Sanna Nielsen som framträdde med Amiralens Storband på Palladium 2005 och sedermera också på Helsingborgs Konserthus (2006). |
Musik för hela slanten
Det klingar fortfarande i mina öron. Då handlar det inte bara om
Melodi Grand Prix utan all övrig musik jag upplevt på senare tid.
Fredagen den 25 april så lyssnade jag (vi) på den populära Salongs-
orkestern på Tuppen i Malmö.
Jo, jag lyssnade för vi satt en bra bit från scenen och golvet fylldes
med dansanta. Vi såg bara orkestern mellan låtarna så vi fick före-
ställa oss resten. Denna orkester spelar 30 - 40 tals musik med en
fantastisk finess.
Hela orkestern (17 personer med sångare) fick inte plats på scenen. |
Salongsorkestern vill jag absolut uppleva igen men då skall det handla
om en konsert. Orkestern är lika trevliga att titta på som att lyssna på.
En knapp vecka senare så var jag på en öppen repetition och lyssnade på
ett annat band som också har sitt ursprung från Lund (Salongsorkestern
har Lund som sin hemadress).
Nu var det Round Midnight Big Band. Detta var på Vikings plats på
Lorensborgstorget i Malmö. Ett vasst Storband med många hungriga
ungdomar men för kvällen en repertoar som handlade mer om Jazz
än Swing, som jag helst föredrar.
Vikings Place (Pizzeria) är en trevligt replokal med vänliga människor. Det var trivsamt att få lyssna på ett så fint band här. |
Några dagar senare så var det dags igen. Då med undertecknad som
en av huvudpersonerna. Att sjunga en nidvisa om sig själv. Vilken
låt? Det blev Povel Ramel klassikern Karl Nilsson. Detta handlade
om att komma upp en grad (TSO).
Min röst och mitt framträdande stod sig slätt efter 4 à 5 skolade
Operasångare med hjälp av en proffspianist.
Operasångare med hjälp av en proffspianist.
Fast jag tog nog hem en poäng genom min enkla utstyrsel.
Resultat, jag blev uppflyttad. Dock inte p.g.a. min sångröst
utan jag tror att man uppskattade min negativa inställning
till mig själv.
Mer Musik
Ytterligare några dagar senare så var det dags för Amiralenbandets
repetition på ÅvanpÅ i Staffanstorp.
Foto från en av många repor på ÅvanpÅ. |
med Hot House (liksom Salongsorkestern) som arrangör.
Olof Karlén med vänner och ett nytt ansikte, Beatrice Sandell
svarade för en härlig konsert. Det svängde rejält, inte minst tack
vare Sven Erik Lundeqvist på piano och Ola Åkerman på Trombon.
Även denna kväll dansades det. Nu satt vi dock bättre till än när
Salongsorkestern svarade för musiken så vi både såg och hörde bra.
Sven Erik erhöll Harry Arnold sällskapets ungdomsstipendium för
några år sedan.
Klicka på länken för ett smakprov:
http://www.youtube.com/watch?v=zMbpMGF0BDs&list=UUFE9bbrVaQOriuFaeSY_9tA
Lördagen ledig
Äntligen, en dag fri från musik, nej nej nej Grand Prix final i Köpenhamn.
Nåväl denna sorts musik är väl inte min specialité precis. Undantag finns
givetvis men gillar inte det storvulna. Nu slapp jag i alla fall ballongerna,
vilket var skönt och flaggviftandet var betydlig trevligare.
Då är det bara att riva skitet, skulle gjorts för 30 år sedan.
Sanna Nielsen gjorde en helgjuten insats (kvinnan måste skaffa sig
skägg om hon skall nå den absoluta toppen, se min mustasch ovan).
Nederländernas Countryinspirerade låt tilltalade mig bäst och denna
hade jag som vinnare.
Trelleborg nästa
För några bloggar sedan så berättade jag om min hatkärlek till Trelleborg.
Nu var det dags igen att ta en sväng dit för att lyssna på Trelleborgs Storband.
Detta blev ännu en av veckans höjdpunkter. Bandet var rysligt bra och
inte helt okände Martin Lavröd har tagit på sig att leda bandet en tid
framöver.
Ett nytt ansikte presenterade för mig, Lisa Romée, samtidigt som ett mera
slitet ansikte i form av Alf Green. Nu inte bakom trummorna utan som
vokalist.
Alf är lite av en naturbegåvning, ungefär som Egon Kärrman på sin tid.
Fullständigt avkopplad, en fantastisk kontakt med publiken. På min
faceboksida så klickar nästan bara damer tummen upp för honom och
det är inte få. Däremot så är det färre herrar som klickar tummen upp.
Alf med Sune Ekberg bakom pianot. Sune vikar ofta i Amiralens Storband.
