta projekt från allra första
 början och vet hur denna, en av världens största stationer,
skulle se ut när allt var på plats. 


Att arkitekten är besviken är lätt att gissa eftersom detta 
skulle bli hans finaste projekt någonsin men som tyvärr
smulades sönder av Deutche Bahn.


Sedan ser området runt stationen ut som om den låg någonstans
ute i buschen (se bilden ovan). En lång väg att släpa på 
väskor om man nu inte tar taxi eller buss.


 Förvisso så ansluter både S-Bahn och U-Bahn till stationen.  

Omgivningarna är dock läckra

Olympishe Dorf

1936 så hade Berlin ett Olympiskt spel. Drygt 4000 aktiva deltog,
varav endast 328 kvinnor. Svenska truppen innehöll 150 deltagare. 
Inför denna Olympiad byggde man en Olympisk by c:a 14 kilometer
 väster om Olympiastadion. 


När jag arrangerade resor med egen buss, så hade jag passerat
de spöklika husen ett antal gånger när jag lämnade Berlin på
väg mot Rostock och färjorna. 


De flesta av mina kolleger körde som regel raka spåret till/från
 Berlin, d.v.s. via Stolpe som var DDR:s gränspostering.


Vi svenskar skämtade och sade Stolpe in och Stolpe ut. 
Inte jag, eftersom jag som omväxling ofta körde rakt västerut
 från Berlin d.v.s. via den andra gränsposteringen Staaken.


En bit efter Staaken så dök denna spökstad upp. Massor med 
hus utan fönster och helt förfallna.

Vad är detta var den naturliga reaktionen och man började forska
efter en förklaring. Av alla Berlinare jag kände visste ingen något
om denna förfallna spökstad.


Först när jag träffade Reinhard Ilg, en vän från Hamburg men 
tidigare bosatt i Berlin, så fick jag svaret.


Detta var den Olympiska Byn. I samband med invigningen
 av OS 1936 så marscherade alla 4000 deltagarna de 14 
kilometerna till Olympiastadion.


Reinhard berättade vidare att efter OS så belägrade Hitlers trupper
  byn för att efter kriget övertas av Ryssarna. När dessa lämnade
Berlin 1992 så tog man med sig allt som kunde forslas bort. 
Fönster,vattenledningar, toaletter, element mm. 
Efter sig lämnade man en spökstad. 

Olympiastadion idag

Jag måste erkänna att jag blev förvånad när jag efter fyra långa år
fick återse Olympiastadion. Jag hade förväntat mig att den såg
annorlunda ut mot tidigare men för mig så var den oförändrad,
åtminstone utanpå.


Nu är jag förvisso medveten om att den ser helt annorlunda 
ut inuti men tyvärr så öste regnet ner så detta med att utforska
stadion invändigt får vänta till nästa gång.

 Bästa Hälsningar


Kenneth & Anne-Marie


Foto: Kenneth & Anne-Marie