Nostalgisk Kryssning

Jag sitter just och försöker att samla mina tankar efter den senaste
Atlantkryssningen, vilken avslutades förra torsdagen följt av fyra
övernattningar i Fort Lauderdale.

Hur jag än bär mig åt så kan jag inte få våra förfäders färder över 
Atlanten ur mitt huvud.

Allt från Christoffer Columbus till Vikingarna och till våra tappra
Utvandrare som lämnade allt bakom sig och gav sig ut över Atlanten.

Här sitter jag och tycker att man är tuff efter en Atlantfärd ombord 
på ett Kryssningsfartyg där alla bekvämligheter är naturliga, ett
fartyg som är byggt för att korsa de sju världshaven.   

Atlanten

Denna gång från Europa till det stora landet i Väst, inte tvärtom
som de två tidigare kryssningarna handlade om, d.v.s. i våra 
förfäders fotspår eller kölvatten som man kanske borde skriva.

Vårt vackra kryssningsfartyg Celebrity Infinity

Celebrity Infinity i spanska staden Vigo

Det hela började med att vi flög till Gatwick som ligger strax
söder om London. Därifrån bussades vi till Harwich c:a 17 mil från
flygplatsen. Vi var runt 80 svenska (+ 2 norska) resenärer som skulle
 iväg på denna kryssning arrangerad av Globetrotter. Totalt fanns
drygt 2000 resenärer, flest amerikaner.

Bussarna anlände några timmar innan kryssningen startade

Terminalen i Harwich var spartansk men personalen var mycket trevlig och
incheckningen gick ganska snabbt och smidigt.

Sedan var äventyret igång

Ett dygn till sjöss följdes av en dag i franska La Rochelle som
ligger några mil från Bordeaux. En liten fin stad med en stor lust-
båtshamn fylld med vackra farkoster. Det trevligaste minnet här-
ifrån var det ståtliga avskedet från stadens turistvärdar och 
värdinnor.  

Ett vänligt förväl från La Rochelle

Gijon (Spanien)

Gijon satte inga djupare spår hos undertecknad. Kanske mest beroende på 
att vi båda stannade ombord.

På samma sätt som i La Rochelle så bjöd staden på fri busstransport till centrum. 
Hamnarna i La Rochelle och Gijon låg ensligt och en bra bit från städernas centrum.

De som jag pratade med var ändå nöjda eftersom det var en vacker dag. 
Det var söndag, vilket innebar att som i andra spanska städer så
 promenerade folk längs stadens fina gata och visade stolta upp sin
 familj och givetvis främst sina barn. 

Full storm väntade

 När fartyget lämnade hamnen i Gijon så meddelade fartygets Grekiske Kapten 
att vi hade hårda vindar att vänta på vår färd mot nästa hamn, 
Spanska Vigo.

Man hade ställt in kvällens show av denna anledning. Gijon ligger i Biscayabukten 
vilket för respekt med sig. Vi befann oss i numera kända stormen Simones farvatten. 

Simone ställde ju dagen efter till med stor oreda i England och senare
 i Danmark och Sverige.

Det skulle väl inte vara så farligt tänkte man. Första timmen var ganska
 normal men när vi därefter satt oss till bords i huvudrestaurangen som
ligger längs akterut så började det på allvar. 

Vi for upp och ner ungefär som man åkte berg- och dalbana. Ena sekunden högt upp
 i luften för att i nästa sekund braka ner med en våldsam smäll.

 De första 4 à 5 timmarna kändes det som om man satt på en jättegunghäst. 

Upp och Ner Upp och Ner.

Därefter så hade vi kommit ut ur Biscayabukten och kursen ändrades till
 180 grader d.v.s. rakt söderut, längs den spansk/portugisiska kusten.

 Inte blev det bättre med det, nu kom de stora vågorna från Atlanten 
in i fartygets sida istället. 

Jag låg och funderade på hur en löpsedel här hemma skulle se ut 
nästa dag samtidigt som jag höll fast mig krampaktigt i sängen.

Fartygets intern TV informerade om läget. Ena sekunden var vinden
 uppe i 65 knop och nästa i 40 knop. Jag tog ett foto för att kunna
 visa upp detta.

62 knop vilket innebär c: a 31 meter i sekunden = nästan orkanvindar.
Vindstyrka på 32,7 m/sek räknas som Orkan.

 Detta var den värsta stormen jag upplevt under alla år jag kryssat eller
varit till sjöss. Samtidigt tänkte jag på nästa 8 dygn på Atlanten utan
någon som helst landkontakt. Skulle det bli lika jävl..gt??

   
Sedan blev det lugna gatan

Nästa Vigo som jag gillar skarpt bl.a. på grund av att fartygen lägger till 
mitt i staden. 

En dag i Vigo och därefter sista staden i Europa innan kryssningen börjar
 på allvar, Lissabon. 

 Lissabon är en viktig hamn för de som skall över Atlanten 
men även för fartygen som är på väg från Medelhavet till vår del av 
Europa.

Heldag i Lissabon. Besättningen fick sin vardagliga dos av säkerhetsövningar.

Full tank, tack!

P&O Cruises Azura, mellanlandning på väg mot Karibien.


 Raka spåret mot Nassau (Bahamas)

Åtta dygn, kurs 274 grader och 19 knop. 

Nu skall jag dock inte avslöja för mycket, så mycket kan jag säga att
 det blev en mycket behagligare kryssning. För varje dag så steg temperaturen. 
Som mest hade vi 29 grader.  

Vad hitta på i åtta dygn? Jag kan lova att det blev inga tråkiga stunder.

Mer om detta, om Ni orkar läsa kära vänner, i nästa blogg...

Hälsar 
Kenneth och Anne-Marie