Lisa Romée då? Ett nytt ansikte för mig. Dock inte helt okänd då Lisa
bl.a. är engagerad av Malmö Opera. Jag skall inte trötta ut Er med Lisa
utan hänvisar till nätet där Ni kan Googla fram mycket intressant
om Lisa.
Kolla gärna länken nedan så får Ni lite hum om denna söta tjej.
http://www.trelleborgsallehanda.se/trelleborgsgalan/article1742904/Nu-vagar-Lisa-tro-pa-sin-drom.html
Lisa gjorde ett bejublat framträdande och sjöng bl.a. tillsammans med
Alf en av kvällens huvudnummer Something Stupid som jag tog mig
friheten att filma.
http://www.youtube.com/watch?v=wo2YEWwrFCg&list=UUFE9bbrVaQOriuFaeSY_9tA
Två ansikten som Amiralbandets vänner känner igen. Sven Arnberg trombon och
Soda på sax (till höger)
Trelleborg igen
Så var det måndag och nu kom Trelleborg till mig, rättare sagt till
Staffanstorp och ÅvanpÅ.
Det var Rolf Uddeskogs 11 mannaband (inräknat vokalist) som bjudits
in till ÅvanpÅ för att hålla en öppen repa inför ett slutet sällskap.
Bandet med sin vokalist Carina Eklund.
Det skulle vara en öppen repetition men blev en förstklassig
konsert. Den inbjudna publiken liksom jag och Anne-Marie njöt
i fulla drag. Även i Uddeskogsbandet finns en del musiker som
vi som följer Amiralbandets konserter känner igen.
Det blev mycket Monica Zetterlund under kvällens lopp. Detta
eftersom Carina har en röst som är lika finstämd som Monicas
och har tillsammans med bandet svarat för ett antal konserter
med temat Monica Zetterlund.
Publiken njöt verkligen i fulla drag.
Jag har i tidigare bloggar berättat att musiker är mycket ödmjuka
och trevliga att ha kontakt med. Hela Uddeskogsbandet är ett fint
exempel på detta.
Rolf Uddeskog med Sune Ekberg från konserten med
Trelleborgs Storband dagen innan besöket i Staffanstorp.
Ännu en höjdpunkt
Puh... bloggen närmar sig slutet (jag också) men ännu några
fantastiska musiker trädde in i mitt liv.
Kiki och Paul. Även dessa okända för mig men för många musik-
vänner (bl.a. genom Malmöfestivalen / Hot House) så är dessa
två musiker inte helt okända.
De framträder ofta på privata fester, äldreboende, jazzklubbar och
överallt där man vill lyssna på fin musik. Paul Bocciolone Strandberg
spelar klarinett och sjunger. Kiki som är bördig från Frankrike sitter
bakom pianot och sjunger samtidigt som hon kompar Paul.
För att börja med Kiki så charmade hon verkligen alla med
många av de fantastiska sånger vi bl.a. hört med Edit Piaf
Hennes röst var så underbar att lyssna på och med de franska
texterna så kändes det som man befann sig på en nattklubb
i Paris.
Paul å sin sida svarade för mycket New Orleans jazz. Det svängde
fint om hans sång och den gamla fina Klarinetten lät som den
tillhört Benny Goodman.
Klicka gärna på länken nedan så får Ni ett litet smakprov i form
av Petit Fleur.
http://www.youtube.com/watch?v=fQ0YD9tYqhg&list=UUFE9bbrVaQOriuFaeSY_9tA
Var någonstans fick vi lyssna på dessa två härliga musiker?
Jo, i samband med SPF Annebergs vårfest.
Ikväll då?
(onsd 14 maj)
Jo så var det dags igen för Round Midnight Big Bands öppna repa.
Jag sviker tyvärr denna gång för jag bloggar ju, skönt...
Tack för denna gång
Kenneth
(vi ses kanske på Öresundsterminalen den 21 maj)
Amiralens Storband
foton: Undertecknad
Äntligen, en dag fri från musik, nej nej nej Grand Prix final i Köpenhamn.
Nåväl denna sorts musik är väl inte min specialité precis. Undantag finns
givetvis men gillar inte det storvulna. Nu slapp jag i alla fall ballongerna,
vilket var skönt och flaggviftandet var betydlig trevligare.
Då är det bara att riva skitet, skulle gjorts för 30 år sedan.
Sanna Nielsen gjorde en helgjuten insats (kvinnan måste skaffa sig
skägg om hon skall nå den absoluta toppen, se min mustasch ovan).
Nederländernas Countryinspirerade låt tilltalade mig bäst och denna
hade jag som vinnare.
Ännu en bild från konserten med Amiralens Storband 2005. |
För några bloggar sedan så berättade jag om min hatkärlek till Trelleborg.
