Vad vore livet utan musik?
Jag tror att alla människor älskar musik. Själv är jag lite av en allätare
men dagens musik som strömmar från dunkande högtalare är inte min
grej. Samtidigt respekterar jag andras musiksmaker.
Vem minns inte när man själv var ung och man förfasade sig över
Kalle Jularbo, Sigge Furst och sådant som föräldrarna älskade. Dom
var lika kritiska över ungdomarnas smak då som vi är nu.
Själv var det Country för hela slanten när vi var yngre. Vi åkte på
en hel del Countryfestivaler. Vi åkte t.o.m. till Nashville ett antal
gånger.
I mitten av 90-talet så tog jazzen över helt och hållet och den
kommer vi att njuta av livet ut.
Hittills i veckan så har det blivit ytterligare skön och häftig musik.
Eslöv Torsdag
Våra vänner Ingrid och Bo hade två extra biljetter till en konsert i Eslöv.
De lockade (inte speciellt svårt) med oss till Eslöv och Trollsjön
som denna dag avslutade sommarkonserterna.
Det var ingen dålig avslutning för det bjöds på Carling Family.
Någon närmare presentation känns onödig.
Än en gång massor med besökare. Man kunde köpa en stolplats
för 50:- och man placerades ganska nära scenen. För biljetten
så fick man en fika, Kaffe och en jättegod Tosca Snäcka.
Till detta först en timmes allsång (kändes tyvärr lite väl långt)
med en trevlig allsångsledare vid namn Leif Carlsson.
Därefter så var det dags för Carlingfamiljen. Att Gunhild och
hennes familjeshow är populära märktes med en gång.
I en timme och tjugo minuter så var det fullt tryck. Häftig musik
bestående av Jazz av alla slag. Många riktigt bra egen komponerade
låtar och där emellan så var det också cirkus, främst av brodern
Max. Allt med mycket humor. I bandet så fanns två bekanta
ansikten för mig. Det var Frans Sjöström med sin jättelika bas-
saxofon och Sven-Erik Lundeqvist piano, som jag stöter på
väldigt ofta i jazzsammanhang..
Sven-Erik erhöll Harry Arnoldsällskapets Stand By pris för några år
sedan. Stand By priset erhåller lovande ungdomsmusiker och Sven-
Erik går från klarhet till klarhet.
Vi saknade dock en musiker på scenen denna kväll och det är
Max dotter Nanna som faktiskt erhöll Stand By priset i år.
Se min blogg för några veckor sedan.
1000-tals besökare, lika många om jag riktat kameran år vänster |
Bjärred i Tisdags
I Bjärreds fina församlingshus så var det en pianokonsert med
far och son. Jan-Åke och Mattias Nilsson.
Mattias hör till de pianister i landet som spås en lysande framtid.
Han erhöll Harry Arnold stipendiet förra året och finns med överallt
när det vankas musik. Mattias är främst jazzpianist men sneglar
alltmer åt det klassiska hållet. Fadern Jan Åke är för mig mest
känd för klassisk musik och jag antar att han inspirerat Mattias
att även vidareutveckla denna genre.
Två pianister och en flygel.
Även här var det fullt hus. Det bars in stolar hela tiden för publiken
vällde in. Inte bara för att lyssna på musiken utan också för att
man är stolta över ortens musiker.
Jag har en del videos med Mattias på min Youtubesida. Detta känner
jag mig mycket stolt över, speciellt eftersom att Mattias är mycket
krävande både på sig själv och även när någon lägger in en video
med honom. Han t.o.m. har bett mig videofilma några inslag på
Malmöfestivalen som han godkänt för publicering.
Jan-Åke är inte bara en underbar pianist han är också en skicklig fotograf.
Han skickade över ett antal foton från Malmö på 60-talet som han i
samråd med Mattias ville att jag skulle göra ett bildspel av.
Givetvis så kände jag mig mycket stolt över detta förtroende och denna
video kan Ni också se på min Youtubekanal. Bakgrundsmusiken svarar
Mattias för tillsammans med några duktiga musikvänner.
Denna video är en av de mest besökta av mina drygt 140 inslag.
Tack för förtroendet Jan-Åke och Mattias.
http://www.youtube.com/watch?v=lQjCC1Gg9-k&list=TLfJJ5XyhvWbrCG7nsjW5NBLYkiwLc_vVE
I Bjärreds fina församlingshus så var det en pianokonsert med
far och son. Jan-Åke och Mattias Nilsson.
Mattias hör till de pianister i landet som spås en lysande framtid.
Han erhöll Harry Arnold stipendiet förra året och finns med överallt
när det vankas musik. Mattias är främst jazzpianist men sneglar
alltmer åt det klassiska hållet. Fadern Jan Åke är för mig mest
känd för klassisk musik och jag antar att han inspirerat Mattias
att även vidareutveckla denna genre.
Två pianister och en flygel.
Två vid en flygel blir något trångt men så blir också resultatet superbt |
Jan-Åke njuter när Mattias framför ett egenhändigt komponerat stycke |
vällde in. Inte bara för att lyssna på musiken utan också för att
man är stolta över ortens musiker.
Jag har en del videos med Mattias på min Youtubesida. Detta känner
jag mig mycket stolt över, speciellt eftersom att Mattias är mycket
krävande både på sig själv och även när någon lägger in en video
med honom. Han t.o.m. har bett mig videofilma några inslag på
Malmöfestivalen som han godkänt för publicering.
Jan-Åke är inte bara en underbar pianist han är också en skicklig fotograf.
Han skickade över ett antal foton från Malmö på 60-talet som han i
samråd med Mattias ville att jag skulle göra ett bildspel av.
Givetvis så kände jag mig mycket stolt över detta förtroende och denna
video kan Ni också se på min Youtubekanal. Bakgrundsmusiken svarar
Mattias för tillsammans med några duktiga musikvänner.
Denna video är en av de mest besökta av mina drygt 140 inslag.
Tack för förtroendet Jan-Åke och Mattias.
http://www.youtube.com/watch?v=lQjCC1Gg9-k&list=TLfJJ5XyhvWbrCG7nsjW5NBLYkiwLc_vVE
Ovan till länken med bildspelet.
30:e Malmöfestivalen
Idag startar den 30:e Malmöfestivalen Här blir det musik för hela
slanten i åtta dagar.
Jag har blivit besviken på denna då man sparkade ut Hot House
tältet för två år sedan. Det fanns då två Jazztält som låg mitt
emot varandra.
Det ena skulle bort och utan någon diskussion så blev det Hot
House tältet. Efter massor med protester så erbjöds Hot House
en plats på ett bra avstånd från Jazztältet. Detta tackade man
nej till av flera orsaker.
Det fina med dess tidigare placering var att man kunde gå från
ena tältet till det andra när ens favoritband spelade där.
Många som besöker dessa musiktält är inte så unga längre
vilket gör att det kan vara ansträngande för dem (mig t.e.x.)
att gå från tält till tält när avståndet är för långt.
Ungdomarna har tagit över denna plats numera. Den som
bestämt detta är festivalsgeneralen! Pella Ström och hon är
inte speciellt populär i min generation.
Bästa Hälsningar
Kenneth
foton Undertecknad
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar