Livet utan bil

Nytt Liv Efter Bilen

 Så har det gått nästan två månader efter att jag lämnat körandet med egen bil.

Hur har det gått frågar jag mig, jo faktiskt ganska bra. Mycket tack vare att man som

pensionär (efter fyllda 70) har fått fria bussresor under vissa tider på dygnet.

Plötsligt en dag var vår hållplats putz väck
(informationen kom tre dagar innan)

Att Malmö Lokaltrafik tog bort vår hållplats var en katastrof för undertecknad och 

för 100-tals andra äldre med problem att gå (protestlista med 400 underskrifter 

översänd) 

Men nu är det som det är. Egentligen ganska skönt att inte behöva fundera över 

bil längre. De senaste månaderna körde jag bara c:a 60 mil/månad. 

Efter 60 år bakom ratten i bil såväl som buss känns det bra med tanke på att jag 

mycket sällan varit inblandad i någon olycka. Aldrig med någon person skadad. 

Mest plåtskador av mindre art på mina fordon.

Jag måste vara en av Länsförsäkringars bästa kunder. En ruta på min buss

(förardörrens) inslagen kostade försäkringsbolaget 4000 kronor.

Sedan noll. Tappade min kamera i samband med körning och ville få ersättning 

av Länsförsäkringar men dessa hänvisade till en tilläggs försäkring som jag inte 

hade. Dålig stil av Länsförsäkringar.

Alla rapporter om krockar och hastigheter och långa köer har gjort att mitt

intresse för bilkörning nu är lika med noll.

På kuppen sparar jag c:a 4000 kr/mån.

(Bilhyra 2175 inkl. vinterdäck) bensin c:a 500 - 700 kr/mån, garage 375 kr/mån, 

försäkring 250 kr/mån och vägskatt 50 kr/mån Parkeringsavgifter c:a 250 kr/mån.

Med den skrala pension, efter ett långt arbetsliv med bl.a. eget företag, som 

jag och min hustru erhåller så är dessa 4000 kronorna ett skönt tillskott.

Bilbrand på Lorensborgsgatan

I dagens otrygga samhälle så kan det ibland kännas otryggt med att ha en bil.

 Varje dag när man skulle ge sig iväg så fick man som regel kolla upp om det 

hänt något.

Men det går inte heller att förringa att man saknar sin bil då och då men samtidigt 

måste man se sanningen i vitögat. Som 77-åring så är det bara att erkänna att man 

inte längre är utrustad med samma syn, hörsel eller reaktionsförmåga som förr.   

Nu gäller bussen både till vardags och på lite semester turer ut i Europa.

Tåg är också ett bra alternativ men då har man det där med sämre rörlighet. 

Tåg är annars ett av våra favoriter. Tågluffat i England o Skottland, Australien,

 USA (Chicagoexpressen), Schweiz (Bernina express och Glaciärexpressen), 

Tyskland, Frankrike, Japan, Nederländerna, Belgien, Holland, Orientexpressen.

Men utan bilen och därmed egen frihet är det nu över. 

Tyvärr.

Tåg i långa banor i Eslövs Leksaksmuseum

 Men jag vill gärna framhålla vilka fina vänner vi har. 

"Vi kan hämta er eller ni får gärna hänga med oss på en tur"

Tack snälla Ni

PS i min förra blogg så kan du se vilka fina bilar som passerat revy

i mitt liv. 

Bläddrar du tillbaka ytterligare en sida så kan du se mina rader från

återlämnandet av min leasingbil.