Nu var det dags igen att ta en sväng dit för att lyssna på Trelleborgs Storband.
Detta blev ännu en av veckans höjdpunkter. Bandet var rysligt bra och
inte helt okände Martin Lavröd har tagit på sig att leda bandet en tid
framöver.
Ett nytt ansikte presenterade för mig, Lisa Romée, samtidigt som ett mera
slitet ansikte i form av Alf Green. Nu inte bakom trummorna utan som
vokalist.
Alf är lite av en naturbegåvning, ungefär som Egon Kärrman på sin tid.
Fullständigt avkopplad, en fantastisk kontakt med publiken. På min
faceboksida så klickar nästan bara damer tummen upp för honom och
det är inte få. Däremot så är det färre herrar som klickar tummen upp.
Alf med Sune Ekberg bakom pianot. Sune vikar ofta i Amiralens Storband.
Lisa Romée då? Ett nytt ansikte för mig. Dock inte helt okänd då Lisa
bl.a. är engagerad av Malmö Opera. Jag skall inte trötta ut Er med Lisa
utan hänvisar till nätet där Ni kan Googla fram mycket intressant
om Lisa.
Kolla gärna länken nedan så får Ni lite hum om denna söta tjej.
http://www.trelleborgsallehanda.se/trelleborgsgalan/article1742904/Nu-vagar-Lisa-tro-pa-sin-drom.html
Lisa gjorde ett bejublat framträdande och sjöng bl.a. tillsammans med
Alf en av kvällens huvudnummer Something Stupid som jag tog mig
friheten att filma.
http://www.youtube.com/watch?v=wo2YEWwrFCg&list=UUFE9bbrVaQOriuFaeSY_9tA
Två ansikten som Amiralbandets vänner känner igen. Sven Arnberg trombon och
Soda på sax (till höger)
Trelleborg igen
Så var det måndag och nu kom Trelleborg till mig, rättare sagt till
Staffanstorp och ÅvanpÅ.
Det var Rolf Uddeskogs 11 mannaband (inräknat vokalist) som bjudits
in till ÅvanpÅ för att hålla en öppen repa inför ett slutet sällskap.
Bandet med sin vokalist Carina Eklund.
Det skulle vara en öppen repetition men blev en förstklassig
konsert. Den inbjudna publiken liksom jag och Anne-Marie njöt
i fulla drag. Även i Uddeskogsbandet finns en del musiker som
vi som följer Amiralbandets konserter känner igen.
Det blev mycket Monica Zetterlund under kvällens lopp. Detta
eftersom Carina har en röst som är lika finstämd som Monicas
och har tillsammans med bandet svarat för ett antal konserter
med temat Monica Zetterlund.
Publiken njöt verkligen i fulla drag.
Jag har i tidigare bloggar berättat att musiker är mycket ödmjuka
och trevliga att ha kontakt med. Hela Uddeskogsbandet är ett fint
exempel på detta.
Trelleborgs Storband dagen innan besöket i Staffanstorp.
Ännu en höjdpunkt
Puh... bloggen närmar sig slutet (jag också) men ännu några
fantastiska musiker trädde in i mitt liv.
Kiki och Paul. Även dessa okända för mig men för många musik-
vänner (bl.a. genom Malmöfestivalen / Hot House) så är dessa
två musiker inte helt okända.
De framträder ofta på privata fester, äldreboende, jazzklubbar och
överallt där man vill lyssna på fin musik. Paul Bocciolone Strandberg
spelar klarinett och sjunger. Kiki som är bördig från Frankrike sitter
bakom pianot och sjunger samtidigt som hon kompar Paul.
För att börja med Kiki så charmade hon verkligen alla med
många av de fantastiska sånger vi bl.a. hört med Edit Piaf
Hennes röst var så underbar att lyssna på och med de franska
texterna så kändes det som man befann sig på en nattklubb
i Paris.
Paul å sin sida svarade för mycket New Orleans jazz. Det svängde
fint om hans sång och den gamla fina Klarinetten lät som den
tillhört Benny Goodman.
Klicka gärna på länken nedan så får Ni ett litet smakprov i form
av Petit Fleur.
http://www.youtube.com/watch?v=fQ0YD9tYqhg&list=UUFE9bbrVaQOriuFaeSY_9tA
Var någonstans fick vi lyssna på dessa två härliga musiker?
Jo, i samband med SPF Annebergs vårfest.
Ikväll då?
(onsd 14 maj)
Jo så var det dags igen för Round Midnight Big Bands öppna repa.
Jag sviker tyvärr denna gång för jag bloggar ju, skönt...
Tack för denna gång
Kenneth
(vi ses kanske på Öresundsterminalen den 21 maj)
Amiralens Storband
foton: Undertecknad
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar