Bättre humör

En kväll på Granbacken och
humöret nu på topp igen

Igår kväll så blev mitt humör bättre, se min förra blogg. Varför?

Jo det var Arlövsrevyns andra Granbackekväll av tre för sommaren.

Eftersom vi tydligen tillhör de riga som Arlövsrevyns Kent Nilsson uttryckte

det, så hade vi betalt 85 kronor för att få en sittplats framför scenen eller

som Kent också sa VIP platser.

Trivsamt och mysigt var man än sitter

Arlövsrevyns Kent Nilsson tillsammans med sin revy partner
Jennie Rosengren bildar ett klockrent par och får publiken med sig
från första tonen för det handlar mycket om musik och Allsång.

Ikväll så gästades man av Marianne Mörck, Nils Olsson och Mona G.

(G står för Gustavsson) som var en framgångsrik Dansbandsvokalist

från Växjö som bl.a. sjöng till Leif Bloms orkester.

Marianne Mörck behöver ingen närmare presentation men vem är 

Nils Olsson? Jo, jag kan stoltsera med att jag känner Nils Olsson.

Vi är båda medlemmar i TSO Malmöregionen. Nils är operasångare av

det stora formatet (liksom jag fast jag är ingen operasångare)

Nils brukar vara den som tar högst och vackrast ton när det skålas

i samband med ordenssällskapets fåtaliga fester.

Nils med en vacker dam på en TSO:s medlemsfest hösten 2012

http://www.mogensoperasidor.com/olssonnils.htm#.Uej5hMFvlD8

På nätet hittade jag en blogg med rubriken Mogens Operasidor, 

klicka in Er och bekanta Er med en operasångare som är mer

känd utanför Sveriges gränser än inom.

Åter till Granbacken

Innan föreställningen började så frågade jag mitt sällskap 
"hur längre varar en föreställning på Granbacken"? 
Drygt en timme fick jag till svar.

Drygt en timme blev en timme och fyrtiofem minuter. Detta trots

ett högt tempo från första minuten.

Efter en lugn inledning så välkomnade Kent publiken på sitt sedvanliga sätt,
 d.v.s. diverse skämt och roliga historier.

Nils kom in och började med en Edvard Persson klassiker
"Jag har bott vid en landsväg" som följdes åt av några
 imponerande Operaklassiker samt några roliga historier.
Nils verkade något blyg inför den stora publiken.

Sedan kom ljuva Mona G och bjöd på en rad gamla godingar.

Mona G gav sig ut bland publiken i ett härligt allsångsnummer.

Sedan brakade det loss på allvar. Revyns egen Jennie kallade in Kent och

 Nils för hon behövde assistans med en Lill-Babs sång, gissa vilken?

Inte ens en förvirrad Kent kunde hålla sig för skratt. 

Slutet blev det en enda 
lååång Happening

Först kom Marianne Mörck in på scenen, hon sjöng, dansade och 
berättade bl.a. om sin tid med ABBA. Alltifrån Kristina från Duvemåla
till Mamma Mia. Här vilade inga ledsamheter. Kent skrattade, orkestern
skrattade och publiken jublade.

Den ena historien avlösta den andra, vad var sant,vad var fejk?
Strunt samma, Marianne är sig lik hon tar publiken i sin famn och
sedan kastas man tillbaka igen.

Vad händer nu tycks Marianne undra när en massa buller i kulisserna uppstår?

Nils med det förnämliga mellannamnet Cavaradossi blev räddningen, 
in på scenen stormade han klädd som en Romersk soldat, i sin ena hand 
bar han ett lock till en röd papperskorg märkt GB, överlämnade denna
till en häpen Marianne och sjöng en kärlekssång eller vad det
 nu var.      

Ett frieri kunde man ana.

Marianne lät sig dock inte imponeras.

Men Nils satte in stora artilleriet och visade sitt nakna knä.
Nu eller aldrig.

Marianne föll pladask.

Det är väl så det går till på de stora scenerna runt om i Operavärlden.

Tack Marianne och Nils med det spännande mellannamnet
Cavaradossi

En sådan dråplig situation har jag nog inte upplevt sedan slapstickens 
dagar. Att Marianne är en fantastisk artist med sin allsidighet det
visste vi redan men nu fanns det plötsligt ännu en på scenen som
tog hela publiken i sin famn.

Mitt dåliga humör från den förra bloggen är bortblåst, nu leker livet igen...

Tack Kent & Co som bjuder på så fina föreställningar på Granbacken.
Fast jag tror att Du/Ni har lika roligt själv.

Bästa Hälsningar
Kenneth

foton:undertecknad

För större bilder klicka på ett foto