Ingen genväg till bättre ekonomi

Knappt en genväg till en 
bättre ekonomi, Eller?

Jag såg en annons i gårdagens Sydsvenskan, "Bakluckeloppis".

Tittade på bokhyllan och runt om i rummet. Där och runt omkring

mig vimlade av dyrgripar. 

Anne-Marie som har en annan inställning än jag tycker att det mesta

vi har här hemma borde kastas men själv så är jag så fäst med mina

föremål så jag funderat på att öppna ett museum någon gång i fram-

tiden.

Men nu dök ett annat alternativ upp, Bakluckeloppis på Hardeberga IP.

Perfekt, att göra Anne-Marie tillfreds och samtidigt inkassera en för-

mögenhet. Saken var klar.

Vi slet ut fina böcker ut bokhyllan. Tore Wretmans förnämliga kokböcker

plocka fram ett antal kameror (Canon digitalkameror) en box med 17

Knäppuppupplevelser signerade och numrerade av Povel Ramel, ett antal

fina tyska videos som handlar om läckra tåg i Tyskland, pussel, Blue Ray

DVD filmer, kartor över många länder i Europa mm mm. Vi jobbade och

slet, släpade ner många kilo värdesaker till bilen i garaget. 

Började fundera över en ny kryssning nu när pengarna skull strömma

in som aldrig förr.

Den stora dagen  

Idag söndag morgon steg vi upp tidigt, morgontidningen var det inte tal

om. De sista dyrgriparna lastades in och vi gav oss iväg till Hardeberga

c:a 40 kilometer nordöst om Malmö.

Efter några extra rundor så nådde vi Hardeberga Idrottsplats. Först trodde

vi att vi hamnat fel för här fanns nästan inga bilar, tio, tolv st bara. Fast

det var nästan en timme till man skulle öppna.

Det kom en bil till sedan kom det inte fler. Sedan väntade vi på mängder

av köpare skulle dyka upp men ack nej, totalt kanske etthundra.

Kommersen kom igång. Snabbt försvann två pussel, vackert så. 
Sedan hände inget och inget, jo Anne-Marie köpte två tomtar
från vår bakluckegranne.

De flesta besökare som kom var framme vid vår bil, kamerorna
tilldrog sig ett stort intresse liksom böckerna. Man tyckte att vi
hade kvalité på våra grejer man vad hjälper det när ingen köper. 

   

Solen sken och en Lunna Melle (en slags speciell korv om inte alla vet)
bidrog till trivseln. Men även våra vänner som fanns runt om var 
trevliga att prata med liksom besökarna. 

Alla säljare utom vi tycktes vara proffs på detta med Loppis.

Dom som sålde hade kläder, serietidningar, vackra glas. Men det 
handlade dock bara om småpengar. 

  

Vi hade några trumf på hand, detta skulle rädda dagen för oss. En fräsch
PSG Halsduk, en Trumskolekurs med två fina videor och trumpinnar.

Denna hade vi fått av våra vänner Bengt och Kristina från Torshälla. Själv
hade jag nu insett att sätta sig och spela trummor i en lägenhet är ingen
höjdare för grannarna.

Jag hade också en Galatsaray halsduk och försökte pracka på två med 

utländsk härkomst men dessa var från Litauen så det var ingen succe, 

Loppisen varade i tre timmar och det kostade 100 kronor att få
en plats.

När vi summerade dagen så var vi ändå glada, vi fick en liten slant över
men skulle man räkna in bensinpengar så gick det med en förlust. 

Fast en sådan vacker dag skulle man ändå ge sig ut på vägarna. 

Att få nästan fyra timmars frisk luft på en vacker plats är ändå inget
 dåligt resultat.  

Just nu så har vi halva bagageutrymmet i bilen fullt med prylar,
ingen känner för att släpa upp dessa igen, dessutom man vet aldrig 
när man passerar en bakluckeloppis nästa gång.

DÅ SKALL NI FÅ SE PÅ GNISTOR 

Vännen
Kenneth

Fotnot, detta var säsongens sista bakluckeloppis i Hardeberga.
Normalt så finns här bortåt 40 säljare och givetvis gott om köpare