Två intensiva dygn i Kenneths liv...
PRESS Stop! Lyssna och se videon med Harry Arnoldbandet Amiralens Storband på: www.youtube.com/malmoearena
Internationell Jazzfestival på Usedom och Amiralens Storband var inbjudna att medverka.
Tjörnarpsbuss fick uppgiften att se till att allt fungerade med Bertil Book bakom ratten och undertecknad som allt i allo.
Dag 1, lördag den 13 juni i stormens baksida, väckning kl 4 prick. Fy f..n vad sysslar man egentligen med, pensionär som man är?
Nåväl bussen är lastad och rullar iväg kl 6 och nu väntar tre konserter på mindre än två dygn för Amiralens Storband. Gungig överfart Gedser - Rostock och därefter vidare till ön Usedom.
En lätt lunch på vårt hotell eller vad man nu kan kalla denna barackliknande byggnad i Peenemünde. Inte undra på att man undrade vad man gett sig in på.
Vårt rum hade fem sängar men som tur var så fick vi d.v.s. Anne-Marie och jag ha det för oss själva.
Med andra ord hotellet lämnar vi därhän men det var ett underbart värdpar och det var rent och snygg och frukosten var riktigt bra. Sedan var det ju inte tänkt att vi skulle vara på hotellet många timmar så Ok.
Jazzpåtåg.
Obs, detta är ingen musiktitel utan här får Ni tänka själva. D.v.s. Ni sitter på ett lokaltåg i lugn och ro och kopplar av eller läser dagens tidning så plötsligt stiger det ombord en massa musiker som börjar blåsa i sina trumpeter, tromboner och saxar. Som tur var så var man förberedda på detta så vi kastades inte av tåget. 
Amiralens Storband hade hedersuppdraget att få inviga Jazzfestivalen och visa vad Svensk Storbandstradition står för.
Bertil som var förste chaufför överlämnade ratten i bussen till mig när konserten var slut eftersom hans körtid för dagen var slut. Och naturligtvis så startade det med att jag i en trång passage skadade den yttre backspegeln, fy vad jag skäms oj vad pinsamt. Jag har inte ord för detta. Det är bara att bita ihop.
Åter till musiken.
Jag gjorde med andra ord ingen succé denna dag men tröstades av att bandet var i toppform och när konserten var slut så ville applåderna inte ta slut.
Happy Birthday, vänninorna till denna söta tjej smög fram till Anders och frågade om bandet kunde spela Happy Birthday och överraska deras kompis som fyllde år denna dag. Och det kunde dom givetvis till allas förtjusning! Tillbaka till vår förläggning och vad som hände dessförinnan har Ni ju redan läst om så nu pratar vi inte mer om det.
Jag kan lova att trots boendet på detta lite speciella hotell (det var arrangören som fixat hotellet och ett storband kostar ju mycket att inkvartera) så sov alla som grisar denna natt. En liten sängfösare hjälpte nog också till.
Dag två, Söndag.
Denna dag startade så lugnt, en utmärkt frukost, det spelar ingen roll hur enkelt man bor för Tyskarna kan detta med frukostar, en matsäck för att klara de närmaste timmarna. Eftersom vi var i Peenemünde så var det naturligtvis omöjligt att inte besöka det intressanta Museet här där bl.a. dom Tyska V-1 och V-2 raketerna d.v.s. domedagsraketerna tillverkades och avfyrades från.
Sedan vidare åter till Heringsdorf för ännu en konsert. Jag hade fortsatt förtroen-de att ratta bussen för dagen (dygnet) var långt och vi måste vara två att köra för att göra detta på ett lagligt och trafiksäkert sätt. Vägarna på Usedom är stundtals mycket smala och värst av allt dom kantas av träd som i många fall lutar inåt vägbanan. För en som just varit med att skada en backspegel så vill jag inte tänka på vad som kan hända här.
Konsert två och tre.
Eftermiddagskonsert i Heringsdorf i den vackra utescenen, se bilden längst upp. Klockan två var bandet på plats och konserten skulle äga rum klockan tre.
Affischer skvallrade om att rätt tid var 15.30. En timme innan konserten kom ljudteknikern och började rigga upp mikrofoner och högtalare. Man anade det värsta när han gång efter annan skakade på huvudet och när det var dags för konsertens start så höll han fortfarande på med att få anläggningen att fungera.
Stackars Herr Kühn. Efter nervös väntan så fungerade allt till slut perfekt. Herr Kühn har tidigare skött ljudet när bandet varit i Tyskland och allt har då fungerat perfekt. Herr Kühn är en utmärkt ljudtekniker.Både bandet och publiken stördes naturligtvis men höll ändå god min för att inte göra ljudteknikern mer nervös än nödvändigt. Drygt 20 minuter efter så kom man igång och än en gång så visade publiken sin uppskattning. Idag var det en helt annan typ av publik, d.v.s. sådana som är vana att lyssna på en mjukare musik d.v.s. sådan som s.k. Promenadorkestrar står för.
Har han fått fnatt undrade bandmedlemarna när Lars Lantz plötsligt i bästa Chuck Berry stil valsade runt i ett utbrott som kunde skickat honom raka spåret till, ja Ni vet säkert var?
Något liknande gitarrsolo tror jag aldrig att Amiralens storband tidigare upplevt i sina led. Alla t.o.m. Anders Åhlin var fulla av skratt och beundran så också publiken. En ny publik-favorit är född.
Farhågorna att publiken inte skulle gilla Basietoner mm kom på skam,tvärtom så gick både Harry Arnold, Basie, Ellington hem och när sedan bandets vokalist Petri Soikkeli körde sin Sinatrarepetoar så var lyckan gjord för alla.
Sedan snabbt iväg till ytterligare en konsert nu i en närbelägen stad som heter Zinnowitz. Tredje konserten och den tredje typen av musik. Nu inomhus i stadens teater som visade sig vara perfekt som jazzklubb. Tyvärr hade arrangörerna missat en hel del i sin marknadsföring av konserten så salongen var bara halvfull. Men den publik som fanns på plats dom var verkligen på hugget och kontakten med publiken var fantastisk. Bandet var något slitet nu men spelade på ren inspiration och skämtade friskt med publiken.
Långt innan konserten var slut så började publiken ropa efter extranummer och Petri ropades in mitt i konserten efter att framfört Mack the Knife, nästan lika bra som Bobby Darin min favoritsångare på den tiden det begav sig.
Stående ovationer, blommor och tal och för femtielfte gången lastade Bertil och jag instrument, högtalare, notställ och fan och hans mormor inför den nattliga hemresan.
Två timmar bussresa, tre timmars väntan i natten på Sassnitzfärjan och fyra timmar ombord och till slut hemma klockan 7, orakad, sömnig, hungrig, ofräsch kom inte och säg att det är ett härligt liv att vara musiker eller "Hang Around" som jag betraktar mig som.
Tack Ni underbara musiker i Amiralens Storband...
Kenneth med Anne-Marie
foton: Undertecknad utom bilden av mig själv vilken är hämtad från festivalens hemsida, se nedan
Se en video från konserten i Heringsdorf
Se fler bilder från konserterna på:
www.kennethsvardagfoton.blogspot.com
Min Hemsida (uppdateras inom kort)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar